Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Britt-Marie, 45, är redan mest otrygg på arbetsmarknaden

Ann-Therése Enarsson, vd tankesmedjan Futurion.
Foto: Ola Hedin
Carl Melin, forskningsledare tankesmedjan Futurion.
Foto: Ola Hedin

Centerns ungdomsförbund tycker att ”Britt-Marie, 45, som bara sitter och fikar” ska få ge plats för ungdomar. 

I en ny undersökning från tankesmedjan Futurion och SOM-institutet framgår det att ”Britt-Marie” redan är den mest otrygga på arbetsmarknaden, skriver Ann-Therése Enarsson och Carl Melin. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Det är lätt att driva med politiska ungdomsförbund och framför allt när de verkar tro att dagens 45-åringar heter Britt-Marie. Men vi vill ta CUF på allvar och diskuterar därför gärna anställningstryggheten och de missförstånd som gäller den. Och att den grupp som ofta hamnar i kläm är just ”Britt-Marie”, kvinnor i övre medelåldern utan längre akademisk utbildning, som har ett arbetaryrke, ofta inom vård eller handel, eller som lägre tjänsteman.

Vi som skriver den här artikeln är väldigt glada över att det funnits ett antal ”Britt-Marie” på våra arbetsplatser. De som lärt oss det som är viktigt på riktigt. Arbetsmoral, rutiner och möteskultur. Men också hur skrivaren, faxen och – ja faktiskt – hur kaffeapparaten fungerar. De som vågar säga ifrån när nya chefer eller konsulter kommer med idéer som inte alltid fungerar i verkligheten. Men som aldrig sviker när det gäller att göra jobbet.

Sorteras bort efter 40

Men CUF har fel när de menar är att problemet med dagens arbetsrätt är att Britt-Marie är för trygg och att det därför är svårt för unga att komma in i arbetslivet. Tvärtom är det Britt-Marie som sållas ut och ofta, på grund av att hon fyllt 40, inte ens kallas till anställningsintervjuer längre. 

Futurion har tillsammans med SOM-institutet under flera år mätt människors oro över försämrad anställningstrygghet och vi ser att andelen som är oroliga har gått från 56 till 62 procent från 2016 till 2020. 

I framtidens arbetsliv ska inte ”Britt-Marie, 45” behöva ge plats för ”Réka, 23”. Båda behövs!

Men det är Britt-Marie som känner sig mest otrygg. I gruppen kvinnor 50-64 år har andelen oroliga gått från 60 till 69 procent. Kvinnor i övre medelåldern har redan en svag ställning på arbetsmarknaden och den har blivit ännu svagare. Och detta är inte en ”coronaeffekt” under förändring som har skett varje år. 

Arbetsmoralen är inte problemet

Hotet mot Britt-Marie är inte arbetsmoralen – den finns där – utan förutsättningarna för att få utvecklas. Teknikutveckling och rationaliseringar driver på och den som inte kan de senaste digitala verktygen får snabbt ett underläge. Här har både arbetsgivare, samhälle och ibland även facket svikit. Allt för ofta har det varit enklare att anställa någon ny än att ge Britt-Marie den kompetensutveckling som hon borde ha rätt till. 

CUF:s nya ordförande Réka Tolnai blev förra veckans stora snackis med ”Britt-Marie”-filmen.

Dagens arbetsliv kräver en förmåga till ständig utveckling och omställning. Och det vet Britt-Marie – men hon har inte alltid getts de möjligheterna. Och eftersom hon – oftast – dessutom tagit störst ansvar inte bara på jobbet utan hemma – så har möjligheterna att på egen tid gå stärka sin kompetens varit begränsade. Just detta är varför vi ska välkomna att rätten till kompetensutveckling säkras i de nya anställningsreglerna som parterna förhandlat fram och som nu ska bli lag.

Även 23-åringar behöver kompetensutveckling

Även dagens 23-åringar kommer få uppleva att det de lärt sig på högskolan inte alltid räcker så långt i arbetslivet. Både 23-, 45- och 60-åringar behöver hela tiden lära sig nya saker. Rätten och möjligheten till kompetensutveckling är en förutsättning för att det ska fungera. Om inte det ges förloras jobb och konkurrenskraft och innebär ett enormt slöseri med mänskliga resurser och gör Sverige, både enskilda, samhälle och näringsliv, till förlorare. I framtidens arbetsliv ska inte ”Britt-Marie, 45” behöva ge plats för ”Réka, 23”. Båda behövs!


Av Ann-Therése Enarsson, 46 år

Vd Futurion

Carl Melin, 50 år

Forskningsledare Futurion