Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Böghatet bland unga i Husby blir allt värre

i Husby har den yngre generationen blivit de som står för intolerans och trakasserier mot dem som är annorlunda, skriver Per Pettersson. Foto: Privat
När Per kom hem i söndags möttes han av att det kastats ägg mot hans balkong. Foto: Privat

Efter tio år i Husby känner jag mig inte välkommen längre. Attityden har blivit hårdare mot dem som är annorlunda.

Och det är den yngre generationen, som brukar vara öppen och acceptera olikheter, som här blivit de som står för intolerans och trakasserier, skriver Per Pettersson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Något har hänt i Husby. När jag flyttade hit för tio år sedan undrade jag om det skulle bli problem att vara öppen med att jag gillar killar.

Jag hade hört så mycket om Husby. Det visade sig inte vara några problem alls. När jag höll min dåvarande pojkvän i handen när vi var ute så vändes några huvuden, men det kom inga kommentarer. Några barn frågade nyfiket om jag var bög och tog mitt jakande svar med ett ”jaha”.

För ett par år sedan ändrades det. Jag hade märkt att det kastades en del rönnbär och annat upp mot mina fönster och min balkong, men tänkte inte mycket mer på det.

Inte förrän ett av grannbarnen stoppade mig en dag för att berätta att ”några” brukade slänga saker på min balkong ”eftersom ni är bögar”.

Ungefär samtidigt hörde jag första gången hur några yngre barn skrattande sjöng ”små bögarna, små bögarna är lustiga att se” när de såg mig och en kompis som bodde hos mig.

 

Därefter har det gått utför. Inte långt efter detta så slängdes det upp någon form av fyrverkeripjäs på min balkong. Det var första gången jag polisanmälde trakasserierna. Därefter har det allt oftare ropats ”jävla bögar” när jag och min pojkvän varit i Husby centrum. När jag kom hem från RFSU-kongressen i söndags möttes jag av att det kastats ägg mot min balkong och jag gjorde min andra polisanmälan.

Jag vet inte vad som har förändrats de senaste åren, men jag känner inte längre igen mig i Husby. Det har varit en vänlig plats där människor har hjälpt varandra och varit artiga mot varandra, även om vi haft olika värderingar. Det har inte försvunnit helt, men det har fått konkurrens av en hårdare attityd mot dem som är annorlunda.

Det som mest oroar mig är att de som står för dessa attityder är barn och ungdomar i de nedre tonåren.

Den yngre generation som brukar vara öppen och acceptera olikheter, har här blivit de som står för intolerans och trakasserier. Någonstans har de fått med sig värderingar som de flesta av oss trodde att vi höll på att utrota.

Om det är från hemmet, umgängeskretsen eller klasskamrater kan jag bara spekulera i. Kanske är det en kombination. Oavsett vilket måste något göras.

Som RFSU-aktiv vet jag att våra informatörer ger en utmärkt utbildning inom sexualitet, relationer och normkritik för de skolor som lånar in den. Samtidigt görs det olika försök från vissa håll att göra denna sorts undervisning – oavsett om den sker med hjälp av RFSU eller inom den ordinarie undervisningen – frivillig, eller på andra sätt undanta vissa barn. Oftast de barn som mest behöver den.  

Den utveckling jag ser i Husby visar med all önskvärd tydlighet att vi måste stå emot sådana påtryckningar.

 

Tyvärr är det inte heller ett isolerat problem. Det är extra viktigt att påpeka, eftersom flera av de kommentarer jag fick på Twitter när jag skrev om detta hade främlingsfientliga inslag. Då glömmer de Roy och Håkan i Kinna, som förra året uppmärksammades i medierna när de trakasserades för sin kärlek. De misshandlades och fick sin egendom vandaliserad, inte av någon med utländsk bakgrund utan av sina så kallat ”helsvenska” grannar.

Unkna attityder kan växa fram överallt där de inte utmanas och ifrågasätts.

För min egen del får det dock vara nog nu. Efter tio år i Husby känner jag inte längre igen mig och känner mig inte välkommen längre.

Just nu är jag jobbsökande, men när jag hittat ett nytt jobb tar jag min nyblivna sambo och flyttar någonstans där allas olikheter respekteras. Och jag kommer fortsätta kämpa för allas rätt att vara sig själva och älska dem de vill.

 

Per Pettersson

Liberal debattör