Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dåliga förskolor
ger sjuka barn

OHÄLSAN BLAND BARNEN ÖKAR. "På en fungerande förskola blir inte barnen sjuka särskilt ofta, men på dysfunktionella förskolor blir dock barnen alltid sjuka", skriver folkpartisten Åsa Rosenberg. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra..

När barngrupperna blivit större, har ohälsan bland barnen ökat, liksom kostnaderna för vab. Det är dags att sluta blunda för orsaken till att vab ökar, skriver Åsa Rosenberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nyligen dök det upp ett förslag från Folkpartiet för hur man ska komma till rätta med att kostnaderna för vård av barn bara ökar. Förslaget går ut på att anställa barnvårdare som tar hand om barnen när de är sjuka.

En av vinsterna sägs vara att föräldrarna ska bli mindre stressade, då de tryggt kan lämna sitt barn i händerna på en främling som ska komma hem till dem (känner på mig att de som hittat på detta inte har hälsat på oannonserat hos så många barnfamiljer) och ta hand om deras gnälliga, febriga tvååring så att de glatt ostressade kan gå till jobbet i stället. Win-win!

Problemet med det här förslaget är inte bara att det är väldigt opraktiskt och att man totalt utelämnar barn- perspektivet. (Ge mig det barn som inte helst sitter i mammas eller pappas knä när det är sjukt.)

Nej, problemet är att man, trots att det borde vara uppenbart för alla, totalt ignorerar orsaken till att föräldrar vabbar allt mer. Varför är i princip alla sjuka i februari "vabruari" nuförtiden?

Efter att ha haft mina barn i perioder på ett flertal för- skolor kan jag säga så här:

På en fungerande förskola blir inte barnen sjuka särskilt ofta.

En fungerande förskola karakteriseras av små barngrupper, bra lokaler, en stabil personalgrupp och mycket utevistelse samt goda rutiner för hygien.

På dysfunktionella förskolor blir dock barnen alltid sjuka.

Så fort de går dit får de någonting. Det är en praktisk omöjlighet att hålla 50 barn i en grupp friska samtidigt. Barnen klarar sig i bästa fall måndag och tisdag sedan är det kört. Dessutom blir personalen sjuk, vilket gör att personal springer mellan avdelningar för att täcka upp och sprider sjukdomarna vidare.

Allteftersom barngrupperna har blivit större, har ohälsan bland barnen ökat och därmed kostnaderna för vab, vård av barn.

Vi tror av någon anledning att det måste vara så här. Men barn måste inte vara sjuka hela sin barndom för att bygga upp ett immunförsvar. Det är en myt som någon kommunpolitiker hittade på för att ursäkta det faktum att förskolan inte håller måttet.

Nej tack. Jag vill inte ha någon som kommer hem till mig och tar hand om mitt lilla sjuka barn. Det gör mig inte mindre stressad att ha en främling i mitt hus med min sjuka tvååring när jag är på jobbet hela dagen.

Jag vill att mitt barn ska få vara friskt.

Det här problemet är ett klassiskt exempel på när pengar ligger i olika påsar. Kommunerna sparar in på barnomsorgen, i andra änden kostar det mer för staten och arbetsgivarna. Vi vet alla att det är billigare att förebygga, men ingen vill säga att kejsaren är naken.

"Vi har världens bästa förskola."

"Det är normalt för små barn att vara sjuka jämnt."

"Vi har inte råd med mindre barngrupper."

Man vill få ut föräldrar i arbete, eftersom det är lönsamt. Argumentet att det är "bra" för föräldern bygger på tesen att det inte längre går att vara frånvarande från arbetet vid sjukdom eftersom dagens organisationer är "slimmade".

Det håller jag med om. Är jag borta en dag ligger jobbet och väntar på mig när jag kommer tillbaka. Är jag borta tillräckligt länge får kollegerna jobba obetald övertid, vilket inte gör mig särskilt populär. Grupptrycket tvingar mig till jobbet när jag själv egentligen borde stanna hemma. Alvedon och koffein.

Men om mitt barn var friskt skulle jag ju kunna jobba. Win-win-win!

Så tala inte om för mig att jag borde jobba i stället för att ta hand om mitt sjuka barn, när mina skattepengar borde ha lagts på att förebygga att problemet uppstod från början.

För hur kan det komma sig att vi har råd att anställa barnskötare att ta hand om de sjuka barnen när vi inte har råd att anställa barnskötare att ta hand om de som är friska?

 

Åsa Rosenberg

Folkpartist, civilekonom och trebarnsmamma.