Ibland måste man ompröva tidigare ställningstaganden och vända på stenar för att hitta nya lösningar på gamla problem. Det gäller inte minst i breda välfärdspolitiska frågor. Att alla som kan också får och förväntas jobba, är grunden inte bara för stark ekonomi, utan också för välfärden. En viktig del av välfärdspolitiken handlar om barns uppväxtvillkor.
I en av Moderaternas nya arbetsgrupper ser vi nu över och utvecklar vår politik för och om barn. Vi lever i ett land med höga ambitioner att hjälpa och stödja barn att växa upp till självständiga och starka individer. Med det saknas inte utmaningar inför framtiden.
De allra flesta barn i Sverige får en bra uppväxt och klarar sig utmärkt. Vi har breda, generella insatser som kommer de allra flesta barn tillgodo. Mvc/bvc och förskolan är viktig "infrastruktur" som betyder mycket för många, men kanske allra mest för dem som har en tuffare start än andra. Hög pedagogisk kvalitet och förmåga att nå även nyanlända familjer är därför viktigare än många tror.
Men samtidigt som de flesta barn i Sverige har det bra och ges alla tänkbara goda förutsättningar för en bra uppväxt och ett rikt liv så finns det oroväckande tecken i tiden som tyder på att många barn inte har det så bra som de borde.
En tydlig varningssignal är att många fortfarande misslyckas i skolan och lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Detta är ett problem som visar sig i skolåldern men oftast har grundlagts långt tidigare. Det är också ett problem som får långtgående konsekvenser senare. Utan gymnasieutbildning är det numera svårt att få något jobb alls. Och låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar markant risken för framtida sociala problem, arbetslöshet och utanförskap. Den kopplingen syns allt tydligare.
Det finns också åtskilliga tecken på att barn i Sverige mår sämre, trots att barnens levnadsvillkor på många sätt har förbättrats. Det verkar som om denna psykiska ohälsa oftare drabbar flickor än pojkar, man beräknar att många tusen tonårsflickor lider av ätstörningar och det finns exempel på flickor som innan tonåren drabbats av fullt utvecklad anorexi. Psykisk ohälsa även i unga år framstår därför som en av vår tids stora utmaningar.
Vi vill också särskilt - och i detalj - analysera vad man kan göra bättre för de barn som växer upp i ekonomisk utsatthet. Flera studier har visat att det i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd ofta finns en koppling till fler problem utöver de rent ekonomiska. Det kan handla om missbruk, psykisk ohälsa och kriminalitet, vilket bidrar till en än mer utsatt situation för barnen. Diskussionen om barn som växer upp i utanförskap förtjänar att tas på större allvar än att bara cirkla kring krav på fler och högre bidrag. Vi måste hitta långsiktiga lösningar för ensamståendes och invandrares möjligheter att försörja sig och sina familjer, annars riskerar vi att bygga fast människor i permanent bidragsberoende.
De flesta frågor som rör barn tar sin utgångspunkt hos föräldrarnas ansvar för barnens uppväxt och trygghet, men det finns också ett genuint gemensamt ansvar att ge alla barn en helt egen chans att bygga och forma sitt liv.
Det är okej att barn ärver sina föräldrars små eller stora besparingar, men inte att barn ärver sina föräldrars sociala utsatthet. Varje generation måste få sin alldeles egna chans att utifrån sina egna förutsättningar forma sitt liv. Här ligger en stolt tradition av hög social rörlighet, och lite stursk ifråga sättande jämlikhet. Men det får inte bara vara ett ideal att prata om, vi måste se till att alla barn i Sverige faktiskt också får sin egen chans.
ULF KRISTERSSON
M, socialförsäkringsminister, ordförande i Moderaternas utvecklingsgrupp för ny barnpolitik
KENT PERSSON
Partisekreterare i Moderaterna
Premium
Premium
Premium