Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dags att lagstifta mot taxiskojarna

Bernt Hermele skriver att priskaoset inom taxibranschen ­skadar Stockholm som turiststad. Foto: Kristofer Sjögren

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det senaste året har jag kombinerat att skriva på en bok om Bonniers med att köra taxi dagtid. När det gäller taxi-jobbet innebär det tolvtimmarspass som börjar klockan fyra på morgonen. Arbetspassen är alltså långa, betalningen hyfsad och jobbet kul.

Jag har jobbat som journalist i över 40 år, bland annat som chefredaktör på tidningen Veckans affärer. Jag har förstått på reaktionerna från en del av mina förskräckta kollegor inom journalistbranschen att jag genom att köra taxi gjort en klassresa rakt ner i källaren, där landets invandrare och mindre bemedlade försmäktande tillbringar sina dagar. Riktigt så illa är det inte, kan jag trösta mina skrivande kollegor med. Taxi­kåren är fylld av karaktärer och personlig­heter, värdiga vilken av landets redaktioner som helst.

Den avgörande skillnaden är att invandrare dominerar taxikåren, till skillnad från ­ journalistkåren.

Men taxikörandet passar mig alldeles utmärkt. Efter ett par veckors intensivt och inbundet bokskrivande, får jag komma ut och träffa folk och tjäna en slant.

När jag började köra taxi trodde jag att jag skulle få höra en massa braskande nyheter från baksätet. (Eftersom vi taxichaufförer har tystnadsplikt så skulle jag då givetvis ha frågat om lov, innan jag skrev något.) Men scoopen har lyst med sin frånvaro, i stället har jag varit med om många fina möten, många skratt och en hel del allvar.

En man plockade jag till exempel upp ­ utanför en polisstation tidigt en morgon, med en badtoffel på ena foten. Han hade vaknat upp i en fyllecell, utan några minnen från den ­ föregående blöta kvällen och nu var han rädd för att åka hem till sin fru. "Jag är ju egenföretagare med flera anställda och har aldrig varit med om det här tidigare", sa den olycklige mannen.

En annan tidig morgon, strax för jul, plockade jag upp en känd företagsledare i hans hem på Strandvägen, han var sliten och ville egentligen inte alls flyga till sitt styrelsemöte, men så småningom började vi byta historier, hans var roligare än mina och väl framme på Arlanda, hoppade den åldrade företagsledaren glatt ur min bil.

Jag har aldrig blivit blåst på pengar, aldrig hotad, aldrig dåligt behandlad. Men det är en sak som jag stört mig på något oerhört och det är de orimliga effekterna av branschens avreglering. Konkurrens är så klart bra, men när prissättningen är fri kan konsekvensen för kunderna bli orimlig. Samma resa kan bli upp till fyra gånger så dyr, beroende på om du har oturen att hamna hos vissa friåkare. Firåkaren har inte gjort något fel, märk väl, så länge han har den obligatoriska lilla lappen med jämförpriser uppsatt på bilens bakruta.

Resultatet blir att en resa mellan till ­ exempel Arlanda och city kan kosta allt mellan 500 och 2 000 kronor. Rekordet lär vara 3 000 kronor.

Visst, kunden kan göra en noggrann prisjämförelse på plats och välja fritt. Men hur lätt är det när du just har landat, jetlaggad och trött och möts av taxibilar uppställda i sex filer med vilt viftande chaufförer som försöker vinna din uppmärksamhet? Att i det läget tro att turister ska klara av att närstudera de små lapparna med jämför­priser är, milt uttryckt, naivt.

Länsstyrelsen har förgäves slagit larm till näringsdepartementet, eftersom priskaoset skadar Stockholm som turiststad.

Klagomålen från kunder som känt sig lurade har också ökat lavinartat de ­ senaste åren, enligt statistik från l änsstyrelsen i Stockholm. Många av de drabbade är pensionärer.

2010 flyttades av någon anledning övervakningen av taxibranschen från länsstyrelserna till erkänt tungrodda transportstyrelsen. När jag till exempel försöker få tag på färsk statistik över antalet anmälningar från missnöjda taxikunder går det till exempel inte att få tag på en handläggare, trots att jag väntade över 20 minuter i telefon. Enligt tidigare chefen Rolf Arbin har kontrollen över taxibranschen mycket riktigt försämrats, sedan transportstyrelsen tog över.

Konkurrens är som sagt bra, men det ­innebär inte att prissättningen måste vara ­oreglerad. Någonstans går ju gränsen för när den fria konkurrensen ersätts av rent bondfångeri. De galna priserna behöver åtgärdas - snabbt - antingen genom nya föreskrifter från transportstyrelsen eller genom lag­stiftning.

Dags för näringsminister Annie Lööf att vakna upp.

 

BERNT HERMELE

Bernt Hermele är författare och taxiförare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!