Tiggeriet på våra gator och torg fortsätter tyvärr att växa i omfattning. Personer från främst Rumänien, men även på senare tid Bulgarien, kommer till Sverige för att försöka tigga ihop pengar till ett bättre liv.
Bara i Stockholm uppskattas antalet tiggare till över 1000 personer, men någon verifierad siffra finns inte. Tiggare nu finns överallt i Sverige, både i tätorter och på landsbygden. Alla är överens om att något bör göras.
I bland annat Danmark och Storbritannien har man infört förbud mot tiggeri och detta har resulterat i att ytterst få tiggare finns kvar i dessa länder.
Vi anser att Sverige också bör överväga att införa ett förbud mot tiggeri. Det är självfallet ingen lösning på hela problematiken, men i alla fall en början. Arbetet med att hjälpa dessa utsatta människor som kommit till Sverige för att tigga måste sedan fortsätta i deras respektive hemländer. Alla EU-länder måste förmås att skapa sociala skyddsnät för sina medborgare, och EU:s socialfonder borde under en övergångstid kunna bidra till detta.
Många problem går hand i hand med tiggeriet. Tältläger växer fram på både privat och allmän mark vilket bland annat skapar svåra sanitära problem. Tidskrävande avhysningar måste ske av polis och Kronofogdemyndigheten, men lägret flyttar då bara vidare till nästa plats och förfarandet måste börja om. Motsättningar mellan olika grupper som anser sig ha rätt till vissa platser har förekommit. Tyvärr finns även starka skäl att misstänka att en del tiggeri sker organiserat och att människor far illa. Många tiggare är också skuldsatta för reskostnaderna redan när de kommer till Sverige.
Motståndarna mot ett förbud uppger ofta att det är omänskligt och omöjligt att förbjuda social utsatthet. Den uppfattningen delar vi.
Man kan inte förbjuda någon att vara fattig. Det som skiljer oss åt är synen på hur vi skall hantera ett aktuellt samhällsproblem, det vill säga tiggeriet i Sverige. Vi anser att något måste göras och att förbud mot tiggeri kan vara en väg framåt. Inte minst skickar det en signal till hemländerna att tiggeri inte är tillåtet i Sverige.
Den enda lösningen vi hör från motståndare till ett förbud är att staten eller kommunerna skall ordna med mat och boende och så vidare för de tiggare som kommer till Sverige. Vi tror varken att den lösningen är långsiktigt hållbar eller att den hjälper tiggarna ur deras utsatthet. Tvärtom riskerar en sådan lösning att i stället öka antalet tiggare som kommer till Sverige. För att ytterligare komplicera frågeställningen: vad händer om tiggarna tar med sig sina barn? Vilka krav ställer vi då på kommunerna att ta hand om barnen?
Införandet av ett förbud mot tiggeri är självfallet inte okomplicerat. Hur utformningen av denna lagstiftning kan se ut måste diskuteras ingående.
Låt oss ta lärdom av hur man gjort i Danmark eller Storbritannien och utvärdera effekterna och inte minst den praktiska hanteringen av dessa förbud. Alternativet är med all sannolikhet ett ökat antal tiggare på våra gator och torg som tvingas leva i den värsta formen av utsatthet.
Ellen Juntti (M)
Boriana Åberg (M)
Jan Ericson (M)
Anders Hansson (M)
Lotta Olsson (M)
Riksdagsledamöter
Läs även:
Boplatserna riskerar att bli kåkstäder
