Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Carl Bildt bör inte göra PR för ayatollorna

Beklaglig resa. "Carl Bildts Teheranresa och hans motstånd mot sanktioner är förbryllande", skriver Lars Adaktusson, KD. Foto: Jens L'Estrade

Utrikesministerns Teheran-resa och hans motstånd mot sanktioner är beklagliga. Världen måste hålla uppe pressen på Iran, skriver Lars Adaktusson, KD.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Efter inbjudan från den iranska diktaturregimen inleder Carl Bildt i morgon ett besök i Teheran. Att döma av utrikesministerns kommentarer verkar han upprymd inför avresan. I flera uttalanden beskriver han det förestående besöket som unikt.

Den tillfälliga eftergift som den iranska ledningen gjorde i Genève-avtalet om landets kärnenergiprogram i november har lett till en våg av internationell pr för den repressiva regimen. Det är beklagligt - men lika beklagligt är det att Carl Bildt bidrar till denna pr genom att i det här läget slå sig ned med ayatollornas politiska representanter.

Lockelsen i att vara en del av det storpolitiska spelet i Mellersta östern går att begripa. Samtidigt får svensk utrikes- politik aldrig kompromissa med mänskliga rättigheter i relation till omvärlden.

När det gäller just mänskliga rättig- heter är situationen alarmerande i det land som Bildt nu väljer att besöka. Fängslanden och övergrepp mot den egna befolkningen hör till vardagen, och för bara någon vecka sedan larmade FN om en dramatisk ökning av antalet avrättningar av oliktänkande. Åtskilliga av avrättningarna sker genom hängning på offentliga platser och inget tyder på att den mer moderata hållning som aviserats av den nye presidenten Hassan Rohani har lett till färre människorättsbrott.

 

Till detta kommer att den nye presidenten heller inte inlett någon omprövning av politiken gentemot Israel.

Det är möjligt att Carl Bildt vet mer än andra om uppgörelsen med Iran, men i de uttalanden som gjorts finns inget som talar för att Israelhatet i Teheran har mattats. Makten är och förblir hos det prästerskap som förnekar Förintelsen och vars uttalade mål under lång tid har varit att förvandla Israel till grus.

Kring detta behöver ingen i Iran sväva i ovisshet. Vid besök i Iran har jag själv sett hur öppet antisemitiska föreställningar är en del av samhällslivet.

Mitt i centrala Teheran förkunnar regimens gigantiska väggmålningar att Israel måste försvinna från jordens yta.

I statlig TV talar ledande politiker om Israel som en tumör medan barnprogrammens tecknade filmer visar blod- besudlade judar som dödas av hjälte- modiga självmordsbombare.

Mot bakgrund av detta är det angeläget att utvärdera Sveriges politik i relation till den iranska regimen. Sedan tidigare är det väl känt att Sveriges utrikesminister är uttalat skeptisk mot såväl FN:s som EU:s sanktioner mot Iran.

 

På hösten 2012 pläderade Bildt i EU-kretsen mot sanktioner med sådan emfas att åtskilliga regeringar undrade över hur det står till med svensk Mellanösternpolitik. I tidningen Haaretz kallade en tysk diplomat det svenska agerandet för "pinsamt, absurt och ologiskt".

Carl Bildts Teheranresa och hans motstånd mot sanktioner är förbryllande även i ljuset av den iranska regimens agerande. Bläcket på Genèveavtalet hade knappt torkat förrän oroväckande signaler kom från Teheran.

• En ny lagstiftning för att anrika uran upp till 60 procent har föreslagits av hårdföra parlamentariker, vilket är långt över de nivåer som krävs för fredligt bruk av kärnkraft.

• Chefen för Irans atomkraftsprogram har deklarerat att landet kommer att bygga en ny generation av centrifuger för anrikande av uran. Irans "fredliga syfte" med atomkraftsprogrammet kan med fördel jämföras med svensk kärnkraft vars produktion helt och hållet sker med uran som anrikas utanför landet.

• Iran fortsätter byggnationer vid reaktorn för tungt vatten i Arak, vilken av omvärlden fruktas användas för produktion av plutonium för kärnvapen.

 

Lars Adaktusson Foto: Foto: Tommy Pedersen Om svensk utrikespolitik uppfattats som svävande i relation till en av världens mest brutala diktaturer är det dags att ändra på det. Vi måste se och erkänna den verkliga karaktären hos regimen i Teheran - vad vi har att göra med är en islamistisk diktatur som anser sig ha ett gudomligt uppdrag att bli en regional stormakt och utplåna Israel.

Samtidigt har Iran allt att vinna på de diplomatiska kontakter som nu äger rum. Överenskommelsen mellan Iran, USA och EU om begränsningar av Irans kärnenergiprogram betyder för regimen ett ekonomiskt tillskott på 20 miljarder dollar under sex månader.

Självklart ska de diplomatiska framsteg som gjorts välkomnas, förhoppningsvis kan Iran pressas att avstå från framställning av kärnvapen. Men utifrån diktaturregimens natur, dess handlingar och förtrycket av den egna befolkningen måste ett hävande av sanktionerna kombineras med tydliga krav på nedmontering av centrifuger för anrikning av uran och plutoniumreaktorer.

Alternativet, att möta diktaturen med fortsatta eftergifter, är för att citera Winston Churchill, att "mata krokodilen i hopp om att den äter oss sist".

 

Lars Adaktusson

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!