Vår genomgång av statistik från Stockholm stad från 2013 visar att planprocessen i snitt tog 19 månader. Samtidigt så startade byggandet av över 31 000 bostäder i Sverige under förra året och i Stockholms län har bostadsbyggandet fördubblats, det är bra. Så höga siffror har inte Sverige haft sedan 1992.
Planprocessen som den stora stoppklossen? Knappast. Det är dags för regeringen att se stadsplanering som vad den faktiskt är – en metod för att lösa problem. Det är främst tiden före och efter planprocessen, som har med markpolitik och konkurrens att göra, som behöver kapas. Trots de glädjande siffrorna behöver det byggas många fler bostäder. Men för att lyckas med det måste man se över de fundamentala förutsättningarna byggandet: Finansieringen. Markpolitiken. Den bristande konkurrensen bland byggare. Inte fastna i detaljerna.
Bostadsministern missar sällan ett tillfälle att berätta om hur mycket högre bostadsbyggandet är i grannländerna Danmark, Norge och Finland. Han är däremot tyst om det faktum att övriga nordiska länder storsatsar på arkitektur. Samtliga nordiska grannar har en bred förankrad arkitekturpolitik som ligger till grund för utvecklingen av städer och byggandet av nya bostäder. I torsdags presenterade den danska regeringen sin nya politik med 64 konkreta åtgärder, bland annat en satsning på arkitektur i skolan, stöd till kommuner för att med hjälp av stadsplanering motverka social obalans och satsningar på export och internationell marknadsföring av Danmark.
I Danmarks arkitekturpolitik, liksom i Norges och Finlands, är arkitektur inte den fina ytan på ett hus. Istället ett kraftfullt verktyg för att skapa långsiktiga och tilltalande livsmiljöer för medborgaren när bostäder byggs. Sveriges arkitekturpolitik heter Framtidsformer och har sett likadan ut sedan riksdagen antog den år 1998.
I Sverige har man valt att endast fokusera på byggpolitik, som i praktiken mest underlättar för de största byggarna att öka vinsten. På bekostnad av våra livsmiljöer. Resultatet för den som ska bo är lägenheter som ofta placeras i stereotypa bostadsområden. Som om vi inget lärt av miljonprogrammet? Det blir enklast och billigast så – för byggarna. Trots att människor idag vill bo i stadsdelar med skolor, butiker, ett fik vid ett torg och gärna en park också.
Bostadsministern är inte bara ansvarig för bostadsbyggandet. Frågan om hållbara städer ligger också på Stefan Attefalls bord. Ändå är hans fokus inte stadsbyggnadspolitik utan byggpolitik. Som att byggandet sker i ett vakum.
Följer han sina nordiska grannars exempel och satsar på en arkitekturpolitik kan han greppa hela samhällsbygget. Och inte bara bostadsministern. I Danmark står fyra departement bakom den nya arkitekturpolitiken, med kulturministern som avsändare. Förenar vi bostadsbyggande och arkitektur så får vi stadsbyggande. Har vi dessutom en hög ambitionsnivå så kan vi lägga till hållbart. Våra nordiska grannländer bygger inte bara fler bostäder, de ligger också ljusår före vad gäller att skapa en trivsam och hållbar livsmiljö för sina medborgare.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth lovade för nästan ett år sedan att se över Sveriges nu 16 år gamla arkitekturpolitik. Därför ställer vi frågan till kulturministern och bostadsministern: tänker ni hålla löftet?
Tobias Olsson
Arkitekturpolitisk chef på Sveriges Arkitekter
