Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bromsa inflyttningen till hedersutsatta områden

Att leva i ett område med många människor med samma ursprung och samma riskfaktorer leder till en ökad social kontroll som delas av grannar och bekanta, skriver Nils Karlsson. Foto: HENRIK JANSSON
Nils Karlsson är före detta kommunalråd i Malmö (MP).

Den färska rapporten om hedersförtryck visar ett förfärligt utbrett samhällsproblem.

Staten måste sluta betala för ökat utanförskap, skriver före detta kommunalrådet Nils Karlsson (MP).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT I HEDERSFÖRTRYCK. I fredags presenterades äntligen den kartläggning av hedersförtryck i Malmö, Göteborg, och Stockholm vars finansiering är en av Miljöpartiets stora budgetframgångar. Den presenterades försenad och processen har varit kantad med problem och sjukskrivningar. Rapporten blev dessutom kraftigt kritiserad redan innan forskarna ens hunnit samla in all data eftersom en av de ledande forskarna, Rúna Baianstovu, 2017 lade fram hypotesen att hedersförtryck både kan vara verklighet och rasistisk stereotyp samtidigt. Modern debatt är svartvit och nyansfri.

Förtrycket är förfärligt vanligt

Rapporten ger också henne rätt. Hedersförtryck finns, är förfärligt utbrett. 20 procent av ungdomarna i Malmö lever under begränsande hedersnormer och 9 procent i en hedersvåldsbejakande miljö.

Men det är också en rasistisk stereotyp som gör att den som inte passar in i bilden av den hedersförtryckte, till exempel genom att vara kristen, har svårare att få hjälp eller att våld i muslimska familjer behandlas som hedersrelaterat när så egentligen inte är fallet. Samhället måste öka sin kunskap i frågorna och strukturerna bakom hedersförtrycket och det görs bäst i samverkan med forskningen. 

 

LÄS MER: SVT:s märkliga strategi – normaliserar slöjan 

 

Kartläggningen presenteras på ett vetenskapligt språk och består av två delar. En del som bygger på intervjuer och beskriver människors erfarenheter, och en del som bygger på en enkätundersökning som besvarats av mer än 6 000 elever i årskurs 9. Tillsammans ger dessa en god bild av problemens utbredning och karaktär samt pekar ut indikatorer på förhöjd sannolikhet att någon befinner sig i hedersförtryck. 

Högre utbildning och att prata svenska är faktorer som motverkar hedersnormer.

Ursprungen som ökar risken

Fattigdom, arbetslöshet, och stark religiositet är indikatorer. Samma sak med ursprung i Nordafrika, Mellanöstern, Östafrika, Turkiet eller Balkan och om familjen tillhör en statslös minoritet. Högre utbildning och att prata svenska är faktorer som motverkar hedersnormer. Att leva i ett område med många människor med samma ursprung och samma riskfaktorer leder till en ökad social kontroll som delas av grannar och bekanta. 

 

LÄS MER: Invandrarkvinnor söker systerskapet – möts av feministernas tystnad eller glåpord 

 

Det är alldeles för tidigt för kommunerna att dra långtgående slutsatser. Vad som gäller nu är att arbeta in kunskapen i våra verksamheter och baserat på kartläggningen ta fram preventiva och skyddande åtgärder. 

Så kan staten hjälpa kommunerna

Några reformer som skulle underlätta kommunernas arbete kan dock göras på statlig nivå. Jag kom när jag läste rapporten att tänka på tre: 

1. Förändra LVU, lagen om vård av unga, så att återförening med familjen inte är omhändertagandets absoluta slutmål. Gör också LVU obligatorisk vid hedersförtryck. Ett beslut om vård enligt LVU behöver inte betyda ett omhändertagande men det underlättar socialtjänstens insatser eftersom de inte längre behöver bygga på frivillighet. Dessutom så minskar det den utsattas skuldkänslor och kan skydda från bestraffningar om LVU-besluten är obligatoriska. 

2. Släpp på sekretessen mellan myndigheter – i alla fall när hedersförtryck misstänks. I rapporten är det tydligt hur utsatta faller mellan myndighets-Sveriges stolar. Kunskapsöverföring mellan myndigheter brister och som det är nu krävs vårdnadshavarnas medgivande för att släppa sekretessen och det är direkt olämpligt här.

 

LÄS MER: Stäng genast skolorna som tillämpar könsapartheid

 

3. Reformera EBO, lagen om eget boende för asylsökande, så att staten inte betalar människor för att bosätta sig i socialt utsatta områden och långt ifrån arbetstillfällen. Det kan förefalla självklart att vuxna människor som kan ordna eget boende även själva ska få bestämma var de ska bo, men är det verkligen det? Eftersom vi har anledning att tro att flera av riskfaktorerna försvåras av boenden i socialt isolerade områden så följer det att människor ska uppmuntras att söka sig till andra platser. Att ta bort EBO helt är ekonomiskt omöjligt, och inte moraliskt önskvärt, men vi bör se över vad vi betalar för. Att styra människors val genom ekonomiska incitament är inte fel. Föräldraförsäkringens uppdelning av dagar är inget förbud mot annan ledighet utan vad vi vill betala för och samma skulle det vara med EBO. 

Du får bo var du vill men vi betalar inte för ökat utanförskap, isolering, och ökad risk för hedersförtryck.

 

Av Nils Karlsson

Fd kommunalråd (MP) Malmö

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!