Mia Berg. Foto: PrivatMia Berg. Foto: Privat
Mia Berg. Foto: Privat
Foto: ShutterstockFoto: Shutterstock
 Foto: Shutterstock

Där rök min tillit till vården

Publicerad

Hade min pojkvän inte varit med på sjukhuset och rusat efter hjälp när jag överdoserats med medicin och slutade andas, hade jag dött, skriver Mia Berg.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det är snart exakt två år sedan jag låg och dog lite grann på akuten i Malmö. Inte mindre än två ”missar” under samma tillfälle kunde tagit livet av mig men gjorde det inte. 

Jag kom in för ett simpelt njurstensanfall och för att få smärtstillande. Det fick jag. För mycket. Min pojkvän som var med, hörde mig plötsligt börja sluddra, mina fingrar spändes och min andning upphörde. Han rusar ut för att hämta hjälp och under tiden passar jag på att trilla av britsen i golvet och slår ansiktet svårt. Hade han inte varit där, hade jag inte levt nu. Jag blev även (felaktigt!) defibrillerad, men kom tillbaka till livet.

Alla har dock inte samma tur. Eller ork efteråt att försöka få upprättelse. Själv är jag värd femtusen spänn. Det vet jag nu. Efter överklagan. Först var jag bara värd två. 

Du dukar under av alla överklaganden, motiveringar och korrekt formulerade brev där orsak och verkan till punkt och pricka så exakt som möjligt måste beskrivas. I ett skede av livet som kanske är det värsta du går igenom. 

Ditt barn kanske har dött på grund av någons felaktiga beslut. Ve dig då om du skulle råka vända på ordningen i händelseförloppet i din anmälan. Du orkar till slut inte slåss mot myndigheterna som dränker dig i inlagor med expertutlåtanden, som alla går ut på att förminska det inträffade.

 

LÄS MER: Patientsäkerheten är hotad 

 

Det finns en debatt om patientsäkerhet, dock ligger mycket fokus på förebyggande av skador, och väldigt lite till inget utrymme alls ges då väl en vårdskada inträffat. 

Patienterna lämnas vind för våg, ingen hjälp finns att få i de flesta fall och ansvarsutkrävande är stört omöjligt. Vare sig det handlar om systemfel eller felande personal. Ja, mycket som felar i vården idag felar på grund av systemfel. De är svåra att åtgärda. Men inte allt sker av systemfel. Personansvar är något stigmatiserande som helst inte ska behöva finnas alls.

Och så ser avvikelserapporteringen ut därefter också. Den som enligt lag måste göras så fort något går eller kunde gått snett i vården. Men sådana görs inte alltid, av olika anledningar. Chefen kanske inte gillar ”fel”. Arbetskultur. Chefen kanske inte har förstått att fel är till för att lära sig av och då håller personalen hellre tyst. Eller så rapporterar personalen men ser aldrig några resultat och tröttnar. Den avvikelse som drabbade mig rapporterades inte förrän akuten blev tillsagd av IVO att göra det. För att jag själv anmält.

Den avvikelse som drabbade mig rapporterades inte förrän akuten blev tillsagd av IVO att göra det. För att jag själv anmält.

Mörkertalet då? Hur påverkar det patientsäkerheten? Det mörkertal där kliniken inte rapporterat och inte heller patienten anmält? Vågar någon ens gissa? Alla dessa fall som aldrig upptäcks, innebär ett enormt hot mot patientsäkerheten, då kliniken fortsätter att göra samma fel om och om igen tills ”någon” anmäler. Och efteråt då? Vad händer sen? Efter IVO:s eventuella kritik? Idag sker ingen uppföljning alls. Kliniken lovar att ”se över rutinerna”, men vem kontrollerar det? Hur kan jag som patient lita på att de rutinförändringar som påstås görs, verkligen görs? Och framför allt följs? 

 

LÄS MER: Arbetsmiljön på sjukhuset är fruktansvärd 

 

Detta är en tillitsfråga. Vården vill att vi patienter har tillit. Jag har det inte. Definitivt inte sedan en högt uppsatt patientsäkerhetsarbetare nyligen ansåg att jag nog bör vara tacksam för det inträffade, eftersom jag nu vet att jag är överkänslig. Överkänslig mot överdos, ja. Tillit, var det.

Den insikten kom att bli starten för Sveriges första förening för vårdskadade, PatientPerspektiv. Jag insåg att alla som inte har min envishet, förblir utan upprättelse och även i många fall utan rimlig ersättning för sina skador. Rättslöshet råder för skadade i svenska vården.

Jag har nu polisanmält akuten för att inte vidare utreda den förmodade överdosen. Jag behöver återfå tilliten till att systemet fungerar och att vårdskadade patienter faktiskt kan få upprättelse, om det så på kuppen tar livet av oss en gång till.

Ja, jag gör allt för egen skull, men även för alla andras. För att visa att det måste vara värt att slåss och försöka få rätt. Annars är vi inget annat än rättslösa patienter.

 

Mia Berg

Stylist, entreprenör och patient

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag