Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bara nonsens att SD vill hjälpa mer på plats

Pernilla Stålhammar (MP)
Jimmie Åkesson (SD). Foto: Sven Lindwall

Jimmie Åkessons murar mot omvärlden och folk i tältläger är inte bara en kall politik. Den löser inte de problem vi står inför, skriver Pernilla Stålhammar (MP).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Efter tre dagars vapenvila faller bomberna över Aleppo igen. Hela kvarter är utbombade. Bostäder har trasats sönder till högar av sten och betong. Räddningsarbetare gräver fram kvarlevor av människor och föräldrar som förlorat sina barn sitter gråtande i rasmassorna.

Assadregimens strategi är kusligt lik de ryska flyganfallen över Groznyj för 15 år sedan: bomba staden så till den grad och gör livet så outhärdligt att den till sist är tömd på människor.

Samtidigt som jag försöker ta in den ofattbara verkligheten i Syrien läser jag Sverigedemokraternas budgetmotion för 2017. Det knyter sig i magen. Kallt deklarerar man en ”nollvision för invandring”, i praktiken ett totalstopp för rätten att söka skydd för livet i Sverige.


LÄS MER: Du är inte mer än en simpel mobbare, Kent Ekeroth

 

När närmare 300 000 människor har dödats, nio av tio barn blivit vittnen till dödande och Daesh (IS) halshugger och våldtar i området. Då säger Jimmie Åkesson: ”Med våra reformer kommer lönsamheten att välja Sverige försvinna.” Och han säger: ”I praktiken är vår målsättning att all flyktinghjälp i stället bör ske i närområdet.”

Problemet är bara att det inte funkar som ensidig strategi. Inte när närområdet är sönderbombat och infrastrukturen slagen i spillror. Inte när människors säkerhet inte kan garanteras, vilket ofta är fallet i närheten av krigszoner. Allt detta har FN:s flyktingorgan UNHCR framhållit upprepade gånger. Och menar SD verkligen att barn ska växa upp i tältläger? Syrienkonflikten är inne på sjätte året nu.

SD vill dessutom skära i biståndsbudgeten med 10 miljarder kronor till 2020. Det motsvarar nästan allt svenskt bistånd till multilaterala organisationer under tre års tid. Det betyder: inget stöd till Globala fonden mot hiv, tuberkulos och malaria, FN:s världslivsmedelsprogram (WFP), FN:s barnfond (Unicef), Globala vaccinalliansen (GAVI), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Gröna klimatfonden (GCF) och FN:s fond för katastrofbistånd (CERF) med flera organisationer. Eller: att allt svenskt bistånd till Asien, Nordafrika/Mellanöstern och Latinamerika dras in i tre års tid. Konsekvenserna skulle bli oerhörda för så många utsatta människor.

 

När SD säger att man vill hjälpa mer på plats är det inget annat än nonsens. Sverige har en lång tradition av att vara en stor givare av bistånd som gör verklig skillnad och hamnar i topp i internationella jämförelser, år efter år.

Vårt arbete präglas av långsiktighet, effektivitet och en vilja att ta oss an också de svåraste hindren för att människor ska lyftas ur fattigdom. Det ska vi fortsätta att bygga på, inte riva ner.

Därför höjer vi i den rödgröna regeringen biståndet med 2,8 miljarder kronor för 2017 jämfört med 2016. Därför avsatte vi i ändringsbudgeten denna höst 2,5 miljarder till nya satsningar för barn på flykt. Och därför har vi lanserat den internationellt uppmärksammade Syrienstrategin som fram till 2020 ska långsiktigt förbättra situationen för människor i Syrien och för syrier som lever i flykt.

Jimmie Åkessons murar mot omvärlden och folk i tältläger är inte bara en kall politik. Den löser inte de problem vi står inför. I dag, i den oroliga verklighet vi lever i, behöver vi mer än någonsin ett globalt ansvarstagande.

 

Pernilla Stålhammar (MP)

Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!