Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Att förminska barnrånen kräver en särskild talang

Fredrik Kärrholm är polis och kriminolog och aktuell med boken ”Gangstervåld”.
Foto: Ashley Reed
Christoffer Carlsson, författare och forskare i kriminologi vid Stockholms universitet.
Foto: Emelie Asplund

Det kräver retorisk talang och betydande finess för att förminska ett problem som rån och förnedringsrån av barn och unga. Dessa förmågor besitter kriminologen Christoffer Carlsson, som lyckas väl med konststycket på Expressens debattsida. 

Det är inte utan anledning att han också är prisad författare av skönlitteratur, skriver polisen och kriminologen Fredrik Kärrholm. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Christoffer Carlsson förmår att skickligt nyttja statistik för sitt syfte. Han hänvisar bland annat till Brottsförebyggande rådet och Nationella trygghetsundersökningen (NTU): År 2018 uppgav 4,1 procent av pojkar och män i åldern 16 till 24 att de utsatts för rån. För 2019 var siffrorna 5,5 procent. ”Denna lilla förändring” är blott 1,4 procentenheter, skriver Carlsson.

Det är emellertid stor skillnad på procentenheter och procent, vilket Carlsson försåtligt undviker att redogöra för. Ökningen är 1,4 procentenheter – men 34 procent. Jämför vi ett par år längre tillbaka i tiden ser utvecklingen än värre ut. Från 2017 till 2020 handlar det om en fruktansvärd ökning i absoluta tal. Antalet unga män (16-24) som årligen utsatts för rån har ökat från 15 800 till nästan 30 000, enligt en beräkning av forskaren Amir Sariaslan, baserad på data från NTU och SCB. 

Skyll inte på samhällsklimatet

I artikeln problematiseras vidare ”samhällsklimatet”. Ack detta uschliga samhällsklimat, som kan förklara så mycket ont i vår samtid – inklusive att barn fruktar rånöverfall. ”Det som debatteras” skapar både otrygghet och påverkar ”ens upplevelser”, vilket gör att anmälningsbenägenheten ökar, menar Carlsson. 

Att det plötsligt sitter ett lejon utanför skolan bör rättmätigt oroa varje förälder, även om det livsfarliga djuret nästan aldrig äter upp något barn.

Skolundersökningen om brott (SUB) visar förvisso att fler rånoffer gör polisanmälan, men det beror sannolikt på mer än ”debatten”. Det Carlsson inte nämner är att människor generellt sett är mer benägna att anmäla grövre brott. En förklaring till fler anmälda rån kan således vara att brotten blivit allvarligare och mer kränkande.

Indikationer på råare brottslighet

Fakta är att anmälda rån mot person med användning av skjutvapen sedan 2013 nästan fördubblats, från 379 till 656 förra året. Det är en – av flera – indikationer på en råare brottslighet. Denna råhet förklarar också barnens rädsla, som medarbetare på SVT:s barnredaktion vittnar om

Det finns dessvärre ingen statistik gällande rån med grova förnedringsinslag. Jag skriver grova eftersom alla rån per definition är förnedrande, och det är vanligt att det förekommer verbal förnedring eller någon form av mildare våld. Grova förnedringsinslag – såsom grövre våld, urinering, avklädnad, dryck som hälls över offret och dylikt – är däremot ovanliga. I detta avseende har Carlsson rätt. 

Det är också glädjande att han refererar till en journalistisk granskning som bygger på intervjuer med poliser. Förståelsen för verkligheten är i alla lägen inte störst hos dem som tillbringar dagarna i Stockholms universitets tysta läsrum.

Gärna fler riksdagsdebatter om problemet

Det har alltså inte förekommit någon våg av förnedringsrån, men problemet är likafullt allvarligt. Carlsson ifrågasätter att riksdagen i våras ägnade en särskild debatt åt saken. Jag efterfrågar en till.

Att det plötsligt sitter ett lejon utanför skolan bör rättmätigt oroa varje förälder, även om det livsfarliga djuret nästan aldrig äter upp något barn. Den som förnumstigt påpekar att svenska barn alltid skadats av djur, i form av getingar och maneter, och att lejonattacker hör till sällsynta undantag, bör inte tas på allvar. 

Förminskandet är en kriminologisk sport

Förminskande av omdebatterade brottsproblem är dessvärre en erkänd kriminologisk sport, som alltjämt har spänstiga utövare. Främst från den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Christoffer Carlsson, filosofie doktor vid samma lärosäte, är härvidlag ett framtidsnamn. 

Vi kan inte veta vilket nytt brottsfenomen som härnäst uppmärksammas i den offentliga debatten. Eller ”suger åt sig debattsyret”, för att tala med Carlsson. Kanske våldsamma rån av människor i deras hem, kanske ökningen av tortyrmord. En sak kan vi däremot vara säkra på; kriminologer kommer göra nya käcka debattinlägg om att läget inte är så farligt och att det är klokare att fokusera på något annat.  


Av Fredrik Kärrholm

Polis, kriminolog och aktuell med boken ”Gangstervåld”