Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Börskometer i en skyddad verkstad

Kritisk. Bankernas lyft kommer samtidigt som industrin backar, något som hotar den svenska tillväxten, skriver tidigare näringsministern Leif Pagrotsky. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG Foto: Christian Örnberg

"Bankernas formidabla lyft sker samtidigt som industrin backar - Sveriges förutsättningar för stabil tillväxt försämras", varnar tidigare näringsminister Leif Pagrotsky.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Vi ser ut att ha klarat oss någorlunda helskinnade genom Europas kris. Men har Sverige lyckats lägga en grund för framtida tillväxt? Den senaste utvecklingen i näringslivet gör att jag befarar att svaret blir nej. Bilden av det svenska näringslivet är motsägelsefull. Ryggraden i vår ekonomi, de stora exportföretagen har det motigt. AB Volvo drar ner med ett par tusen personer. Läkemedelsindustrin lägger ner i Södertälje och Lund och har redan krympt med 7 000 personer. Skogen och stålet går svagt. Industrisysselsättningen har minskat sex kvartal i rad. Industrin producerar i dag 15 procent mindre än för fem år sedan.

Samtidigt finns det andra delar av näringslivet som har strålande tider. Särskilt gäller det bankerna. I år kommer de fyra storbankerna att tillsammans tjäna närmare 100 miljarder kronor. De kan addera ytterligare stora belopp till de senaste tre årens 100 miljarder kronor i utdelning till sina ägare.

Ett annat sätt att visa den lysande lönsamheten är att avkastningen på ägarnas kapital uppgår till inte mindre än 15 procent. När den riskfria räntan är nära noll och inflationen knappast finns innebär det att ägarnas förmögenhet efter inflation fördubblas på fem år och fyrdubblas på tio. Ingen annan mogen bransch kommer ens i närheten av sådana lönsamhetsnivåer. Kraftigt sänkt bolagsskatt på bankernas vinster har hjälpt till, och det är därför inte underligt att bankernas börsvärde nu närmar sig 1 000 miljarder kronor.

Bankernas formidabla lyft är särskilt slående eftersom det skett samtidigt som industrin backat. Sedan bankernas självförvållade kris var nära att stjälpa flera av dem för bara ett par år sedan har de nu lyckats få sina svenska privatkunder och småföretagskunder att fylla igen hålen efter jätteförlusterna i Baltikum. Påfyllningen fortsätter trots att de själva säger att kapitalbasen redan blivit överfull. I stället för att då återgå till normala nivåer på uttaxeringen från kunderna öppnar de en direktpipeline till ägarna med stora utdelningar av kundernas dåliga räntor och höga avgifter.

Det som nu utspelar sig i olika delar av vårt näringsliv har ett mönster som bekymrar mig.

Bankerna är inte ensamma utan del av ett större sammanhang. Även andra branscher har det gott i hägnet av statliga regelverk som ger trygg efterfrågan och bekvämt skydd mot hotet om verklig konkurrens. Trots skyhög lönsamhet i branschen lockas nästan inga nya att etablera sig, varken svenska eller utländska revisorer eller fondförvaltare tycks lockas av de svenska kundernas pengar.

För industrin och tjänstesektorn är läget annorlunda. Högre räntor än i omvärlden driver upp kronan och straffar nu de delar av vårt näringsliv som har utländska konkurrenter. De som lever på att utveckla sina produkter och hitta på nya, de som letar nya kunder och försöker bredda sina marknader, de som kort sagt bygger sådant om skall ge jobb och välfärd i framtiden har det svettigt. Det är inte de som får störst glädje av de 16 miljarder i sänkt bolagsskatt som är årets största satsning i budgeten, deras vinster är ju inte som bankernas.

Vinsterna kan signalera att det lönar sig bäst att satsa på branscher som är skyddade från konkurrens - och då inte bara från utlandet, utan framför allt genom statliga regelverk som håller uppstickare borta. Priset betalas av hushållen och småföretagen som får mindre pengar över.

Dessutom drabbas samhällsekonomin. Den stramas åt av att hushållens efterfrågan på varor och tjänster minskar. Bara hushållens kostnader för att förvalta deras fonder kostar över 20 miljarder kronor, motsvarande lönekostnaden för 40 000 personer.

Det är svårt att se en framtid för Sverige där vi lever på att byta bostadsrätter med varandra, förvalta varandras sparmedel eller renovera varandras kök. Eller där det lönar sig bättre att ränna i kansli- husets trappor för att skaffa fördelar än att knacka dörr hos kunder.

Jag har ett råd till alla som lever gott i skyddet av politiska regelverk:

Er gynnade ställning är beroende av respekt hos politikernas uppdragsgivare, väljarna, era kunder. Överutnyttja inte situationen. Utmana inte löjet och opinionen genom långsökta Peru-upplägg och andra konstigheter. Lär av riskkapitalföretagens övermod i skolan som blev en dyr läxa. Inte alla privilegier lever för evigt.

Leif Pagrotsky, S

är tidigare näringsminister och fri skribent

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!