Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Barnkonventionen gäller även unga som begår brott

Statens institutionsstyrelse, SiS, skärper nu säkerheten på alla ungdomshem.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL
Kajsa Nolbeck, doktorand i vårdvetenskap vid Göteborgs universitet.
Maria A. Vogel, doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Foto: VILHELM STOKSTAD / Kontinent / VILHELM STOKSTAD / Kontinent
Sofia Enell, doktor i socialt arbete, Linnéuniversitetet.
Foto: FOTOGRAF PATRIK SVEDBERG

Statens institutionsstyrelse förstärker nu säkerheten på samtliga ungdomshem och en riksdagsmajoritet vill att dömda unga flyttas till Kriminalvården.

Dessa uppfattningar visar på okunskap och på bristande insikt om barnkonventionen, skriver 16 forskare.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar i dag för de särskilda ungdomshem där unga som tvångsomhändertas för vård med stöd av LVU placeras. Även unga 15-17 år som dömts till sluten ungdomsvård placeras där.

Organiseringen av den statliga ungdomsvården är under förändring och det finns en stark opinion för att bryta en tradition där barn och vuxna som begår brott behandlas olika. Vi ser tydliga risker med denna utveckling. 

Vi har under en längre tid bedrivit forskning om de särskilda ungdomshemmen. Flera av oss har tidigare problematiserat hur SiS hanterar sitt komplexa uppdrag bland annat då allvarliga missförhållanden återkommande uppmärksammats. 

Barn i samhällsvård har rätt till rehabilitering i en miljö som ’främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet’, vilket även gäller barn som begått brott

Vi har argumenterat för att de särskilda ungdomshemmen inte är en enkel lösning på ungas problematiska livssituationer utan snarare kan bidra med ytterligare risker.

Utvecklingen nu innebär att SiS förstärker säkerheten på samtliga ungdomshem. Det finns även riksdagsmajoritet för en överflytt av dömda unga till Kriminalvården, något som företrädare för M, C, KD och L samt SD uttryckt i debattinlägg. 

Dessa uppfattningar visar på okunskap och på bristande insikt om barnkonventionen. Vi vill därför 1) problematisera den förenklade föreställningen om dessa unga 2) poängtera att barnkonventionen gäller även dem och 3) argumentera för att arbetet framåt snarare bör förstärka förutsättningarna för SiS att vårda och tillgodose LVU-placerade och LSU-dömda ungas rättigheter.

Problematisk gränsdragning

Att göra tydlig skillnad mellan unga dömda och omhändertagna för vård kan tyckas enkelt men är i verkligheten problematiskt. Föreställningar om unga i samhällsvård grundas i en uppdelning i ’farliga barn’ – som samhället skall skyddas ifrån – och ’barn i fara’ – som behöver stöd och skydd. Men de unga som placeras enligt LVU och de som döms till LSU har liknande bakgrund och problematik. Dessutom kan missbruk och kriminalitet vara ett uttryck för trauman.

Den starka betoningen på säkerhet och straff riskerar dels förstärka ungas problematik och kriminella identitet, dels ytterligare försvåra personalens förutsättningar att bedriva vård och behandling. Förhöjd säkerhet i samhällsskyddande syfte kan vara berättigat men bör enbart utgöra en del av arbetet och är inte en del av SiS kärnuppdrag. 

1990 ratificerade Sverige barnkonventionen och den 1 januari 2020 blev densamma svensk lag. Barn i samhällsvård har rätt till rehabilitering i en miljö som ’främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet’, vilket även gäller barn som begått brott.

Sista utväg

Inlåsta barn ska inte placeras tillsammans med vuxna och frihetsberövande ska alltid ses som en sista utväg under så kort tid som möjligt. Att minderåriga avtjänar sina straff på särskilda ungdomshem samt har kortare strafftid än vuxna ligger alltså i linje med barnkonventionen. 

Trots de brister vi påtalat inom SiS går det inte att bortse från den kunskap och erfarenhet som myndigheten arbetat upp. Framförallt har SiS under en längre tid utvecklat sin skolverksamhet liksom tillgången till hälso- och sjukvård. 

Forskning visar entydigt att skolan är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för barn och unga med psykosociala problem, liksom unga som begår brott. Därtill vet vi att många barn i samhällsvård ofta har omfattande hälsobehov.

Stängsel, kontroll och övervakning

Risken är stor att möjligheterna att tillgodose de ungas rättigheter kraftigt försämras om Kriminalvården övertar ansvaret. 

Stängsel, kontroll och övervakning kan tillfälligt tygla en situation. Men för varaktig förändring krävs skola, behandling och relationsbyggande. Vi kräver därför att de som i dag vill stärka säkerheten ytterligare och överföra ansvaret för dömda minderåriga till Kriminalvården redogör för vilket kunskapsunderlag de har för sina förslag samt hur dessa förändringar förhåller sig till barnkonventionen. 

Eller är det så att barnkonventionen inte gäller alla barn och unga? 


Av Peter Andersson

Doktor i socialt arbete, Stockholms universitet

Kamila Biszczanik

Doktorand i socialt arbete, Linköpings universitet

Christoffer Carlsson

Forskare, kriminologiska institutionen, Stockholms universitet

Sofia Enell

Doktor i socialt arbete, Linnéuniversitetet

Anna G. Franzén

Lektor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet

Göran Lindahl

Docent, Chalmers tekniska högskola

Malin Lindroth

Docent i Hälsa och samhälle, Malmö universitet

Karin Melin

Översjuksköterska, Med.dr. och adjungerad lektor, Göteborgs universitet.

Kajsa Nolbeck

Doktorand i vårdvetenskap, Göteborgs universitet

Tove Pettersson

Professor i kriminologi, Stockholms universitet

Jonna Rennerskog

Doktorand i kriminologi, Stockholms universitet

Marie Söderlind

Doktorand i socialt arbete, Lunds universitet

Charlotta Thodelius

FD Arkitektur, verksam vid Göteborgs universitet

Helle Wijk

Professor i omvårdnad, Göteborgs universitet

Maria A. Vogel

Doktor i socialt arbete, Stockholms universitet

David Wästerfors

Professor i sociologi, Lunds universitet


KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.