Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför är papporna så viktiga för barnen

I den svenska valrörelsen pågår just nu en intensiv om debatt om föräldraförsäkringen ska vara tredelad mellan mammor och pappor, inte minst sedan finansminister Anders Borg nyligen skrev här i Expressen att föräldraförsäkringen bör "diskuteras på allvar".

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I Norge uppmuntras pappor att tillbringa med sina barn under det första levnadsåret genom föräldraförsäkring med en egen pappakvot, där syftet bland annat är att stärka relationen mellan pappan och barnet.

De norska papporna har haft en obligatorisk kvot de senaste tio åren. Från 1993 och fram till 2008 var pappakvoten fyra veckor. Efter det har den byggts ut stadigt fram till i fjol då pappaledigheten ökade till 14 veckor. Norsk forskning har visat att pappor som tar ut pappledighet är mer tillsammans med sina barn, också åren efter föräldraledigheten och att det finns en samband mellan längden på pappornas föräldraledighet och barnen prestationer senare i skolan (Cools et al., 2011; Rege & Solli, 2010). Men efter den 1 juli ska tiden minskas till 10 veckor, efter beslut av den nya regeringen och jämställdhetsminister Solveig Horne från Fremskrittspartiet.

Ett steg i fel riktning kan man tycka - men 10 veckor är betydligt bättre än 10 dagar eller ingenting alls. Tid med barnet är förutsättning för utveckla det viktiga samspelet mellan pappan och barnet.

Den tidigare forskningen, både i Norge och internationellt, om relationen mellan små barn och föräldrar har fram för allt inriktats på mammornas roll.

Jag har i stället de senaste åren forskat om pappornas roll i barnens sociala utveckling. Målet med min forskning har varit att förstå betydelsen av tidig interaktion mellan pappor och barn genom att studeras pappornas samspel med sina ettåringar. I min doktorsavhandling har jag använt data från den norska studien "Barns sosiale utvikling", som tagits fram av Atferdssenteret i Oslo, och baseras på 1 157 barn från sex månaders ålder. Papporna och barnen i 750 av familjerna filmades under fastställda lekuppgifter. Samspelet blev senare kodat och omgjort till tal för att kunna analyseras tillsammans med data från föräldraintervjuer och frågeschema.

Jag ville inledningsvis veta om det finns skillnader mellan pappors och mammors samspel med barnen och om det i så fall beror på om barnet är en flicka eller pojke. Detta undersökte jag i ett mindre urval av familjer, där både pappa och mamma hade filmats. Jag fann få, men ändå tydliga, skillnader i pappors och mammors samspel med barnen. Det visade sig att papporna var mer engagerade i samspelet på ett positivt sätt om barnet var en pojke. Papporna var också mer positivt engagerade än mammorna när barnen var pojkar. Flickor var å andra sidan mer engagerade i samspelet med sina föräldrar, oavsett om det var mamma eller pappa, än pojkar.

I Sverige väntar många pappor med att ta föräldraledighet tills dess att barnet fyllt ett år. Min forskning visar att pappans och barnets tid tillsammans före ett års ålder är betydelsefull för barnets utveckling, men bara om tiden ses i sammanhang där också kvaliteten i samspelet mellan pappa och barn ingår. Barn som tillbringat längre tid med pappor, som varit mer känsliga och lyhörda och mindre negativa under samspelet, var mindre utagerande som tvååringar. Barn som spenderat en längre tid hemma med pappor som initierat ett mer negativt mönster under samspelet hade däremot en sämre social kompetens som treåringar. Tid i sig själv är alltså inte tillräckligt. För att pappor ska få ett positiv inflytande över barnens senare utveckling är det viktigt med positiva och goda samspelsmönster.

Min forskning visar också att det fanns samband mellan lyhörda och välfungerade samspel mellan barn och pappor och barnens aktivitetsnivå, koncentrationsförmåga och kommunikationsförmåga. Mer negativa samspelsmönster hade däremot samband med sämre kommunikationsförmåga hos barnen.

Den viktigaste slutsatsen är att både tid tillsammans och kvaliteten i samvaro är betydelsefull för att förstå pappornas roll i barnens sociala utveckling.

Mitt råd till alla blivande svenska pappor är försöka ta ledigt med barnet under det första året - men framförallt allt: Använd den unika tiden med ditt barn på bästa sätt.

Kristin Berg Nordahl

är socionom och aktuell med med doktorsavhandlingen “Early Father-Child Interaction in a Father-Friendly Context: Gender Differences, Child Outcomes, and Predictive Factors Related to Fathers’ Parenting Behaviors with One-Year-Olds" vid universitetet i Bergen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!