De insatser som finns för att skydda kvinnor från misshandlande män räcker uppenbarligen inte. Alldeles för många gånger har vi tvingats konstatera att samhällets skydd inte är tillräckligt. För bara en vecka sedan skedde ett nytt mord i Göteborg.
Varje år dödas 17 kvinnor av en man som de har eller har haft en nära relation till. Varje mord, varje slag, varje hot om våld är också ett mord, ett slag eller ett hot för mycket.
En av de mest utsatta grupperna är ensamstående mödrar som utsätts för våld av närstående. Våldet finns i alla samhällsskikt och mörkertalet är förmodligen stort.
Våldets konsekvenser är inte bara fysiska. Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att trots att risken att drabbas för våld är dubbelt så stor för män som för kvinnor, är kvinnor mer än dubbelt så oroliga för att bli utsatta för våld. Våld mot kvinnor blir därmed frihetsinskränkande också för dem som inte får slagen och hoten och blir ett problem som drabbar hela samhället - inte bara individer.
Dödligt våld är oftast en fortsättning på ett våld som har varit konstant under en längre period och närmare hälften av alla fall har föregåtts av polisanmälningar om hot och våld. Av de 17 mördade kvinnorna har rättsväsendet alltså varnats om cirka hälften. 85 procent av alla mord sker i kvinnans eller mannens bostad, eller i det gemensamma hemmet. Enligt Brå är svartsjuka och separationsproblem de två vanligaste orsakerna till varför kvinnorna mördas.
Sammanlagt vet vi alltså följande:
17 kvinnor dödas varje år.
De som dödar kvinnorna är män som de har, eller har haft, en relation till.
Anledningen till att de dödar kvinnorna är svartsjuka eller separationer.
Över hälften av alla mord föregås av polisanmälningar.
Morden sker i anslutning till hemmet.
Politikens makt har givetvis gränser. Det går inte att lagstifta bort våld. Men givet all den information vi har finns det mer vi kan göra.
Sedan Sverige fick en alliansregering har medlen till jämställdhetspolitiken fördubblats. På arbetet mot mäns våld mot kvinnor har regeringen satsat över en miljard. Pengarna går bland annat till utbildningsinsatser, förebyggande arbete och nationell mobilisering och samordning av arbetet mot våld. Men mer kan göras.
Vi i Folkpartiet har under en tid arbetat för ett förslag som vi tror skulle kunna förbättra arbetet mot mäns våld mot kvinnor ytterligare: kommunalt vistelseförbud. Det innebär att man efter samråd med kvinnorna kan porta männen som slår från en hel kommun eller ett helt landsting. Det betyder att i riktigt grova fall av våld i nära relationer, när det rör sig om grov kvinnofridskränkning, och där kontaktförbud kränks gång på gång, ska kontaktförbudet kunna omfatta en hel kommun eller ett helt län.
Praktiskt innebär det att den som har kontaktförbud ska få en elektronisk fotboja som ger utslag när personen korsar gränsen till kommunen eller länet. Det kommunala vistelseförbudet skulle också kunna gälla flera kommuner, beroende på var personen i fråga bor, arbetar eller har sin familj.
Vi vet att alla partier säkert kan skriva under på att rättssystemet är till för att skydda den som blir slagen. Men ändå finns ingen möjlighet till att använda kommunalt vistelseförbud som ännu ett sätt att skydda de utsatta kvinnorna. Detta är mycket olyckligt. Ett första naturligt steg för att åtgärda det är att börja i tre pilotkommuner. Vi föreslår i dag att de blir Göteborg, Sollentuna och Malmö. På så vis kan vi skaffa oss mer kunskap och finkalibrera utformningen av en nationell lag.
När kontaktförbud kränks ska lagen stärkas så den står på den utsattes sida. Det borde vara en självklarhet inte bara i ord, utan också i handling.
Maria Arnholm, FP
jämställdhetsminister
Helene Odenjung, FP
kommunalråd Göteborg och förste vice partiordförande för FP
Ewa Bertz, FP
gruppledare Malmö
Lennart Gabrielsson, FP
Ordförande i socialnämnden i Sollentuna
Premium
Premium
Premium