Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Att elever får olika betyg är vardagsmat

Linda Skantze, gymnasielärare i svenska och tyska. Foto: Privat

Problemen med godtycklig betygssättning i svenska skolan har länge sopats under mattan.

Det är uppenbart att politikerna inte inser omfattningen av dessa problem, skriver gymnasieläraren Linda Skantze.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

"Lämnade in samma uppgift – fick tre olika betyg" skriver Aftonbladet den 7 april, och gymnasieminister Aida Hadzialic debatterar samma kväll ämnet i SVT. För mig, gymnasielärare sedan 1999, är det inte en nyhet som överraskar utan vardagsmat. Allför ofta har problemet med godtycklig betygssättning sopats under mattan och att politiker hittills inte sett problemets omfattning fullt ut är uppenbart. 

Regeringen föreslog – med anledning av dessa brister – i slutet av mars att de nationella proven från 2018 bör digitaliseras och rättas externt. Förslaget må vara ett steg i rätt riktning. Kontrollrättning av nationella prov i ett ämne som svenska uppvisar till exempel bäst överensstämmelse då läraren inte bedömt den egna eleven. De nationella proven utgör dock endast en del av det betygsgrundande underlaget, och läraren kan i princip sätta det betyg hon vill på en elev.

Ingen har undgått svenska elevers sjunkande Pisa-resultat, och förklaringar och lösningar som utökade resurser, högre lärarlöner, förstatligande av skolan, inskränkningar i det fria skolvalet och vinstuttag i friskolorna har lyfts fram. Dock har detta påfallande lite satts i samband den svenska lärarens och skolans höga grad av autonomi och avsaknad av extern examination. 

 

LÄS MER: Den svenska skolan behöver mer disciplin

 

1994 slopades det relativa betygssystemet 1-5 och ersattes av ett målrelaterat betygssystem, sedan 2011 med betygsstegen F-A. Problemet med det målrelaterade systemet är att kunskapskraven ger stort utrymme för lärarens subjektiva tolkning, vilket försvårar likvärdigheten i betygsättningen.  

En svensk lärare har i internationell jämförelse stor frihet i utformning och bedömning av examinationer. Vår kombination av denna lärarautonomi, målrelaterade och subjektivt tolkningsbara mål och ett skolsystem med fritt skolval – där konkurrensutsatta skolor slåss om elevpengen – är unik. På detta område är vi inte landet lagom, vilket varit förödande för kunskapsnivån. Incitamenten för lärare att sätta "snälla betyg" är tyvärr flera. Den enskilde läraren blir populär bland elever och föräldrar, skolans betygsstatistik förbättras och därmed skolans attraktionskraft. Fler elever ger mer pengar.

Svenska forskare som Magnus Henrekson (Institutet för Näringslivsforskning), Peter Johansson och Jonas Vlachos (Stockholms universitet) har de senaste åren lyft fram dessa brister och konsekvenser för skolan. Våra politiker har dock varit oroväckande tysta i denna fråga.    

Likvärdighet i betygsättningen skall säkerställas genom nationella prov och betygssamverkan inom lärarkåren. Det finns inte en skola i Sverige som inte har likvärdig bedömningen inskrivet i sin arbetsplan. Detta är rimligt med tanke på att vi i Sverige - till skillnad från majoriteten europeiska länder - avskaffade studentexamen 1968.

 

LÄS MER: Föräldrarna måste lära sina barn om disciplin

 

I realiteten står det i princip skolorna fritt att bedriva bedömningsarbetet enligt eget önskemål då Skolverkets riktlinjer kring sambedömning huvudsakligen är rådgivande. Merparten av examinationer rättas fortfarande av ordinarie lärare utan medbedömning. I ett ämne som svenska är samverkansarbetet så tidskrävande att det sällan hinns med på ett tillfredställande sätt. Kravet på samverkan kan även ses som en kritik mot en lärares yrkesprofessionalitet och därmed vara känsligt.  

Ett för skolorna bindande ramverk för arbetet med likvärdig bedömning behöver utarbetas och tid måste finnas för lärarna. Vi bör för att säkra kunskapskvaliteten låta de nationella proven få tillbaka den normerande betydelse på gruppnivå de hade före 1994 innan betygsinflationen tog fart.  Fler ämnen bör även få externt utformade obligatoriska prov som får betydelse för kursbetyget. I Finland till exempel sätts betyget både av undervisande lärare och extern bedömare, och dessa bör korrelera. Rädsla finns att externt genomförda prov skall ge en instrumentell inlärning, men de finska studentexamensproven visar att så inte behöver vara fallet.

En sak är säker; om vi vill höja kunskapsnivån i den svenska skolan och fortsätta använda betygen som urval till gymnasiet och högre studier är likvärdigheten i betygsättningen en fråga alla partier bör ta på allvar. Det är hög tid att vi lyfter blicken utanför Sveriges gränser och tittar närmre på de länder vi har omkring oss i denna fråga.  

 

Linda Skantze

Gymnasielärare i svenska och tyska 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!