Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bildt bör ompröva Rysslandspolitiken

    Mord på politiska journalister och etnisk rensning på georgier visar att Ryssland inte längre är en rationell och stabil stat.
      Den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken bör åter ta hänsyn till det faktum att Moskva kan utgöra ett hot mot sina grannländer.
        Det skriver i dag professorn i historia KRISTIAN GERNER.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Carl Bildt

Den 17 oktober 1994

mördades i ett sprängattentat i Moskva den ryske journalisten Dmitrij Cholodov. Han hade blivit känd för artiklar om korruption inom det ryska försvarsministeriet. Den 7 oktober 2006, tolv år senare, sköts den ryska journalisten Anna Politkovskaja ihjäl i Moskva. Mordet sätts av de flesta kommentatorerna i samband med hennes kritiska rapportering om kriget i Tjetjenien. Mellan dessa två händelser har ytterligare många mord på journalister skett i Ryssland, tolv av dem efter Putins makttillträde år 2000. I Ryssland och omvärlden hälsades Putins makttillträde med tillfredsställelse. Nu skulle det bli ordning och reda i ett Ryssland som hade blivit en stabil demokrati. De fortsatta politiska morden visar att det har varit svårt att etablera ordning. Det finns inga skäl att tro att myndigheterna bär ansvar för dessa mord. Att de förekommer är dock ett tecken på att man i Ryssland avgör politiska konflikter med våld. Det är inte utmärkande för en stabil demokrati.

Mordet på Politkovskaja

är en fruktansvärd tragedi för hennes familj och för alla som hoppas på en ljus framtid för människorna i Ryssland. Det politiskt intressanta och problematiska med mordet på den orädda journalisten är att det inte gynnar president Putins intressen. Redan tidpunkten för mordet valdes med otäck precision: det inträffade inför Putins födelsedag och dennes planerade besök i Tyskland, och i Ryssland anser folk att ingenting händer av en slump. Allt har en mening. Den liberale ryske journalisten Vitalij Tretjakov konstaterar i en artikel i måndagens nätupplaga av Moskovskie Novosti att de som lider mest av mordet är Politkovskajas familj, men, menar han, mordet måste anses riktat även mot Kreml med syfte att skada Putins intressen. En annan känd liberal rysk journalist, Fjodor Lukjanov, konstaterade i Sveriges Radios morgoneko torrt dels att Politkovskajas artiklar knappast var kända bland allmänheten i Ryssland, dels att mordet troligen inte kommer att klaras upp. Tretjakov antyder att mordet på Politkovskaja kan ha varit en medveten provokation som skulle kasta en skugga över Kreml och framställa Ryssland i dålig dager under landets allvarliga konflikt med Georgien. Uträkningen skulle vara att misskreditera ett "kriminellt" Ryssland och ge Georgien trumf på hand i världsopinionens ögon. Men några som helst belägg för denna konspirationsteori ger inte Tretjakov, och det förefaller inte heller som han tror på den.

Den viktiga poängen

i denna hemska och tragiska historia är att vi har kastats tillbaka i kremlologins mörker. Vi hänvisas till spekulationer och gissningar både om målsättningarna i den ryska statsmaktens politik och om maktförhållandena i landet. Vilka krafter är det som utmanar Putin genom ett fruktansvärt vältajmat politiskt mord? Och vad söker Putin själv uppnå? Varför har Putin fört ett så hotfullt språk mot Georgien? Varför har denna ryska politik inneburit förbud mot import till Ryssland av georgiskt mineralvatten och georgiska viner? Varför har politiken inneburit deportation från Ryssland av georgier med giltiga pass och visa och att georgiska skolbarn i Moskva registreras? Varför avbryts normala kommunikationer med Georgien? Varför vädjar Putins regering till primitiva känslor av folkhat, riktat mot befolkningen i en liten grannstat?

Oavsett vad man tror om de yttersta

målen bakom den ryska politiken mot Georgien är det klart att den är uttryck för strävan att hävda ryska intressen med maktspråk och ge den ryska allmänheten intrycket att landets säkerhet hotas av en fientlig omvärld. Mordet på Anna Politkovskaja och Rysslands politik mot Georgien ställer Sveriges utrikesminister Carl Bildt inför en svår uppgift. Kan han lita på att Putin har full kontroll eller skall han kalkylera med att Ryssland styrs av en president som behöver visa och bevisa att han är stark och tuff? Skall Sveriges utrikespolitik bygga på föreställningen om ett stabilt och förutsägbart Ryssland? Eller ska den grundas på uppfattningen att grannstaten på andra sidan Östersjön är oberäknelig? Det finns anledning att ompröva Sveriges nuvarande säkerhetspolitiska orientering. Bland annat borde frågan om Sverige och Nato få ny aktualitet. KRISTIAN GERNER Kristian Gerner är professor i historia i Lund. Han menar att man i dessa trista dagar för Ryssland får söka lindring i Sjostakovitjs musik, som man bjuds många tillfällen att lyssna på idag tack vare hundraårsjubileet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!