Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dags att sluta ifrågasätta adhd

Malena Ernman. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Jiang Millington.
Sven Bölte.

Adhd är en av de mest undersökta diagnoserna inom barn- och ungdomspsykiatrin med dryga 40 000 vetenskapliga arbeten. Ändå återkommer spekulationer om att det förekommer inflation i diagnoser, eller att adhd handlar om dålig uppfostran, skriver debattörerna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den stora internationella studien av hjärnstruktur och adhd som publicerades nyligen i Lancet Psychiatry fick många som lever med diagnosen att känna sig lättade över att det de upplever faktiskt har gått att mäta. Andra upplevde att medierna framställde det som att personer med adhd har defekta hjärnor och är mindre intelligenta än genomsnittet och reagerade med oro och rädsla. Vi vill därför förklara närmare vad studien egentligen säger.

I Sverige har adhd fortsatt att vara en ifrågasatt diagnos, mycket på grund av att adhd-diagnoser sätts utifrån beteendekriterier och hur handikappande de är för en persons liv, och inte efter biologiska markörer. Det finns fördomar om att sådana mätmetoder inte är lika exakta och träffsäkra. I själva verket är adhd en av de mest undersökta diagnoserna inom barn- och ungdomspsykiatrin med dryga 40 000 vetenskapliga arbeten. Ändå återkommer spekulationer om att det förekommer inflation i diagnoser, eller att adhd inte finns utan handlar om dålig uppfostran, till exempel.

Ändå återkommer spekulationer om att det förekommer inflation i diagnoser.

Den här förväxlingen av adhd som ett antisocialt beteende har färgat av sig i hur samhället bemöter personer med adhd och deras familjer. Det är ett bemötande som i många fall leder till ett svårt liv med mobbning och utanförskap men också till rena lagöverträdelser när rätten till exempelvis anpassningar i skolan ignoreras.

 

Studien är en viktig pusselbit i kartläggningen av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, npf. Den stora mängden data gör att de skillnader som uppmätts går att säkerställa även om de är små. 

Slutsatsen är att fem av sju specifika områden i hjärnan är signifikant något mindre hos individer med adhd: hippocampus, amygdala, putamen, nucleus accumbens, och nucleus caudatus. Det är de regioner i hjärnan som är viktiga för att känna igen och styra sina känslor, som påverkar ens aktivitetsnivå, arbetsminne, förmåga att behålla sin uppmärksamhet och reglerar hjärnans belöningssystem.

Skillnaderna i hjärnvolym är större ju yngre man är. Forskarna menar att den troliga förklaringen till det är att en adhd-hjärna utvecklas annorlunda och mognar långsammare. Delvis kommer den ikapp, så adhd-symptomen minskar ofta med åldern men då är det avgörande vilket stöd och stimulans man får och vilken förståelse man möts av när man växer upp. Framför allt är det ett skydd mot låg självkänsla, ångest och depression, som kommer med ett liv i utanförskap. Det är också viktigt att vara medveten om att flickor med adhd antagligen löper större risk att inte upptäckas alls eller betydligt senare än pojkar.

 

Studien säger inte att adhd är en hjärnskada eller att den på något sätt är tecken på lägre intelligens. Resultaten kan mycket väl tolkas som att individer med adhd visar en extrem variation av ”normal” hjärnutveckling. Variationer som skapar olika kognitiva svårigheter, som till exempel förmågan att bearbeta sinnesintryck och anpassa sitt beteende efter situationen, och som leder till problem med att klara av andras förväntningar och krav.

För barnen betyder det risk att inte klara av skolan.

En viktig slutsats är att tidigt stöd och insatser är av största vikt för att hjälpa barnet i sin utveckling och för att kompensera för den långsammare mognaden, både genom miljöanpassning och träning. Vi vet genom kartläggningar av familjer med barn med npf att uteblivet stöd i förskola, skola och till familjen, i stor utsträckning leder till stress och psykisk ohälsa hos såväl barnet som föräldrarna. För barnen betyder det risk att inte klara av skolan och därmed aldrig få en chans på arbetsmarknaden, för föräldrarna havererade relationer, stressrelaterade sjukskrivningar och ökat deltidsarbete.

 

Malena Ernman

Förälder, artist

Sven Bölte

Professor, föreståndare KIND, Karolinska institutet

Jiang Millington

Förälder i nätverket Barn i Behov, debattör