Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Centern behöver avliva heliga kor

Foto: Bertil Enevåg Ericson / Scanpix

Om inte Centerpartiet får in en fot i städerna och bredare väljargrupper  finns det snart inte något parti att bråka om, skriver Johan Norberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

"Det är hög tid att tänka om", manar Timbros vd Markus Uvell centerpartisterna. Han tycker att det är besynnerligt att partiet har gått i tydlig liberal riktning, och uppmanar det att av valtaktiska skäl överge "marknadsliberal högerpolitik" med storstadsfokus och i stället gå tillbaka till en "konservativ mittenpolitik" på landet.

Men om den gamla landsbygdsprofilen är så vinnande borde den ha givit ett bättre utfall historiskt. Som Uvell själv konstaterar var det milt sagt inte så. Efter rekordvalet 1973 förlorade Centern i genomsnitt 0,8 procentenheter varje år i ett kvartssekel. 25-procentspartiet blev ett 5-procentsparti.

Centern äger fortfarande landsbygdsfrågorna, men vad hjälper det när urbaniseringen och effektiviseringen av lantbruket decimerar de gamla kärngrupperna. Även om varenda person i jordbruket och dess binäringar röstade på Centern skulle det vara ett tvåprocentsparti. Sverige har nu lika många bokförings- och redovisningsassistenter som bönder.


Frågan var inte om Centern ville förnya sig, utan om Centern ville överleva. Om inte partiet får in en fot i städerna och bredare väljargrupper finns det snart inte något parti att bråka om.

När Maud Olofsson började ge centern en mer liberal profil började partiet växa. Det är lite förhastat att döma ut det med hänvisning till dagens mätningar efter två perioder i regeringsställning, vilket brukar ha en negativ opinionseffekt på småpartierna.

Den liberala inriktningen var inte heller någon godtycklig panikåtgärd utan förankring i partiet. Genom dess historia finns ett stråk av decentralisering, äganderätt och företagande. Mycket av den ideologiska liberaliseringen initierades under Lennart Daléus tid som ordförande och bland ungdomsförbundare och centerstudenter har idéerna frodats under lång tid. Enligt Demoskop betraktar sig 68 procent av centerpartisterna som liberala, medan bara 4 procent ser sig som konservativa.

Uvell menar att marknadsliberala väljare redan har andra alternativ. Men Moderaterna har blivit ett pragmatiskt maktparti som blockerar liberalisering av arbetsmarknaden och sänkning av värnskatten. Folkpartiet blir ofta ett fackförbund för den urbana medelklassen och har inga skrupler emot att tvinga på andra dess värderingar om till exempel skola, övervakning och jämställdhet.


Det finns därmed en nisch för ett jordnära liberalt parti för decentralisering. Landsbygden och liberalismen är inte så oförenliga som det ibland påstås. De möts i tanken att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt och i motståndet mot pekpinnar från Stockholm eller Bryssel. De motsätter sig paternalism och kvoteringskrav som bara passar i några kvarter i storstäderna, och angriper regleringar och villkor avpassade för stora industriföretag, men som inte fungerar för hundratusentals småföretag runtom i landet.

I Danmark har det stora borgerliga partiet Venstre länge kombinerat landsbygd och liberalism på det viset och i USA är det en inflytelserik tradition ända sedan Thomas Jeffersons dagar.

Det är osäkert om Centern kan inta denna nisch. Man kan också fastna i steget och alienera båda gamla och potentiella väljare. Tvärtemot Uvell tror jag att skälet till att många liberaler skeptiska är att förnyelsen inte är tillräckligt trovärdig. Retoriken är ofta frihetlig, men i praktiken blir det ofta matmiljarder, jordbruksstöd och statligt riskkapital i Norrland. Många lokala företrädare tror att ett gott företagsklimat betyder att företag lever på skattemedel och att decentralisering betyder att flytta en myndighet från stan. "Det är ju samma gamla Bondeförbund", klagar många som annars lockas av partiet.

Reinfeldt och Borg signalerade att de lämnat bunkern genom att ompröva några av Moderaternas centrala profilfrågor. De slöt fred med facket och lade om skattepolitiken. Det visade att Nya Moderaterna inte bara var image och gjorde att många tog ytterligare en titt på partiet. På motsvarande vis skulle Centern behöva avliva några heliga kor för att göra förnyelsen trovärdig. Eller i alla fall några heliga kobidrag.


JOHAN NORBERG,

författare och idéhistoriker. Han är inte med i Centerpartiet även om han är sympatiskt inställd.