Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dags att se dig som finns där för de äldre

Anna Nilsson.
Foto: Privat.
Foto: Shutterstock.

Till dig som väljer, att dag efter dag, vecka efter vecka, ge äldre kärlek och uppmärksamhet. Det är dags att se och uppskatta allt det du gör för andra människor, skriver Anna Nilsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Denna text är till dig. 

Du vet, du som trotsar alla tidiga mornar, sena nätter och skiftande årstider med siktet inställt på andra människor, olika individer med olika behov. Behov som du ska tillfredsställa inom ramen av de mål som arbetsplatsen givit dig.

Till dig, med det stora ljusa hjärtat och mjuka händer. Du hörs knappt. Du syns nästan inte alls där du går över gator och torg och genom mörka trapphus men du lämnar små fjädrar efter dig. Små, små ljusslingor ligger kvar där du har varit. Ett ljus som känns. Som stannar kvar. Inombords.

Du, som lever ditt liv i en vardag som handlar om att ta hand om andra. Du som sköter om någons mamma eller pappa, medan denna någon sitter rak i ryggen med slipsen knuten hårt under hakan eller med kjolen tajt omslingrad runt sin kropp, på ännu ett möte, ytterligare en bokad resa eller som bara lovat att ringa. Sedan. Kanske till helgen.


 Du som tröstar, klappar, kramar och som lyssnar. Du som tar någons ångest i din hand och minimerar rädslor med hjälp av tumme och pekfinger och ger av ditt leende och mod.

Du som väljer, att dag efter dag, vecka efter vecka, som till slut blir till år, att ge denna äldre kärlek, uppmärksamhet och mer tillbaka av allt det som de redan givit till andra.  

Det var ju ändå de som gav oss livet. De som gav oss alla möjligheter till vad vi än ville åstadkomma.

För det kanske inte finns något vackrare än en gammal människa. Ett ansikte märkt av år som spricker upp i ett leende. Att kunna skratta trots gångna dagar. Att le nära slutet. Det finns inget större mod än det.  

Att vara ung och skratta och dansa hela nätterna igenom och tro att allt är för evigt är egentligen ingenting i jämförelse med att hasa sig över ett golv i sitt gamla kök och våga skratta åt allting som är otäckt.


Denna text är till dig. Till dig som finns för alla de äldre, de som räknar timmar för att sedan räkna minuter tills du, deras hemhjälp, äntligen ska komma. Den där viktiga stunden i deras vardag. Den stund som för många är ett avbrott i den tystnad som slagit sig ner i deras liv.

En litet uppehåll i deras väntan på denna någon, som sitter rak i ryggen med slipsen knuten hårt under hakan eller med kjolen tajt omslingrad runt sin kropp, på ännu ett möte eller ytterligare en bokad resa. Eller som bara lovat att ringa. Sedan. Kanske till helgen.

Och det dags nu. Att se dig. Att se och uppskatta allt det du gör för andra människor. Alla dessa äldre. Det är dags at någon gör något för dig.

För du är deras ljus. Du är allas vårt ljus. 

Denna text är till dig.


Anna Nilsson

Administratör inom vården