Religiös fanatism och extremism växer sig allt starkare i Sverige. Vi vill egentligen inte låtsas om eller prata om det. Det är svårt att föreställa sig lilla Sverige som ett mål för terrorister, och än svårare att förstå hur en till synes helt vanlig kille från Tranås kan vilja spränga sig själv och sina medmänniskor i luften på Drottninggatan i Stockholm. Vi försöker hoppas att det bara var ett undantag, bara en enskild galnings verk. Men vår feghet och naivitet innebär ett allvarligt hot mot vårt samhälle och kan i värsta fall handla om liv och död.
Under de senaste decennierna har fanatiska religiösa grupper växt sig allt starkare i det svenska samhället. Ofta handlar det om muslimska samfund i invandrartäta områden. Grupperna driver ett intensivt värvningsarbete bland unga muslimska män som känner sig svikna av det svenska samhället och arga över vad de uppfattar som västvärldens kränkningar av islam i bland annat Irak och Afghanistan. De fanatiska samfunden har länge upprört förortsborna, särskilt kvinnorna som oroar sig över att deras söner eller män ska dras med. Dagligen trakasseras muslimer som väljer att inte bära slöja, som går till simhallen eller går ut och roar sig på kvällen. Många väljer att böja sig för moralens väktare för att inte sticka ut eller av rädsla för de allt starkare grupperna. För muslimska HBT-personer är situationen närmast horribel. Deras enda val är att antingen förneka sin sexuella läggning eller flytta därifrån och bryta med sin familj och umgängeskrets.
De fanatiska samfunden har kunnat växa sig starka i tysthet, utan någon större reaktion från resten av samhället. Det är lätt gjort när bostadsområdena blir allt mer segregerade och de boendes kontakter med övriga samhället blir allt färre. Det handlar om några få individer som med hjälp av resurser, en tydlig agenda och ett välorganiserat värvningsarbete lyckas dra med sig unga, förvirrade män på samma sätt som högerextrema grupper verkar. Samtidigt står den stora gruppen sekulära muslimer handfallna, oorganiserade och tittar på.
Vår blindhet och tystnad är pinsam. Det öppna, demokratiska och sekulära samhället är hotat, men långt ifrån tillräckligt görs från regeringens eller Säpos sida.
Det är även oklart hur mycket Sveriges muslimska råd och dess ordförande Helena Benaouda gör för att motverka extrema krafter inom islam. Benaouda säger sig ha varit aningslös när det gäller hennes terrormisstänkte svärson, hur aningslös är hon för extremister inom sin egen organisation? Statsrådet Stefan Attefall bör verkligen fundera på om Helena Benaouda och Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, är de lämpligaste att ingå i Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Hur ställer sig Miljöpartiet till att deras riksdagsledamot Mehmet Kaplan även har uppdraget som Muslimska rådets presstalesman? Var finns Benaouda, Kaplan och Aldebe i kampen för kvinnors och HBT-personers rättigheter?
Därför väljer S-kvinnor nu att ta kampen mot religiös extremism och fanatism på allvar. Vi vill skapa en stark motkraft och vara en samlingspunkt för de människor som har fått nog av inskränkthet och fundamentalism. Vi gör det för kvinnorna, HBT-personerna och barnen i förorten som har rätt till en vardag utan trakasserier. Vi gör det för att motverka intolerans, rasism och islamofobi. Vi gör det för att vi vet att det öppna samhället är det för bästa samhället för oss alla att leva i.
CARINA HÄGG
Carina Hägg, S, är riksdagsledamot och
talesperson för S-kvinnor
Premium
Premium
Premium