Det har kommit ut ett helt paket med böcker om Sveriges statsministrar. Till de mest hyllade hör Ingvar Carlsson. Han hade säkert förtjänster, men min minnesbild av honom är att han var en manipulatör av stora mått. Det är så jag tänker när nu riksdagen snart kommer att öppna för ny kärnkraft.
Jag har full respekt för moderater som ärligt har stått för sin uppfattning i energipolitiken. Någon respekt för det socialdemokratiska spelet har jag däremot inte. Det är falsk historiebeskrivning att blunda för Ingvar Carlssons manipulation i den fråga som var den hetast debatterade under hela 1900-talet. Så här var det:
Folkomröstningen om kärnkraft hölls 1980 efter ett haveri i en reaktor i Harrisburg, USA. Efter mycket politiskt trixande beslöt man, efter krav från socialdemokraterna, att det skulle finnas tre alternativ att rösta på.
Linje 1 - moderaternas linje för att bygga ut tolv reaktorer och låta dessa gå så länge som möjligt.
Linje 2 - socialdemokraternas och folkpartiets linje som gick ut på att först fördubbla antalet reaktorer och sedan avveckla till år 2010.
Linje 3 - avveckling inom 10 år av de sex reaktorer som fanns. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet stod bakom. Miljöpartiet fanns ännu inte.
Linje 2 vann och spelet kunde börja... Man kan filosofera mycket över tillkomsten av tre linjer, man kan grumsa om huruvida en folkomröstning för 30 år sedan har något värde för dagens beslutsfattare eller inte. Man kan ha olika uppfattningar om uranbrytning, radioaktivt avfall, risker vid drift och kärnkraftens kopplingar till kärnvapen och terrorism. Man kan vara för eller emot på ärliga grunder. Men socialdemokraternas spel i kärnkraftsfrågan handlar om annat än ärlighet. Och det visar sig att Ingvar Carlsson, mätt med sin egen måttstock, saknade moral. Så här sa Carlsson i en riksdagsdebatt med mig den 15 juni 1995:
"Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det."
Alltså: Ingvar Carlsson meddelade så sent som 1995 att socialdemokraterna anser; a) att en folkomröstning är ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin, b) att man inte kan nonchalera dess beslut, c) att det är en moralisk fråga och d) att socialdemokraterna har moral och att ifrågasätta detta är oförskämt.
I dag vet vi hur det är med socialdemokraternas moral. Den saknas, enligt Ingvar Carlssons egen måttstock. Socialdemokraterna hade under hela 80- och 90-talen möjlighet att förverkliga sina löften från folkomröstningen. Man hade alltid kunnat få stöd för dem i riksdagen. Men man försökte aldrig. Tvärtom: när frågorna var uppe i riksdagen röstade man aktivt emot. Det var därför som jag ställde min fråga till Ingvar Carlsson och fick löften om moral till svar.
Kärnkraften avvecklades inte, men moralen avvecklades. Du ljög mig rakt upp i ansiktet, Ingvar. Men vad värre: du ljög ditt partis medlemmar rakt upp i ansiktet med prat om moral.
Kärnkraften har inte drabbats av någon fullskalig härdsmälta sedan folkomröstningen. Men moralen har drabbats av härdsmälta. Vilket bör tillmätas betydelse när man skriver historia om statsministrar.
