Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Barn dör inte av att få fiskpinnar till middag

Småbarnsmamman Maria Klang skriver om att mammor måste sluta pressa sig själva. Foto: Privat

Laga ekologisk mat, gå på yoga, fixa barnkalas och springa maraton. Listan på vad vissa mammor känner sig tvungna att hinna med kan göras oändlig.

Är detta någon mödraskapslag som jag missat? skriver småbarnsmamman Maria Klang.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

På sistone har det, i sociala medier, florerat flertalet krönikor skrivna av trötta mammor. De är så trötta, så trötta. Snudd på utbrända är de, på grund av alla krav de har på sig. Dessa krönikor delas av andra trötta mammor, med kommentarer såsom ”precis så här är det!”.

Visst är det ett tufft jobb att vara förälder, där är vi nog alla ense. Man måste lämna och hämta på förskolan, uppfostra, ge kärlek, mat och kläder. Man måste se till att barnen inte bara överlever, utan helst mår bra också. Man måste få vardagspusslet att gå ihop. Jag har bara ett enda litet barn och dessutom en sambo att dela ansvaret med och jag tycker ändå att det är kämpigt ibland.

Men det är inte bara där problemet ligger, enligt dessa trötta mammor. Det är tydligen något annat som skaver, något mer. Tydligen har de enorma krav på sig att vara perfekta.

 

Här följer några exempel på vad dessa stackars trötta mammor förväntas hinna med:

Förlänga fransarna

Laga ekologisk mat från grunden

Springa maraton

Gå på yoga

Styra upp en AW

Köpa present till sin partners mamma

Anordna barnkalas (med bordsplacering, inhyrd rawfood-for-kids-kock och specialdesignade inbjudningskort, får man förmoda)

Inreda hemmet enligt de senaste trenderna

Ta en youtubekurs i japansk presentinslagningskonst så att de kan slå in sina barns presenter på ett korrekt vis

Plugga vid sidan av heltidsjobbet

 

För att inte tala om allt de inte får göra:

Snegla på Big Pack-glassen i mataffären

Låta barnen äta limpmackor med O’Boy till mellanmål -Servera tomat och isbergssallad och kalla det grönsaker

Låta bli att sminka sig eller, gud förbjude, nöja sig med lite blå mascara

Ha hår under armarna

Strunta i att åka vasaloppet

Använda plasttallrikar, plastbestick och plastglas

 

Men vänta lite här nu, va? Listan kan göras oändlig, men här någonstans slår det slint i mitt huvud. Vem i hela friden är det som ställer dessa krav? Är det Gud, kungen eller kanske statsminister Stefan Löfven?

Är det här någon slags mödraskapslag som jag har missat? Om det är så att barnen dör om de får en fryspizza till middag och att socialen kommer och tar dem ifrån oss om vi inte går på bikramyoga varje tisdag och på manikyr varje torsdag – då är jag och min son riktigt illa ute.

En annan fråga man kan ställa sig är varför dessa upplevda krav bara verkar gälla kvinnor. Var är alla krönikor skrivna av trötta pappor som bränner ut sig för att de måste laga ekologisk mat, springa till barberaren för att vaxa skägget, spela squash varje torsdag?

 

Mellan raderna tycker jag mig kunna läsa att kraven kommer från fenomenet ”alla andra”. Man ser vad "alla andra" gör och man vill inte vara sämre. Man vill passa in. Man vill duga. Men herregud, kvinnor – är ni verkligen så jagsvaga? Varför vill ni vara precis som alla andra? Det finns inget eftersträvansvärt med det. Ni bidrar ju dessutom till den här påstådda pressen om ni sällar er till skaran som är orsaken till den.

Nej hörni, jag förstår inte alls detta desperata behov av att vara en i mängden. Våga göra tvärtom. Våga göra inget alls. Skit i träningen och yogan, stek några fiskpinnar och servera på en plasttallrik, sätt barnet framför Netflix och lägg er för tusan ner och vila. Testa! Ingen kommer att ta skada, jag lovar.

Det är inte feminismen som har gått för långt. Det är inte PK-samhället som har gått för långt.

Det är jagsvagheten som har gjort det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!