Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Barnungar borde inte få bli ministrar

Aida Hadzialic var 27 år när hon utsågs till gymnasie- och kunskapslyftsminister... Foto: LISA MATTISSON
...Gustav Fridolin blev utbildningsminister vid 31... Foto: ALEXANDER DONKA
...och Gabriel Wikström utsågs till folkhälso- och sjukvårdsminister vid 29. Det är på tok för ungt, anser Malin Lernfelt. Foto: YLWA YNGVESSON
Malin Lernfelt är liberal skribent och debattör. Foto: PRIVAT

Brådmogna broilers, med bristande erfarenhet från det liv som de flesta av oss lever, ges uppdrag som vida överstiger deras kompetensnivå. 

Snälla, låt oss slippa ministrar som knappt är torra bakom öronen i nästa regering, skriver Malin Lernfelt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | VALET 2018. Det är fortfarande högst oklart vem som kommer att leda landet. Håller de olika partierna fast vid sina löften om att inte samarbeta med någon utom de närmaste kompisarna och rösta ned alla försök till minoritetsstyre kan vi få vänta länge på att få se någon form av fungerande regeringskonstellation. Det skall onekligen bli intressant att se vem som först kröker rygg och frångår sina ideal. Tveklöst lär vi få en svekdebatt. Eller flera. 

Den dag vi lagt kaosresultatet till handlingarna och ett antal partier kommit överens om att bilda regering finns det dock en annan viktig sak att adressera. En fråga som känns nästan lika viktig som vilka partier och ideologier som till slut får bestämma. Det är att dessa partier inte utser personer som knappt är torra bakom öronen till statsråd. 

Vi är sjukligt fixerade vid ungdom i Sverige

Medan man i de flesta andra länder har stor respekt för den erfarenhet, kunskap och ödmjukhet som ålder (i de absolut flesta fall) ger, är vi i Sverige sjukligt fixerade vid ungdom. Det är på många sätt oerhört märkligt. Trots att det borde vara en självklarhet, att med åren kommer nyanserna och en ökad förmåga att se helhetsperspektiv och söka långsiktiga lösningar, stirrar sig mången rekryterare - även när denna råkar vara en statsminister - blind efter slät hy och pigg blick. Brådmogna broilers helt utan erfarenhet från livet så som det gestaltar sig för de flesta människor i vårt land, med studier, lönearbete, barn, sjukdom och åldrande föräldrar, ges uppdrag som vida överstiger deras kompetensnivå. De förväntas sedan (ofta med stöd av andra brådmogna broilers som placerats på departementen som tack för lång och trogen tjänst inom ungdomsförbundet) föra en politik med hela befolkningens bästa för ögonen. Det säger sig själv att oddsen inte är de bästa. 

 

LÄS MER: Kaosvalet – de dumdristiga partiledarna har bränt alla broar

 

Absurt är bara förnamnet

I en rapport från IFAU, institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering från 2017 framgår att arbetssökande blir mindre attraktiva redan strax efter 40. För den som är över 60 är det i det närmaste omöjligt att få nytt jobb. Detta i ett samhälle där många inte är klara med sin utbildning förrän de är närmare trettio och sedan under flera år tillbringar mycket tid som föräldralediga och vabbande och det rimligtvis är det inte förrän vid närmare 40 som de flesta skaffat sig en stabil yrkesidentitet. Absurt är bara förnamnet. 

I dessa populistiska tider måste vi ha människor med omfattande erfarenhet vid rodret. Inte barnungar med sin egen karriär och likes på sociala medier som högsta prioritet.

Det är också först när livet drabbat en och man tvingats ta sig igenom ett och annat snår som insikten kommer att världen inte är så svartvit som de flesta tror när de är unga. Det är också i princip alltid när man kommit upp lite i åren som människor är så trygga att de kan släppa på prestigen, tona ned egot och slutar se sig själva som världens medelpunkt. 

 

LÄS MER: Jonas Sjöstedts drömsamhälle slutar alltid med katastrof 

 

Ge oss några riktigt erfarna 70-plussare

I dag är de flesta - politiker och andra - överens om att pensionsåldern måste höjas och att vi alla behöver arbeta mer och längre för att klara välfärden. Vad vore då bättre för en nytillsatt statsminister 2018, än att markera vikten av just detta genom att satsa på primärt att tillsätta statsråd i åldern 55+. Gärna flera över 70. Låt oss slippa en studentikos regering med sköna unga killar och tjejer med rädda världen-komplex. Deras tid kommer. Om dagens unga politiker ges tid att uppleva annat än ideologiska diskussioner på abstrakt nivå, får leva livet och skaffa perspektiv kommer de säkert bli alldeles utmärkta statsråd. Typ 2030. 

Skall den nya regeringen, som med stor sannolikhet kommer att vara lösare i fogarna än sina företrädare, ha en chans att överleva i fyra år behöver vi 55+arna och deras erfarenhet. I dessa populistiska tider måste vi ha människor med omfattande erfarenhet vid rodret. Inte barnungar med sin egen karriär och likes på sociala medier som högsta prioritet.

 

Av Malin Lernfelt

Liberal skribent och debattör

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!