DEBATT. Afghanistans visumhantering i Norden sker på ett konsulat i Näsets bostadsområde på Lidingö. Tusentals personer skickas till konsulatet för att få sina ärenden hanterade. Inte alla som kommer dit erkänns som medborgare i Afghanistan eller kan uppvisa handlingar och då uppstår bråk. Även stormningar av konsulatet har ägt rum. Lidingös skattebetalare får stå för de kostnader som den extra renhållningen innebär och att anlita fler patrullerande ordningsvakter skulle Lidingöborna få betala 1,2 miljoner kronor om året för.
Ingen ska behöva ha bajs i sitt trapphus
Nyligen kontaktade en uppriven Lidingöbo återigen stadshuset om kaoset och nedsmutsningen. Konsulatets besökare hade återigen skräpat ner och dessutom bajsat i trapphuset. Det är således i kommunerna som regeringens verklighetsfrånvända migrationspolitik krockar med verkligheten.
Ingen ska behöva känna sig otrygg på grund av köande och upprörda män.
Ingen ska behöva ha bajs i sitt trapphus. Det lilla torget ska inte se ut som en överfylld askkopp. Affärsidkare ska inte behöva skura bort urin som rinner in i deras lokaler från gatan. Barn ska kunna leka i parken, utan att behöva akta sig för använt toalettpapper, avföring och kanyler. Ingen ska behöva känna sig otrygg på grund av köande och upprörda män. Ingen ska heller i desperation behöva bryta sig in i tvättstugor för att övernatta. Lidingö ska vara en trygg och trivsam plats.
Människor luras hit av S-politiken
Jag har under en lång tid och i nära samarbete med polisen arbetat för ökad trygghet. Vi har utökat närvaron av väktare och parkeringsvakter. Vi har informationsutbyte mellan polis, räddningstjänst och bevakningsföretag. Men det räcker inte. Och nu räcker det.
I själva verket luras människor till Sverige på grund av den socialdemokratiska regeringens migrationspolitik – och hamnar i kylan på Näset när de ska utvisas. Utrikesminister Ann Linde (S) och regeringen brister i ansvar, inte bara ur svenskt perspektiv, utan olägenheter skapas även för andra länders medborgare.
Nyligen bjöd jag in Afghanistans ambassadör herr Ghulam Abbas Noyam till mitt kontor i Lidingö stadshus för ett klargörande samtal. Under mötet, som ägde rum häromveckan, berättade ambassadören att han kände till problemen och att han behöver hjälp att hitta nya lokaler. Även Utrikesdepartementet var inbjudna till mötet, men tackade nej.
Reglerna om konsulära förbindelser följs inte
Konsulatet har erbjudits andra större lokaler, men meddelat att de inte har råd. Sedan 2013 är Afghanistan det största mottagarlandet för svenskt bistånd. Sverige har exempelvis gjort ett åtagande om att bidra med drygt 8,5 miljarder kronor fram till 2024 och Sverige har bistått Afghanistan med ett exceptionellt generöst flykting-, migrant- och anhörigmottagande.
Enligt den 30:e paragrafen i Wienkonventionen från 1963 om konsulära förbindelser, har den mottagande staten skyldighet att underlätta för den sändande staten att förvärva för dess konsulat nödvändiga lokaler eller bistå den sändande staten med att anskaffa lokaler. Wienkonventionen gäller som svensk lag.
Jag ska inte göra Ann Lindes jobb
Det afghanska konsulatet måste omedelbart flytta till lämpligare lokaler. Det är inte kommunens uppgift att bistå utländska beskickningar med lokaler för deras verksamhet. Jag ska inte behöva göra utrikesministerns jobb.
Därför bjuder jag nu in utrikesministern till stadshuset för att höra på vilket sätt hon avser att lösa situationen. Välkommen till Lidingö, Ann Linde!
Av Daniel Källenfors (M)
Kommunstyrelsens ordförande Lidingö
Premium
Premium
Premium