REPLIK
När polisen för två dagar sedan lanserade sin kampanj #tafsainte dröjde det inte många minuter innan skämten började hagla i sociala medier. Man har skojat om att det borde finnas ett armband för varje brott, man har erbjudit alternativ i form av armborst mot brott i stället för armband och någon har även specialdesignat ett armband till rikspolischef Dan Eliasson med texten ”avgå”.
Sveriges tyckare verkar vara rörande överens om att man inte kan stävja sexuella ofredanden med hjälp av armband.
LÄS MER: Jo, armbanden fyller visst en funktion
Nina Rung skriver i en debattartikel i Expressen till kampanjens försvar. Rung menar att syftet med kampanjen är att synliggöra, att fler ska våga anmäla.
”För väldigt många unga, majoriteten tjejer men också killar och icke-binära, är sexuella ofredanden en del av vardagen. Polisens kartläggning av anmälningar visar att en stor mängd brott sker i skolan, i kommunaltrafiken, i privata miljöer och att de allra flesta sker på nätet”.
Det är naturligtvis hedervärt att vilja jobba för att skydda dessa människor som blir utsatta för ofredanden och trakasserier, men man måste också ta upp en annan viktig aspekt.
Polisen har publicerat en ny kartläggning som syftar till att ge en lägesbild över sexuella ofredanden och ge förslag på åtgärder. Det är rekommenderad om än väldigt deprimerande läsning.
I rapporten finns bland annat vittnesmål från unga kvinnor – eller snarare tjejer, eftersom få av dem i lagens mening är vuxna – som utsätts för överfall och sexuella trakasserier.
LÄS MER: Kampanjen går inte ens att skratta bort
Övergreppen har skett både dagtid och nattetid, på festivaler och nattklubbar, men också på tåg, i köpcenter, badhus och i skolan.
Flickorna vittnar om män som griper tag i deras underliv, som tvångskysser dem och inte sällan avslutar med att även råna dem.
Många vittnen berättar om hur gärningsmännen tros komma från bland annat Afghanistan, Eritrea och Somalia.
Vi pratar alltså om män som kommer från länder som har en kvinnosyn som är väsensskild från den svenska. Där kvinnor inte äger rätten till sin egen kropp. Men på polisens kampanjsida verkar de inte vilja dela med sig av dessa fakta.
Där har man svepande skrivit: "Lägesbilden visade bland annat att det finns ett stort mörkertal och att den genomsnittlige gärningsmannen när det gäller sexuellt ofredande mot flickor är män mellan 15 och 25 år"
Jag säger inte att exempelvis afghanska män är sämre män än svenska män. Jag säger inte att alla är våldtäktsmän. Jag säger att de är just människor.
Är du uppvuxen med en viss typ av värderingar och en viss kultur kommer det inte automatiskt att tvättas bort bara för att du passerar en landsgräns även om människor så klart kan anpassa sig.
Om integrationen i Sverige någonsin ska fungera och om vi ska komma till rätta med detta problem så måste vi angripa problemet så som det faktiskt är.
Det förekommer naturligtvis dålig kvinnosyn hos svenska män också. Men det är inte samma sorts kvinnosyn som i exempelvis Somalia där kvinnor fortfarande kan könsstympas. Vi måste erkänna detta utan att för den sakens skull dra alla människor från dessa länder över en kam. Vi måste våga möta människor vid gränsen med orden:
”Välkomna – men följ våra lagar och regler.”
Därefter måste vi tydligt informera om våra lagar och regler. Att vi respekterar varandra. Att vi är jämlika och jämställda. Och at kvinnan äger full rätt till sin egen kropp oavsett klädsel och civilstatus.
Så länge man använder armband i stället för att prata fakta blir det nog svårt att få folk att ta kampanjen på allvar.
Catta Neuding
Kulturproducent
Premium
Premium
Premium