DEBATT. Sommaren är över. Den som råkat missa säsongsväxlingen påminns ändå – de pastellfärgade skjortorna från designern Ralph Lifshitz syns ju allt mindre på gator och torg. Så vi kryper ner i tv-sofforna igen, där många av oss njutit av Jihad Abdallahs insatser som utbränd gängmedlem.
Ralph Lifshitz? Jihad Abdallah?
Lugn, ni vet vilka jag pratar om. Men du känner dem som Ralph Lauren och Alexander Abdallah, USA:s mest berömde modeskapare respektive ”Snabba cash”-skådespelaren som precis belönats på tv-galan Kristallen.
Någonstans på vägen mot stjärnorna drog de båda samma slutsats: Vill du att folk ska komma ihåg dig är det en fördel om de känner sig bekväma med att säga ditt namn. Innan Ralph Lifshitz, son till vitryska judiska emigranter, inledde sin karriär som designer bestämde han sig alltså för att relansera sig själv – som Ralph Lauren. Alexander Abdallah var inte sen med en liknande insikt när han som artonåring bytte namn från Jihad.
”Det är fint namn, men terroristerna förstörde det”, förklarade han nyligen hos Skavlan.
Min kompis Erik valdes före mig
Jag har liknande erfarenheter. Som sjuttonåring sökte jag jobb på McDonald’s samtidigt som min kompis Erik. Jag hade redan arbetat på pappas pizzeria några år, och hade hyfsad restaurangerfarenhet. Erik, däremot, hade inte jobbat inom något serviceyrke alls. Ändå blev han kallad till intervju, inte jag.
Plötsligt var jag spännande snarare än skrämmande. Inte för spännande, utan precis lagom svenskt spännande.
Provocerande, men enligt forskningen är det vanligt. Nationalekonomen Magnus Carlsson har visat att personer med namn som uppfattas som typiska för Mellanöstern eller Afrika mer sällan kommer till arbetsintervjuer jämfört med personer med svenska namn, trots likvärdig eller till och med högre kompetens.
Om man vill kalla det rasism, främlingsrädsla eller bara osäkerhet inför det okända spelar på sätt och vis mindre roll – oavsett är det ju diskriminering.
Men nu kommer del två i McDonald’s-sagan: En månad senare fick jag jobbet ändå. En kompis hade helt enkelt förklarat för chefen att Mustafa var en prydlig och superintegrerad svensk-afghan, alltså nästan precis som Erik. Plötsligt var jag spännande snarare än skrämmande. Inte för spännande, utan precis lagom svenskt spännande. Arbetsgivaren kände sig trygg och kunde samtidigt klappa sig själv på axeln för att hen bidrog till att stärka mångfalden – och så anställdes en Mustafa.
Lär av de kinesiska affärsmännen
Inte heller detta är i backspegeln särskilt förvånande. Enligt SCB:s statistik tillsätts de flesta jobb i Sverige via kontakter. Det är säkert toppen – om man har något nätverk. Men vad ska den som är ny i landet göra? Vänta på att vanliga Svenssons blir lite mer meritokratiska och vänjer sig vid konstiga namn?
Ett sätt att själv sänka trösklarna är att följa i fotspåren på Ralph Lauren, Alexander Abdallah eller varför inte Greta Garbo, som innan hon flyttade till Hollywood och blev en av filmhistoriens främsta skådespelare hette Gustafsson i efternamn. Kinesiska affärsmän som gör business i väst har satt i system att lägga ett engelskt förnamn till sitt kinesiska, tänk Alibabas grundare Jack Ma.
Fenomenet finns överallt
”Varför ska alla rätta sig efter Europa och USA?” tänker ni kanske nu. Men fenomenet finns överallt. Europeiska och amerikanska judar som flyttar till Israel tar ofta hebreiska namn. När västerlänningar konverterar till islam är det regel snarare än undantag att man av respekt för sin nya tro lägger ett muslimskt namn till sitt ursprungliga, eller byter namn helt – innan Muhammad Ali blev världens bästa boxare hette han som bekant Cassius Clay.
Vi ska inte heller glömma att bland de tio vanligaste namnen på nyfödda pojkar i Sverige 2020 hittar vi Noah, Liam och Matteo, medan några av de flicknamn som ökar mest i popularitet bland nyfödda är Zoe och Belle. Fina namn allihop, men knappast traditionellt svenska.
Avdramatisera namnbyten
Gatan är med andra ord inte enkelriktad. Personligen tror jag på att avdramatisera namnbyten – själv har jag tagit bort mellannamnet Muhammed, och kallas ofta för ”Musse” av mina polare.
Är du ny i landet? Mitt råd är att skaffa ett extranamn som du kan använda när du söker jobb eller köper saker på Blocket. Något internationellt doftande, med en air av Rivieran, något som samtidigt inte sticker ut för mycket.
Varför inte Noah, Liam och Matteo? Det låter nästan som Ralph Lauren.
Av Mustafa Panshiri
Författare, föreläsare och före detta polis. Aktuell med boken ”7 råd till Mustafa – så blir du lagom svensk i världens mest extrema land” (Volante) och podcasten ”Sista måltiden”.
Premium
Premium
Premium