Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bittra människor håller på att förstöra Stockholm

Här är tre nyheter att ha koll på i dag.
Kägelbanan på Södermalm tvingas sluta med konserter på grund av klagande grannar. Foto: MARIA ÖSTLIN
Varför vill bitterfolket ta ifrån vår storstad allt som hör en storstad till? frågar sig kreatören Paula Halldin.

Klubbar och musikscener i Stockholm tvingas lägga ner efter grannarnas klagomål. Bitterfolk som vill bo i huvudstaden, men samtidigt andas lugn. Bitterfolk som vill bo i lägenhet men ändå bråkar med sina grannar om minsta ljud.

Bor man i en storstad får man helt enkelt tåla lite liv, skriver Paula Halldin.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Att växa upp mitt på Södermalm innebar en rad hänsynstaganden och lärdomar.

Jag lärde mig till exempel tidigt att alkisarna i Björns trädgård är helt harmlösa, att Bajen är något heligt och att man inte får spela hög musik i lägenheten efter kl 22. Men framför allt så lärde jag mig att stadsdelen aldrig sover. Det var liksom hela grejen med Södermalm. 

Det bästa jag visste var att känna basen hela vägen från konserterna på Zinkensdamms IP. Jag älskade att se hur människor från hela Europa intog Tanto under Prideveckan – och hur musiken även därifrån vibrerade i hela kroppen. Jag minns gatumusikanter, livespelningar och sommarkonserter som spred musik genom kvällsluften. Det var något helt annat och vi var så många som älskade det.

Bitterfolket segrar i fall efter fall

Nu står jag här flera år senare, helt desorienterad, i en stad där klubbar och musikscener läggs ner, en efter en. En stad där musiken tystnar i takt med att främlingsfientliga partier växer – och gemenskapen mellan oss fejdas ut. En stad där gatorna ekar tomma efter middagstid. 

Om inte ens musiken kan förena oss – vad kan då det?

Jag trodde länge att det var en generationsfråga, men det är en fråga om bitterhet. Bitterfolk som vill bo i huvudstaden, men samtidigt andas lugn. Bitterfolk som vill bo i lägenhet men ändå bråkar med sina grannar om minsta ljud. Bitterfolk som inte förstår innebörden av en storstad i allmänhet, och musikens och populärkulturens påverkan på staden, i synnerhet. 

Vi ska vara stolta över musiken i stället för att kväva den. Sverige sitter på helt otroliga musikexporter som ska höras – och hyllas. Talanger som brinner för att spela live och som även förtjänar att göra det.

Fokusera på riktiga problem i stället

Nej, bor man i en storstad får man helt enkelt tåla lite liv. Det finns så mycket viktigare saker att förändra, och som faktiskt kräver engagemang. Lägg energin på att kämpa mot rasism, könsdiskriminering och andra orättvisor som florerar i vårt samhälle – men rör inte den lilla biten kultur- och nöjesliv som finns kvar. 

Bitterfolket, jag frågar mig varför ni väljer att bo i den här staden om ni har ambitionen att förändra den. Varför ni vill ta ifrån vår storstad allt som hör en storstad till? Men framför allt så frågar jag mig hur Stockholm kommer att sluta när allt som förenar oss tagits ifrån oss – och det som splittrar oss tagit över.

För om inte ens musiken kan förena oss – vad kan då det? 

 

Av Paula Halldin

Kreatör och stockholmare