Expressens artikelserie som kritiskt granskat diagnosen skakvåld är välbehövlig. Men vi får aldrig blunda för att det finns föräldrar som skadar sina barn.
Socialtjänsten i Svalöv gjorde 2012 ett oanmält hembesök i en villa efter att anmälan från BVC inkommit. De hittar ett fyra månader gammalt spädbarn som är blekt och apatiskt. Socialsekreterarna tror först att flickan är död. På akuten upptäcks att barnet har blåmärken och ett brutet lårben. Vid polisförhör framkommer det att flickan, som vi kan kalla Johanna, blivit misshandlad av sin pappa sedan födseln. Han har nupit, bitit och vid upprepade tillfällen slagit flickan. En kväll la fadern det nakna spädbarnet på klinkergolvet i badrummet och slog med knuten näve rakt i dotterns mage. Modern stod i dörröppningen utan att ingripa. Vid ett annat tillfälle böjer fadern ett av Johannas ben.
Modern märker att barnet har ont. På dagarna är hon ensam i bostaden med Johanna då maken arbetar. Hon har tillgång till mobiltelefon och busskort. Enligt förundersökningen ligger villan hundrafemtio meter från en busstation. Ändå gör modern inget för att dottern ska få vård och skydd.
I Lunds tingsrätt dömdes fadern till två år och sex månaders fängelse och modern till ett års fängelse för grov misshandel. Rätten finner inga förmildrande omständigheter för moderns passivitet. I en dom från Förvaltningsrätten kan man läsa "Vid omhändertagandet tydde J:s tillstånd på att hon utöver fysiskt våld också varit utsatt för stora försummelser i omvårdnaden. När J kom till familjehemmet var hon både fysiskt och känslomässigt undernärd och knappt kontaktbar. J utvecklade efter hand en trygg och känslomässig anknytning till familjehemsföräldrarna och hon ser dem i dag som sina föräldrar."
Barnets bästa ska vara avgörande vid myndighetsåtgärder som rör barn. Men svensk praxis utgår ifrån att omhändertagna barn nästan alltid ska återförenas med sin biologiska förälder. Johannas mor har därför fått vårdnaden. Förvaltningsrätten i Malmö beslöt i januari att brottsoffret Johanna, snart tre år, regelbundet ska träffa sin dömda mor. Syftet är att de ska leva tillsammans. Socialnämnden i Svalöv är kritisk. De gör bedömningen att Johannas hälsa och utveckling skadas om hon skiljs från familjehemmet och att modern saknar omsorgsförmåga.
Biologiska föräldrar i Sverige ges ständigt nya chanser fast vi vet att en barndom aldrig går i repris. I Danmark och Norge resonerar man annorlunda. Där ger lagen möjlighet till adoption utan vårdnadshavarens samtycke om barnet tar skada av att separeras från familjehemsföräldrarna.
I Danmark, Finland och England kan domstol besluta om så kallad öppen adoption som ger biologiska föräldrar umgängesrätt. Banden klipps därmed inte till barnets ursprung.
I regeringsförklaringen deklarerade statsminister Stefan Löfven stolt att FN:s barnkonvention ska göras till svensk lag. En utredning om barnperspektivet vid familjehemsplaceringar ska vara klar till sommaren. Om regeringen menar allvar med FN:s barnkonvention bör ett tilläggsdirektiv ges om hur öppen adoption utan vårdnadshavarens samtycke ska genomföras i Sverige.
Enligt Socialstyrelsen bodde 9 181 barn i familjehem i Sverige år 2012.
2 469 av dem hade varit omhändertagna fem år eller mer och av dessa var 904 yngre än ett år när de placerades. Samma år genomfördes endast 14 adoptioner i hela gruppen.
Internationell forskning visar att adopterade barn har färre beteendemässiga och mentala problem än jämnåriga som växt upp i familjehem. Barn som adopteras tidigt, före sex månaders ålder, mår bättre som tonåringar än barn som adopteras senare. Resultaten är knappast förvånande. Små barn och deras hjärnor är känsliga för uppbrott. En otrygg barndom kan sätta livslånga spår.
Svenskt rättsväsende måste upphöra med att experimentera med barns anknytning och inspireras av våra grannländer. Statsministern, som själv vuxit upp i ett fosterhem, bör driva att fler familjehemsplacerade barn får en familj för livet. Barn är människor och inte bihang till vuxna de delar DNA med.
Jenny Sonesson
socionom och tidigare socialsekreterare och politiskt sakkunnig i regeringskansliet (FP)
