Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Avbryt genast det svenska språkets förfall

Björn Ranelid. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Mello? Foto: OLLE SPORRONG
Mellis? Foto: FOTOGRAF: MALOU HOLM/EXPRESSEN
Baby?

Det tycks vara en dygd för många individer att stympa och förkorta olika ord. Dessutom älskar de att föra in engelska ord när det är helt onödigt och inte tillför det svenska språket någonting, skriver Björn Ranelid.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Ordet väger ingenting och likväl är det mäktigare än allting annat på Jorden. Det har aldrig varit viktigare än vad det är nu. Det mänskliga språket är en uppfinning och inte en upptäckt. Endast människan av alla levande varelser kan tala, skriva, räkna och skapa nya ord.

Många människor orkar springa långa sträckor, lyfta tyngder och hoppa högt över en ribba, men de orkar inte säga eller skriva fullständiga ord såsom "informera", "kontrollera", "personligt", "maximum", "introduktion" med flera uttryck. 

 

LÄS MER: Språkpoliseri pekar finger neråt

 

Artister medverkar inte i den svenska Melodifestivalen. De är med i "Mellon" och de äter ett "mellis", men inte ett mellanmål. Jag vet inte vad ett "mellis" är. Om de hade stavat förkortningen korrekt, så skulle de ha medverkat i en frukttävling för meloner. 

Det tycks vara en dygd för många individer att stympa och förkorta olika ord. Dessutom älskar de att föra in engelska ord när det är helt onödigt och inte tillför det svenska språket någonting av skönhet, betydelse och kreativitet.

 

Varför säger man "att det är fine", när det är klokare att säga "att det är bra, fint eller utmärkt"? Kvällstidningar ljuger och förfalskar verkligheten när de skriver att en svensk prinsessa har fått "en bebis", ty det sistnämnda ordet är en pluralform för det engelska ordet "baby". Hon har väl inte fått tvillingar eller rentav trillingar"? Det borde stå att prinsessan fått ett barn eller en baby. 

Någon säger: Hon har fina moves på dansgolvet. 

På vilket sätt är det bättre att använda det engelska ordet än det svenska som är rörelser? Vissa personer är inte endast lyckliga. De är "svinlyckliga", "aslyckliga" och "sjukt lyckliga". Jag har aldrig sagt och aldrig skrivit de orden bortsett från när jag citerar som här. 

Det måste ha varit en pärs för en svensk löpare att slå "pers" i stället för ett personligt rekord.

Numera gör en majoritet av det svenska folket ingen skillnad på att promenera, gå, flanera eller spatsera. Nyanserna är borta. Nittionio procent av alla barn "kollar" på tv, bio, video och en dator. De vet inte att det stympade ordet kommer av den ursprungliga formen "kontrollera" som nästan alltid var förbehållet polisväsendet och passmyndigheten. Det kan också handla om att kollationera. 

 

Så fattigt, så torftigt och så obegåvat blir det när lätena påminner om papegojans. I dag finns det en språklig underklass som är långt fattigare än en ekonomisk medelklass.

Så fattigt, så torftigt och så obegåvat blir det när lätena påminner om papegojans. 

Språkets marodörer och vandaler tar inget ansvar för texter som skall lämnas över till kommande generationer. Skönheten, variationen och uppfinningsrikedomen i ordets värld existerar inte längre för dem.

Jag kommer aldrig som talare och författare att utplåna nyansskillnaden mellan att observera, titta, se och granska. Om man endast har ett enda ord för den aktiviteten, så är man fattigare och mer begränsad än vad jag är i det språkliga avseendet.

 

LÄS MER: Vi behöver inte nya könsord i språket 

 

Om du äger ett tusen kronor, så är du mer förmögen i en pekuniär mening än om du äger tio kronor. Det är skillnad mellan att lunka och att skynda och springa. En snickare eller plåtslagare som har tio olika verktyg i sitt arbete är bättre utrustad än en som har ett enda. Hammaren är ett hjälpmedel som används för att man skall slå en spik i en bräda.

 

En tioåring som ständigt säger "jaba och duba" i vissa uttryck är alltid i ett språkligt underläge i förhållande till en jämnårig som kan skriva och säga hela uttrycket "då sade jag", "då gjorde jag", "då menade jag".

Vissa människor säger ordet "typ" när de menar "till exempel": Jag kommer typ i morgon. Kommer de kanske i morgon, hellre i morgon eller rentav ungefär i morgon? Just orden "typ" och "liksom" som används i var och varannan mening är ett bevis på språklig fattigdom. Brukarna har inga andra alternativ att ta till. 

Tänk om prästen frågar brudgummen i kyrkan: Tager du typ denna Christina till typ din äkta maka?

Om det står på en skylt vid en busshållplats att bussen avgår typ 12.50, så kan man inte veta vid vilken tidpunkt som den skall eller bör anlända.

Om åklagaren frågar dig under en rättegång om du typ stal en bil och du svarar att det inte var typ du som är typ skyldig, så är svaret sämre och mer betydelselöst än god dag yxskaft.

Mitt yrke är att vara författare och talare och jag ger aldrig upp kampen för ordet.

Det är inte en positiv utveckling för människan, om alla gräsmattor och grönområden asfalteras. Språket blir inte rikare, vackrare och bättre, om alla ord som består av fler än sju bokstäver stympas till tre eller fyra. Det är inte en utveckling; det är bara destruktivt och dumt.

 

Björn Ranelid

Författare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!