Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bara Löfven som kan bryta förlamningen

Olle Wästberg. Foto: Leif R Jansson / Tt
Strandhäll, Shekarabi, Löfven, Bolund, Romson. Foto: Anders Wiklund / Tt / TT NYHETSBYRÅN

Ska det bli fart på bostadsbyggandet krävs samordning inom regeringen. Stuprörstänkandet som finns nu kastar hela tiden grus i maskineriet, skriver Olle Wästberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sverige är i bostadskris och har just nu ingen ordinarie bostadsminister. Efter Mehmet Kaplans avgång förvaltas frågan tillfälligt av finansmarknadsminister Per Bolund.

Men i själva verket är bostadsfrågan beroende av beslut från tio ministrar: Bostadsministern har ett övergripande ansvar, men delar sakfrågorna med många andra ministrar.

Ett väsentligt hinder för tillgången på bostäder är hur man hanterar skattefrågorna. När Mehmet Kaplan i en lördagsintervju nyligen sa att han ville fasa ut ränteavdraget tillrättavisades han omedelbart av finansminister Magdalena Andersson, som sa att skattefrågor var hennes bord.

Också regler om lån och amorteringar kommer att påverka bostadsbyggandet och rörligheten på marknaden. Det handläggs av finansmarknadsminister Per Bolund.

Ett viktigt hinder för byggandet är de långa handläggningstiderna i den kommunala processen. Regionernas svaga ställning gör att planeringen blir uppsplittrad och irrationell. Det är civilminister Ardalan Shekarabi som har hand om plan- och kommunfrågor.

Människor med begränsad ekonomi har inte råd att efterfråga nybyggda hyreslägenheter. Bostadsbidragen har inte höjts på mer än ett årtionde. Ska man kunna göra något åt det måste socialförsäkringsminister Annika Strandhäll agera.

Utan fungerande kommunikationer blir det inget byggt. Att till exempel bygga ut tunnelbanan i Stockholm kommer att leda till mer byggande. Infrastrukturministern heter Anna Johansson.

 

Sverige bygger dyrast i EU. Ett av kälen är den bristande konkurrensen. Det är något som näringsminister Mikael Damberg har att ta itu med.

Dessutom står vi inför en akut brist på arbetskraft inom alla sektorer som rör byggande. Allt från planjurister på kommuner och länsstyrelser till byggnadsarbetare. Kombinationen av infrastruktursatsningar och bostadsbyggande leder till att folk saknas överallt. Ansvaret för matchning och rekrytering ligger naturligtvis hos arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Helene Hellmark Knutsson har hand om den högre utbildningen och gymnasieminister Adia Hadzialic om yrkesutbildningen.

Det säger sig själv att denna uppsplittring är ett hinder för snabba och resoluta åtgärder mot bo-krisen.  

En ny bostadsminister måste ha väldig auktoritet och få befogenheter över andra departement. Att göra något sådant är helt osannolikt och strider mot hur svenska regeringar fungerar.


Därför ligger lösningen i att skapa en politik som alla är överens om. De förhandlingar som sker mellan partierna tycks drivas utan större energi. Det är olyckligt. Hur ska stå i hundra år och då bör spelreglerna ligga fast och skapas i enighet.

För två år sedan arbetade jag – tillsammans med Göran Persson och Agneta Dreber – i Nybyggarkommissionen. På presskonferensen där vi presenterade våra 64 förslag sa Göran Persson att bostadsfrågan berör så många departement att den måste vara en ”statsministerfråga”, det vill säga att statsministern måste ta det övergripande och pådrivande ansvaret.

Ska det bli fart på byggandet krävs samordning inom regeringen. Det är naturligtvis statsrådsberedningens uppgift. Stefan Löfven måste ta fram ett konkret handlingsprogram samt leda en grupp av samtliga berörda statsråd för att genomföra det.

Stuprörstänkandet kastar hela tiden grus i maskineriet. Det är bara Stefan Löfven som har möjlighet att bryta förlamningen och skapa ett system för att nödvändiga beslut ska kunna tas.

 

Olle Wästberg

Tidigare statssekreterare i finansdepartementet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!