Barnen från IS behöver familjer som adopterar

De svenska barnen som mist sina IS-föräldrar förtjänar en ny chans, skriver Ulf Kristersson och Camilla Waltersson Grönvall. Foto: FELIPE DANA /TT
Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna. Foto: PONTUS LUNDAHL/TT
Camilla Waltersson Grönvall är socialpolitisk talesperson för Moderaterna. Foto: FREDRIK WENNERLUND/MODERATERNA

Det är de döda IS-föräldrarna – inte barnen – som har begått brott. För de föräldralösa med svenskt medborgarskap har Sverige ett särskilt ansvar.

Regeringen måste omedelbart agera för adoptioner. Annars riskerar dessa barn – och ytterst Sverige – att fara väldigt illa, skriver Ulf Kristersson och Camilla Waltersson Grönvall (M). 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | IS-TERRORISTER. Moderaterna kommer inte att medverka till att Sverige hämtar hem IS-terrorister med svenskt medborgarskap. De har mot alla rekommendationer anslutit sig till IS i Syrien eller Irak och brutit mot allt som vårt land står för. Sverige borde tvärtom göra allt för att de nu ska ställas inför rätta och dömas.

Tyvärr står Sverige illa rustat för att bekämpa och lagföra terrorism. Trots att Moderaterna i två omgångar har kommit överens med den rödgröna regeringen om en rad åtgärder mot terrorbrott, väntar vi fortfarande på ny lagstiftning. Regeringen har varit upptagen med annat.

Samtidigt är naturligtvis den rättsliga kapaciteten begränsad i Syrien. Därför delar vi uppfattningen att det vore bäst om alla europeiska IS-terrorister prövas rättsligt i en särskild tribunal. Där kan länderna gemensamt se till att det finns resurser att utreda brott och att de skyldiga straffas. Sådana internationella domstolar har använts förut och fler EU-länder ser nu samma problem och behov som vi gör.

Måste skyddas från radikaliserade miljöer

Men nu handlar det inte alls bara om de vuxna IS-terroristerna. I de fångläger som har upprättats i nordöstra Syrien finns även ett relativt stort antal barn som kan vara svenska medborgare. En del av dem är helt föräldralösa.

För just de föräldralösa barnen med svenskt medborgarskap har Sverige ett särskilt ansvar. För det är de döda föräldrarna – inte barnen – som har begått brott. Barnen borde få möjlighet att komma hem och börja om. Men det förutsätter att Sverige verkligen fullt ut tar ansvar för dessa barn och säkerställer att de väl hemma i Sverige omhändertas, och inte växer upp i radikaliserade miljöer.

Vid adoption prövas de nya föräldrarnas personliga lämplighet och förmåga mycket noga. En adoption ger barnet betydligt bättre förutsättningar att växa upp i trygg vetskap om var man hör hemma.

Risken för just detta är emellertid hög. Vi båda har under många år arbetat med socialt utsatta barn, både i Sverige och utomlands. Och svensk lagstiftning och praxis är orimligt slapp när det gäller barns möjlighet att verkligen få en ny chans. Vuxnas intresse går alltför ofta före barns bästa.

Är en släkting verkligen lämplig?

Vanligtvis hamnar barn utan föräldrar i fosterfamiljer (familjehem). Och trots att de ofta gör enorma insatser får barnen ingen ny, riktig och permanent familj.

När så är möjligt placeras barnen dessutom i ”närstående familjer”, det vill säga hos släktingar eller andra anhöriga. Det är naturligtvis inte fel i sig att barn får ett nytt hem hos vuxna som de redan har en nära relation till. Om de verkligen är närstående – och om de verkligen är lämpliga. När det kommer till föräldralösa barn som levt i IS mördarsekt finns det extra stora skäl att se till att barnen kommer till familjer som är mycket väl rustade för den svåra uppgiften att nu ge barnen en ny och trygg tillvaro.

Adoption är bästa metoden

Lämpligheten och förmågan att ta hand om ett barn under en hel uppväxt måste alltså vara helt vägledande. Det är barnens intressen som staten ska skydda, inte vuxna släktingars.

I grunden borde små föräldralösa barn få nya riktiga familjer genom adoption. Vid adoption prövas de nya föräldrarnas personliga lämplighet och förmåga mycket noga. En adoption ger barnet betydligt bättre förutsättningar att växa upp i trygg vetskap om var man hör hemma. Alltför många fosterbarn lever tvärtom i permanent osäkerhet. 

Speciellt agerande krävs

Detta är en mycket speciell situation och kräver nu speciellt agerande. Regeringen borde ge Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) i uppdrag att verka för att fler lämpliga familjer utreds för att adoptera dessa barn. Det bör ske i tät samverkan med kommunernas socialnämnder som har erfarenhet av att identifiera familjer redo att axla även ett tuffare föräldraansvar.

Och om regeringen bedömer att Sverige i dag saknar tillräckliga lagar för att detta ska bli möjligt, måste regeringen omedelbart agera. Annars riskerar dessa barn – och ytterst Sverige – att fara väldigt illa.

I Sverige pratar vi ofta om barns rättigheter och ”barnets bästa”. Det är bra, men verkligheten är inte alls lika imponerande. De svenska barn som har fått börja sitt liv i ett krig utomlands och förlorat sina föräldrar i detta krig, måste nu få nya stabila familjer i Sverige. Den rödgröna regeringen måste agera innan det är för sent.

 

Av Ulf Kristersson (M) 

Partiledare 

Camilla Waltersson Grönvall (M) 

Socialpolitisk talesperson