I dag träder första steget i en av de större skolreformerna i kraft, införandet av lärarlegitimation.
Tillsammans med flera andra skolreformer - helt ny lärarutbildning, karriärreform för yrkesskickliga lärare med högre lärarlöner, fortbildning och minskad byråkrati i skolan - syftar legitimationen till att öka såväl kvalitet som status för läraryrket. Till detta kommer det avtal som träffats mellan lärarfacken och SKL som ger förutsättningar för bättre löneutveckling.
Reformerna ger redan vissa resultat. Attraktionskraften i läraryrket börjar öka: sedan bottenåret 2008 har antalet behöriga förstahandssökande enligt SCB ökat med mer än 40 procent. Fler sökande och högre krav innebär bättre framtida rekrytering till yrket. För att säkra lärarförsörjningen i alla ämnen och på alla nivåer återstår dock mycket att göra.
Förslaget om den legitimationsreform som börjar gälla i dag fördes först fram av Lärarnas riksförbund, och Folkpartiet var det första partiet som tog ställning för det. Numera är det många som sluter upp bakom tanken att lärarlegitimation ger kvalitet.
Legitimationen visar på det som borde vara självklart: läraryrket är ett krävande yrke som förutsätter både ämneskunskaper och förmåga att lära ut. Lärarutbildning krävs därför för legitimation.
Allra viktigast för att vara en skicklig lärare är goda kunskaper i undervisningsämnet. En historielärare måste helt enkelt vara kunnig i historia. Utan ämneskunskaperna blir läraren läroboksbunden. Läraren får svårt att inspirera eleverna med intressanta berättelser, svårt att motivera för eleverna varför ämnet är viktigt. Samma sak gäller naturligtvis alla ämnen.
Problemet är att sambandet mellan lärarens egna ämneskunskaper och vilka lektioner läraren faktiskt har under ett par årtionden har luckrats upp. Den olyckliga pedagogiska trenden, med mer och mer eget elevansvar för skolarbetet och mindre lärarledd undervisning, har gått hand i hand med minskade krav på ämneskunskaper hos lärarna. Om lärarna inte skulle undervisa behövde de ju heller inte vara så kunniga i sina ämnen.
Därför inför regeringen nu krav på legitimation. Varje legitimerad lärare blir behörig att ansvara för undervisningen i vissa ämnen och årskurser.
Det första steget av lärarlegitimationen har dessvärre kantats av en del administrativt strul och datumet för ikraftträdande har fått skjutas upp, på grund av den väldiga oreda som har funnits bland lärarnas olika behörigheter. Sedan kommunaliseringen för drygt 20 år sedan har ingen tagit ansvar för att hålla reda på vad enskilda lärare har för utbildning och arbetet med att kartlägga denna brokiga flora underskattades.
Nu har detta tagits igen och ungefär 170 000 legitimationer har utfärdats enligt skolverket. I en överenskommelse mellan staten och parterna på lärarnas arbetsmarknad har vi också enats om hur befintliga lärares yrkeserfarenhet ska värderas och valideras.
Från och med i dag får endast legitimerade lärare ges fast anställning som lärare. Den som saknar legitimation kan anställas för att fylla luckor, men till skillnad från hittills bara tillfälligt.
Det andra steget i legitimationsreformen träder i kraft den 1 juli 2015, då undantagsregler upphör och bara de lärare som har legitimation självständigt får sätta betyg. I lärarutbildningen ingår kunskaper om läroplanen, kursplaners uppbyggnad, bedömning och betygssättning, och det är en kvalitetssäkring av betygen att kräva en sådan utbildning. I de fall en icke-legitimerad lärare ändå har undervisat måste betyg sättas tillsammans med en legitimerad lärare.
Enligt vår uppfattning är det dags för ett tredje steg i lärarlegitimationen. Det bör krävas att den legitimerade lärare som sätter betyg också ska vara behörig i det ämne där betyget sätts. Detta är en omfattande skärpning av skollagens krav.
Den som ska sätta betyg i exempelvis engelska ska inte bara ha generella kunskaper om betygssättning. För att kunna förstå djupet på elevernas kunskaper, eller hur välutvecklad elevernas förmåga att kommunicera på språket är, behöver läraren själv ha god insikt i ämnet. Det är därför ett naturligt nästa steg i legitimationsreformen att kräva ämnesbehörighet också för att få sätta betyg.
Till syvende och sist är det vad som händer i klassrummet och den enskilde läraren som är avgörande för elevernas resultat. Nu fortsätter vi därför arbetet för att höja läraryrkets status och attraktivitet.
JAN BJÖRKLUND,
är partiledare för Folkpartiet och utbildningsminister
BO JANSSON,
är ordförande i Lärarnas riksförbund
