Beskedet om att åklagare Magnus Elving ska inleda en förundersökning om folkrättsbrott mot svenska Lundin Petroleums roll i det sudanesiska inbördeskriget är mycket välkommet. I allra bästa fall får vi då klarhet i en mängd frågor. Var Lundin Oil, som bolaget hette för tio år sedan, delaktigt i kriget? Har självaste Carl Bildt, tidigare styrelseledamot i företaget, blod på händerna?
Men Elving får inte göra halt där. Han måste också bringa klarhet i de andra aktörernas förehavanden. Den rapport som ligger till grund för förundersökningen är nämligen en ren partsinlaga, skapad av kristna lobbygrupper som har egna starka särintressen i södra Sudan.
Den folkfördrivning som utan minsta tvivel ägde rum i oljeregionen kring millennieskiftet var ett resultat av ett pågående krig. En av parterna i detta krig var Sudans regering, som Lundin hade utmärkta relationer till. Den andra parten var gerillan SPLA, som de kristna lobbygrupperna hade lika utmärkta relationer till.
Jag träffade Ian Lundin, dåvarande vd för Lundin Oil år 2000. Jag frågade honom hur han såg på södra Sudan där inbördeskrig då hade härjat sedan 1983. Hans naiva svar förbluffade mig.
"Det är en del av landet som kan kallas för wild west, det är en massa grupper som springer omkring och slåss med varandra. Det är egentligen inte fråga om ett stort krig, det är tribal, som vi ser det", svarade han.
Jag såg med egna ögon hur Ian Lundin fraterniserade med Paulino Matiep, en av de allra mest blodbesudlade miliskommendanterna i södra Sudan, stödd av regeringen i Khartoum. Jag filmade Ian Lundin tillsammans med en grupp trashankar till barnsoldater, bärande på tunga automatvapen. De små pojkarna, några av dem knappast äldre än tio år tillhörde en milisgrupp och hade i uppgift att patrullera i närheten av Lundins oljerigg.
Utan tvivel var Lundin insyltad i kriget. Men hur såg det då ut på den andra sidan i konflikten?
Där fanns gerillan SPLA. Den tvångsrekryterade också barnsoldater, mördade civila, stal nödmat och använde på det hela taget samma avskyvärda metoder i det brutala kriget som sina motståndare. Ibland flydde människor undan regeringstrupperna, ibland undan SPLA.
När inbördeskriget bröt ut 1983 sökte SPLA stöd i västvärlden. Kristna rörelser erbjöds möjlighet att missionera i södra Sudan, mot att de stödde gerillan både materiellt och propagandamässigt. Ett kristet bålverk mot den expanderande islamismen byggdes upp och fick massivt stöd från USA efter elfte september-attentaten 2001.
Det var då, år 2001, som organisationen Christian Aid publicerade sitt första angrepp på de utländska oljebolagen, som alltså var allierade med den islamistiskt färgade regeringen i Khartoum.
Nu är det den nederländska organisationen Pax Christi, tillsammans med nätverket ECOS som ligger bakom den aktuella rapporten. ECOS samarbetar med Sudans kristna råd, som i sin tur samarbetar med Nya Sudans kristna råd som är skapat av gerillan SPLA, vilket framgår av en forskningsrapport från Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala.
Den svenska Kristna Fredsrörelsen ingår i ECOS och stöder också Sudans kristna råd. Som via en systerorganisation stöder SPLA. Som under inbördeskriget gjorde sig skyldigt till folkfördrivning, mord på civila, stöld av nödmat och tvångsrekrytering av barnsoldater.
Naturligtvis ska åklagare Elving undersöka Lundins roll i kriget i södra Sudan. Men även de kristna lobbygrupperna måste då granskas.
Ska kanske Kristna Fredsrörelsen åtalas för delaktighet i krigsbrott?
Bengt Nilsson
