Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Barn blir skjutna och ni politiker skyller ifrån er

Två barn skottskadades i Flemingsberg i helgen – nu berättar de boende i området om känslorna efter händelsen
Gripande efter skottlossningen i Flemingsberg där två små barn skadades.
Michaela Birro, boende i Flemingsberg.

Jag och mina barn älskar att bo i Flemingsberg, men nu måste jag säga till dem att de inte får leka ute själva längre och förklara varför.

Jag är livrädd och så arg att jag skakar, skriver Michaela Birro, boende i Flemingsberg, där två barn blev skjutna i lördags.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag bor i Flemingsberg. Mitt område ligger ungefär mitt emellan skolgården där en 25-årig man sköts i huvudet för ett par veckor sedan och platsen där två små barn sköts i lördags.

Jag har bara bott här sedan i början av maj men älskar det redan. Jag har aldrig bott i ett område med så väldigt många öppna trevliga människor och en gemenskap jag direkt blev en självklar del av bara genom att flytta hit. Alla pratar med varandra på ett sätt jag inte upplevt när jag bott i någon annan del av Stockholm. Och jag har bott i väldigt många.

Jag hade fördomar om området när jag flyttade hit. Att det kanske skulle vara stökigt eller otryggt men fram tills för ett par veckor sedan har jag inte sett skymten av något som skulle kunna oroa mig.

Det kunde precis lika gärna ha varit mina två barn som vårdades på sjukhus nu

Alla grannar är trevliga och alla hälsar på varandra och Stockholmsmentaliteten att på sin höjd nicka åt en granne i hissen finns inte här.

Jag upplever att det finns en omtanke för varandra.

Nej, Flemingsberg är vare sig himmelen på jorden eller den perfekta idyllen men jag skulle absolut säga att det generellt är en bra och varm plats att bo på. 

Känt tacksamhet

Parken intill är fylld av lekande barn och stora familjer som dukar upp långbord och mina barn hittar nya vänner varje gång vi är där. Parken där vi haft picknick så många gånger den här sommaren och jag har legat på en filt i skuggan och känt en tacksamhet över att ha hamnat just här.

I parken mina barn älskar och som ligger precis intill skolgården där ungdomar spelar fotboll och där en man sköts till döds med flera skott i huvudet för två veckor sedan. Kontraster så stora att det är svårt att ta in.

Vägrar finna mig i det här

Mina barn är hos sin pappa nu men när de kommer hit igen kommer jag behöva säga att de inte får leka ute själva längre och förklara varför. Det är helt sjukt. Och ingen gör något. Alls. En rubrik bland andra som om några dagar glöms bort. Men jag bor här. Och jag vägrar finna mig i att kriminella gänguppgörelser ska få förstöra ett område fyllt av värme. 

För jag är rädd nu, även om jag inte vill vara det. Jag bor i ett område där barn kan bli skjutna när de är ute och leker under en av sommarens varmaste dagar. Kanske har jag varit alldeles för naiv när jag trott att det här kommer vara en bra plats att kalla hemma. 

Allt det som ändrade min uppfattning om Flemingsberg känns plötsligt väldigt lite värt när kriminella nätverk med vapen ligger i den andra vågskålen. Det är vidrigt. Var är alla insatser som omedelbart borde ske för att se till att det här aldrig händer igen? Var är den kollektiva ilskan? Varför bråkar politikerna om vems fel det är att det gått så här långt när de i stället borde fokusera på hur det ska få ett slut?

Så arg att jag skakar

Själv är jag är så arg att jag skakar. Och rädd. Livrädd att mina barn kommer skadas eller behöva se något de kanske aldrig återhämtar sig ifrån. Jag är också så fruktansvärt ledsen och alla mina tankar går till barnen och familjerna som drabbats. Det kunde precis lika gärna ha varit mina två barn som vårdades på sjukhus nu.

Jag hoppas innerligt att det finns en lösning. Vad den är och hur den ser ut är upp till andra att avgöra. Jag vill bara kunna låta mina barn leka utomhus resten av den här sommaren utan att ens behöva tänka tanken att de riskerar att skottskadas när de gör det. Det finns så mycket värme i den här förorten. Låt den vinna.


Av Michaela Birro

Boende i Flemingsberg