Även vi smala kan lida av kroppsångest

Medierna skriver ofta om olika metoder för att gå ner i vikt. Alltför sällan talar vi om hur svårt det är för vissa att faktiskt gå upp i vikt, skriver Jennifer Lundkvist.
Foto: SHUTTERSTOCK
Skribenten Jennifer Lundkvist väger 50 kilo fördelat på 174 cm.

Jag undviker allmänna badplatser, vill inte gärna visa upp mig för min sambo och får ångest av att prova kläder. Jag fruktar den dagen då det är dags för brudklänning. 

Även smala människor kan ha kroppskomplex och må dåligt, skriver Jennifer Lundkvist.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | KROPPSIDEAL. I hela mitt liv har jag fått höra att jag ska vara glad över min långa, smala kropp. Det är jag inte. Jag har aldrig svultit mig själv eller haft någon ätstörning, men jag har alltid varit smal. När jag är mätt så slutar jag äta för annars mår jag illa. Jag kan inte rå för det, det är så min kropp fungerar. Samtidigt har mina föräldrar alltid gått runt och klagat över att de båda behöver gå ner i vikt. Ingen verkar vara riktigt nöjd med sig själv. Vi matas ständigt av intryck som rubbar vår självkänsla, inte minst när det gäller vikt och hälsa.

Jag har aldrig tyckt om min kropp. Den är lång, smal, plattbröstad och fullt frisk. Jag undviker allmänna badplatser, vill inte gärna visa upp mig för min sambo och får ångest av att prova kläder. Majoriteten av alla kläder är antingen för slappa på vissa ställen, för tajta på andra ställen, för korta eller för urringade. Jag fruktar den dagen jag ska prova brudklänningar och försöka känna mig vacker i min formlösa kropp. Men jag är lång och smal, precis som man ska vara. Jag är ”idealet”.

Jag har förbränning som en elitidrottare, trots att jag aldrig motionerar.

Det räcker inte att äta mer

Medierna skriver ofta om olika metoder för att gå ner i vikt. Alltför sällan talar vi om hur svårt det är för vissa att faktiskt gå upp i vikt. Det är lätt för andra att säga att man bara ska äta mer men det är inte så enkelt. Våra kroppar är och fungerar olika.

När jag gick i lågstadiet ringde skolsköterskan hem till mina föräldrar och frågade om jag inte åt något. Då vägde jag 16 kilo, men var frisk som en nötkärna.

För ett par år sedan gick jag till vårdcentralen för att få hjälp med att gå upp i vikt. Efter att ha fört matdagbok och burit ett specialutformat armband fick jag till sist svaret. Jag har förbränning som en elitidrottare, trots att jag aldrig motionerar. En vanlig dag kan jag förbränna 2 500–3 200 kalorier trots att jag har ett kontorsjobb och aldrig tränar. Det låter kanske som rena drömmen för vissa, men det skapar enorm ångest hos någon som försöker gå upp i vikt.

Skäringer träffade rakt i hjärtat

I höstas släpptes Mia Skäringers serie om kroppshets. En replik träffade mig rakt i hjärtat och gjorde mig nästan tårögd. ”Jag fick så mycket ny bekräftelse när jag blev smal”. Förra året släpptes även filmen ”I feel pretty” där Amy Schumer spelar en tjej som plötsligt upptäcker att hon är vacker. Hur många gånger har man inte stått framför en spegel och önskat att man skulle älska det man såg?

Världen har byggt upp en bild av att vi ska vara smala för att bli omtyckta och få bekräftelse, men även smala människor kan ha kroppskomplex och må dåligt – trots bekräftelse från andra. Det är vi själva som måste tycka om våra kroppar, ingen annan kan göra det åt oss.

Det är skillnad på kroppsideal och en kropps ideal. Kroppsideal handlar om hur omvärlden säger att vi ska se ut. En kropps ideal är när vi mår bra både fysiskt och psykiskt av den vi är och det vi har.

50 kg – på 174 centimeter

Jag är 174 centimeter lång och väger 50 kilo. Jag vet att jag personligen skulle må bättre både fysiskt och psykiskt om jag går upp i vikt. För jag vill också kunna se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser. Jag önskar ofta att jag hade en annan kropp. Någon med former och muskler på rätt ställen och som kan köpa vilka kläder som helst. Samtidigt finns det folk där ute som önskar att de såg ut som mig.

Vi kommer aldrig att bli nöjda med oss själva om vi jämföra oss med andra. Alla kroppar är unika, precis som personerna som bär dem. Ingen är perfekt. Så länge du själv mår bra så har du uppnått ditt ideal. Och hur det ser ut bestämmer bara du.


Av Jennifer Lundkvist 

Projektadministratör