Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Avstå från att stifta lagar som skadar

Frida Johansson Metso. Foto: Privat.
Foto: Alexander Kots / AP TT / NTB SCANPIX

Att kraftigt begränsa familjeåterförening är mer än kallhjärtat. Det försvårar integration och skapar av egen kraft ohälsa även hos friska personer, skriver debattörerna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Flyktingar från Syrien har börjat resa tillbaka till vår tids värsta krig. Desperationen över att deras barn kommer nekas familjeåterförening i Sverige har blivit för stor.

De vågar inte längre hoppas, och kan inte vänta här när det saknas hopp. Återvändarna är en direkt konsekvens av regeringens lagförslag om begränsad familjeåterförening och tillfälliga uppehållstillstånd.

Om människor kan självläka efter traumatiska händelser påverkas i hög utsträckning av vad som händer efter traumat.  

Den samlade forskningen slår fast att tillfälliga uppehållstillstånd innebär lidande och ökad risk för posttraumatisk stress, ångest, depression och suicidalitet.

Lång tid i osäkerhet förhindrar återhämtning, förvärrar och skapar ohälsa. Med tillfälliga tillstånd kommer den enda möjligheten att få permanent trygghet vara att få arbete – inga undantag görs för dem som är svårt krigsskadade, som står längst från arbetsmarknaden och behöver trygghet för att läka. Att påbörja traumabehandling med snar risk för utvisning är mycket svårt och tortyrkonventionens rätt till rehabilitering kringgås när långsiktig behandling inte kan genomföras.

 

På en av våra mottagningar finns en familj som representerar det vi ser allt oftare: En mamma med två små barn, skilda från syskon på flykt ute i världen. Mamman är svårt traumatiserad och har påbörjat behandling. När hon fick höra om de förväntade omfattande begränsningarna av familjeåterförening försämrades hon kraftigt av oro för barnen som inte är här.

För krigsflyktingar, så kallad alternativt skyddsbehövande, föreslår regeringen att minderåriga barn helt ska vägras familjeåterförening. Mammans yngste son reagerade med matvägran och lades efter några dagar in på sjukhus. BUP har kontakt med familjen och ser tecken på uppgivenhetssyndrom.

Att kraftigt begränsa familjeåterförening är mer än kallhjärtat, det försvårar integration och skapar av egen kraft ohälsa även hos friska personer. När återförening dröjer eller uteblir kan det leda till allvarliga och i värsta fall kroniska tillstånd.

Vi vill understryka att vår oro inte är spekulativ, utan är baserad på vår erfarenhet av dagsläget. Familjeåterförening är redan i dag, före föreslagen försämring, mycket svårt.

 

Riksdagen har uppmärksammats på att fler personer kommer vara utelämnade till illegala vägar till EU om anhöriginvandring hindras. Vi vill förstärka varningen med vårdperspektivet: Färre legala möjligheter innebär att fler kommer traumatiseras på farliga illegala vägar. Redan i dag är traumaminnen av flykten en del av behandlingen för många patienter. Lagförslaget kommer bidra till att fler traumatiseras.

För oss är det oacceptabelt att våra politiska representanter lägger fram förslag som leder till lidande och sjukdom. Vi har verktyg att hantera krigstrauman men borde inte ombes hålla ihop, diagnosticera och medicinera människor skadade av utvisningsskräck.

 Ohälsa skapad av oro för en fyraåring ensam i kriget kan inte vårdas bort. Vi förstår de förtvivlade föräldrarna som återvänder – inte för att de tror att Syrien är säkert, utan för att de vill vara på plats som skydd för familjen. Vad säger det om den föreslagna politiken att människor ser återvändande till krig som sitt bästa alternativ?

Vi röstar på olika partier men talar med en enad röst när vi berättar om de allvarliga konsekvenser vi redan sett drabba krigsflyktingar. Sveriges riksdag, som röstar om detta förslag den 21 juni, måste avstå från att stifta lagar som skadar.

 

Frida Johansson Metso, biträdande verksamhetschef, Röda korsets Center för torterade flyktingar, Stockholm

Anette Carnemalm, verksamhetschef, Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Malmö

Susanne Durehed, verksamhetschef, Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Göteborg

Britt Tallhage, verksamhetschef Närhälsans kris- och traumamottagning, Göteborg

Susanne Durehed, verksamhetschef, Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Göteborg

Peter Hagman, verksamhetschef, Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Skövde

Andreas Westöö, verksamhetschef Flyktingmedicinskt centrum, Norrköping

Monica Brendler Lindqvist, enhetschef, Röda korsets Center för torterade flyktingar, Stockholm

Fredrik Garpe, verksamhetschef, Kris- och Traumacentrum, Stockholm

Mona Andersson, leg terapeut och handledare, Traumagruppen, Örebro

Manuel Fernandez, enhetschef, enheten för Transkulturell psykiatri, Akademiska sjukhuset Uppsala

Ulf Gustavsson, verksamhetschef, Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Uppsala

Anna Kristina Östnäs, asyl/flyktingsamordnare, vuxenpsykiatrin, Dalarna

Jalil Amin, leg psykolog flyktingtraumaenheten, region Gävleborg

Marianne Wikman, leg läkare, Kris- och traumaenheten, Vårsta diakonigård, Härnösand

Elin Lidman, verksamhetschef, Röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Skellefteå

 

Frida Johansson Metso är även partistyrelseledamot i Liberalerna.