Det första felet som många gör är att jämföra ett kilo av olika råvaror och visa på hur stor klimatbelastning detta kilo har. Hur fel det blir är lätt att se om man tittar på ytterligheterna nötkött och gurka. Givetvis måste alla matvaror viktas så att de ger samma "nytta" för kroppen vad gäller energi och näring.
Ett annat vanligt fel är att man även räknar in klimatgaser som ingår i naturens korta kretslopp. Det som höjer atmosfärens halt av klimatgaser är endast det som är långtidsbundet. Störst påverkan har vår användning av fossil energi.
För vår matproduktion så är det fyra stora faktorer som orsakar utsläpp av klimatgaser som inte ingår i kolets korta kretslopp. Diesel för att driva jordbruksredskap och transportera maten, olja eller el för att torka spannmål, fossilgas och utsläpp av lustgas vid tillverkning av konstgödning samt att jorden friläggs vid plöjning med utsläpp av lustgas och koldioxid som följd.
Det är alltså inte relevant om kor rapar metan eller grisar skiter, djuren ingår i ett kretslopp. Fritt betande idisslare har levt på jorden under väldigt lång tid och historiskt har de varit betydligt fler än i dag utan att de har bidragit till global uppvärmning.
Vid köttproduktion är det mest väsentliga ur klimatsynpunkt hur djuren får sin mat. I dag får de dessvärre i allt mindre utsträckning söka sin egen föda. Vi matar dem i stället med sådant vi odlar. Det trots att det alltså är främst genom odling som jordbruket frigör klimatgaser.
Så hur bör vi föda upp får och kor? Jo, genom att låta dem beta gräs och löv så länge säsongen tillåter och ge dem hö eller ensilage under den kalla årstiden. Den enda bundna klimatgasen som frigörs då är den som kommer från diesel som krävs för att hantera ensilaget. För ett kilo naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla ett kilo bönor.
Naturbete har dessutom en annan fördel. Betet gör att gräset växer mer och därmed binds mer kol i marken. Betad hagmark kan binda upp till ett ton kol (och därmed betydligt mer koldioxid) per hektar och år. Därmed kan faktiskt mer kol bindas upp än vad som släpps ut via traktorns diesel vid köttproduktion. I torrare länder kan bete dessutom motverka ökenspridning och öka den gräsbevuxna ytan.
Betesdjuren håller också landskapet öppet och ger en rik mångfald av växter, fåglar, insekter och andra småkryp. Djurens bete, tramp och spillning är viktiga förutsättningar för artrikedomen i naturbetesmarkerna. En rik biologisk mångfald är också en förutsättning för att styra över odling av vegetabilier mot ekologiskt och hållbart. Utan pollinerare och skadedjursbekämpare blir odling mycket svårare.
Vi ser i dag att vår billiga fossila energi har börjat minska och då framför allt oljan. För att vi skall få en hållbar matproduktion som klarar en betydligt lägre insats av fossil energi behöver vi kraftigt öka andelen mindre jordbruk med djur av olika slag och egen växtodling. Först då går det att sluta kretsloppet av näringsämnen hyfsat bra och utnyttja samspelet mellan djur och odling.
Djur som är naturligt uppfödda på artegen föda är en väldigt viktig del i framtidens jordbruk. Då får vi nyttigare kött, friskare djur och människor, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, större yta för matproduktion, näringsrikare jordar, större matjordslager, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.
Så vill du göra en insats för klimatet och miljön bör du laga mat från ekologiska råvaror, slänga så lite mat som möjligt, minska ditt resande med bil och aldrig flyga. Och när du äter kött nästa gång bör du välja får eller nöt som har fått beta i det svenska landskapet. Gärna på en gård i din närmiljö.
Jonas Wangsten
Småbrukare i södra Värmland
