DEBATT. I samband med publiceringen av professor Erik Amnås granskning av om studieförbundet Ibn Rushd (IR) lever upp till statens demokratikrav, fastslår Folkbildningsrådet (FR) att ”rapporten visar inte att statsbidraget har använts på ett felaktigt sätt, i förhållande till statsbidragsvillkoren”. Det är ett väntat, men väl kategoriskt uttalande. Amnå och hans forskargrupp verkar ha gjort vad de kan för att granska vissa delar av IR:s verksamhet. Det finns dock flera problematiska punkter för FR och IR som inte berörs tillräckligt väl i granskningen.
Granskningen visar att arabiska språket och ”livsåskådning” (läs: islam) är de två största verksamhetsområdena för IR. Studieförbundet ägnar betydligt fler timmar åt dessa två ämnesområden än åt andra kurser. Det ligger flera problem inbyggda i detta om man kopplar det till IR:s huvudsakliga målgrupper, nyanlända muslimer och muslimer som lever socialt marginaliserade i utsatta stadsdelar.
Givet att dessa målgrupper befinner sig på långt avstånd från majoritetssamhället är det tveksamt om det är studier i arabiska och islam som bidrar till att öka deras möjligheter till delaktighet i den svenska demokratiska gemenskapen. Människor i de segregerade stadsdelarna, nyanlända och andra, har stora möjligheter att tala sitt modersmål (arabiska och andra språk) i vardagslivet men saknar vardagliga möjligheter att socialisera med svenskar för att på så vis lära sig språket och hur det svenska samhället är uppbyggt.
Att stödja eller arbeta med en kursverksamhet som uppmuntrar ytterligare isolering från majoritetssamhällets normer och språk blir därmed kontraproduktivt.
Muslimska brödraskapets ideologi
Den muslimska diasporan i Sverige är en mosaik av olika religiösa och ideologiska inriktningar. Genom att utbetala 23 miljoner/år till IR så förstärker FR en politiskt inriktad grupp, nämligen den som kan kopplas till Muslimska brödraskapets ideologiska skola (Amnå gör även denna koppling). Denna grupp är en minoritet bland muslimer som i flera år arbetat med att skaffa sig inflytande över muslimers religiösa tänkande.
Folkbildningsrådet finansierar en institutionaliserad segregering med syfte att skapa en parallell social tillvaro för svenska muslimer.
Genom att ensidigt stödja IR så bidrar FR med att stötta ett ideologiskt nätverk som anser sig ha ett uppdrag att sprida en viss tolkning av islam som långt ifrån alla muslimer delar. På det viset hoppas man kunna bygga upp ett islamiskt ”parallellsamhälle” som ska finnas i Sverige, men vid sidan av majoritetssamhället. Detta tydliggörs av IR:s egen terminologi där muslimskt liv ska särskiljas i ett så kallat ”muslimskt civilsamhälle”. FR finansierar därmed institutionaliserad segregering med syfte att skapa en parallell social tillvaro för svenska muslimer.
Antisemitiska talare
FR särbehandlar aktivisterna i IR genom att ställa lägre demokratiska krav på dem än på andra. Det är svårt att tänka sig att någon annan organisation i Sverige än IR skulle ha kommit undan med att så systematiskt ha varit inblandad i att bjuda in rasistiska talare till olika arrangemang. Det är inte ungdomligt oförstånd eller misstag som förklarar att antisemitiska talare ständigt bjuds in. Givet att IR har varit verksamt som studieförbund sedan 2008 är det rimligt att utgå från att förbundet i flera år varit medvetet om att antisemitism är oacceptabelt i det svenska majoritetssamhället.
Det är således orimligt att förklara inbjudningarna av antisemitiska gäster som ett utslag av att IR är ett ungt studieförbund, som är slutsatsen i Amnås granskning. Det är snarare frågan om nonchalans från studieförbundets sida. Och, förstås, att FR har låtit det passera.
Granska Folkbildningsrådet
FR verkar sakna den kompetens som behövs för att göra rimliga bedömningar av om IR eller andra lever upp till de demokratiska motprestationer som finansieringen borde kräva. Någon annan slutsats är svår att dra. Ett första steg för att komma till rätta med detta är att göra FR till en myndighet för att på så sätt öppna upp möjligheten för andra att granska rådets aktiviteter.
IR:s verksamhet tydliggör att FR:s bidrag har missbrukats och att FR inte klarat av att göra den bedömningen. FR har medverkat till att IR har använt statsbidragen på ett felaktigt sätt om målsättningen är att nyanlända och andra muslimer ska bli delaktiga i det svenska samhället. Bidragens nuvarande användning riskerar att isolera och segregera just muslimer från majoritetssamhället. Bidragen kan nämligen ses som en uppmuntran att sprida en viss aktivistisk tolkning av islam vars uttalade syfte är att etablera ett ”muslimskt parallellsamhälle”.
Vad gör utbildningsminister Anna Ekström åt detta?
Av Magnus Ranstorp
Docent i statsvetenskap på Försvarshögskolan
Aje Carlbom
Docent i socialantropologi vid Malmö universitet
