Vår största kvinnliga längdskidåkare genom tiderna väntar barn. Under hösten meddelade Marit Björgen inte bara att hon tränar för en comeback utan också med avsikten att komma tillbaka redan i vinter, tre månader efter den beräknade förlossningen.
Marit Björgens graviditet och det unika expertteam hon nu har runt sig kommer inte bara att betyda mycket för kunskapen runt träning under graviditet. Den kommer också att påverka de normer vi idrottskvinnor ställs inför liksom synen på kvinnors barnafödande under karriären.
För trots att synen sakta förändras möter elitidrottande män och kvinnor fortfarande olika förutsättningar när de får barn. Familjeskapande håller elitidrottskvinnor tillbaka och trots att allt fler både idrottar längre upp i åren och bildar familj under tiden, utgör de idrottande kvinnorna fortfarande bara en minoritet bland idrottande föräldrar.
Steget att skapa familj är avsevärt större för kvinnor. Det som politiken och delar av näringslivet upplevde för 20-30 år sedan med kvinnor som gör karriär i samband med att de får barn, upplever idrotten först i dag.
Att män varken behöver göra uppehåll för graviditet eller kan amma är våra självklara och evidenta förklaringar. Biologiskt skilda förutsättningar som vi trots allt inte kan påverka. Naturligtvis spelar de in.
Men även om en graviditet innebär ett uppehåll utgör de ändå en begränsad period. Nio månader som vi vet när de börjar och vet när de slutar. Ett uppehåll som om förutsättningarna finns även kan vara positiva för en lång idrottskarriär. Kroppen får vila och många finner ny motivation.
Situationen handlar väl så mycket om de förutsättningar vi möter när barnet är fött. Om de skilda förväntningar vi möter som nyblivna mammor jämfört med som nyblivna pappor. Om att idrottande fäder nästan alltid har en partner som bistår med det största ansvaret för barnen. En partner som är föräldraledig minst ett år, men ofta mer. 3-4 år är ingen ovanlighet för att stötta upp mannens idrottskarriär på ett optimalt sätt.
Var finner vi överhuvudtaget det omvända?
Männen som stöttar upp sin partners idrottskarriär under flera års tid.
Eller kvinnliga partners som återgår till heltidsarbetet efter några veckor och låter mannen pussla och trixa för att få till sin träning?
Elitidrottande kvinnor tvingas bolla med barnvakter, hjälp från föräldrar och svärföräldrar för att överhuvudtaget kunna idrotta. En situation som skiljer sig avsevärt från män med en föräldraledig partner.
Män kan varken amma eller föda barn. Men vad säger att den som ammar nödvändigtvis är den som också är föräldraledig? I synnerhet när det gäller idrott, som till skillnad mot vanliga jobb är tämligen enkelt att förena med amning.
Fortfarande anses mäns idrottande lite mer värt att satsa på än kvinnors. Tillräckligt statusfylld för att den ska gå före allt annat i familjen. Få män är beredda att vara föräldralediga under ett par år, trots att de har en framgångsrik partner, vilket däremot flertalet kvinnor tycks vara.
En ojämn fördelning av föräldraledighet mellan män och kvinnor påverkar naturligtvis i vilken grad kvinnor får möjlighet att satsa fullt ut på sin idrott och i vilken utsträckning kvinnor väljer att fortsätta sina idrottskarriär efter att de har fått barn. Högre krav att hitta alternativa lösningar att bedriva sin idrott på är en begränsande faktor för vilka kvinnor som finner det rimligt att satsa vidare.
Jag hoppas därför att Marit Björgen, en av våra största idrottsliga förebilder, genom sin fortsatta karriär som elitskidåkande mamma kan påskynda en förändrad syn på kvinnors idrott och föräldraskap.
Att det kan få fler kvinnor att idrotta längre. Och att män och kvinnors idrottskarriärer ska anses lika viktiga. Ett jämt fördelat ansvarstagande borde vara lika självklar inom idrotten som i övriga samhället.
Maria Rydqvist
Längdskidåkare i svenska landslaget
