Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Återta ledarskapet i klassrummen

Jonas Nilsson. Foto: Privat.
Foto: Colourbox.

Om elever och deras föräldrar inte önskar tydligt ledarskap och motsätter sig självklara ordningsregler är det viktigt att skolledningen inte kapitulerar av rädsla för att förlora en ”kund”, skriver läraren Jonas Nilsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

En av de absolut viktigaste framgångsfaktorerna för goda elevresultat är studiero. Detta är belagt genom forskning; bland annat tydliggörs faktumet i den nya zeeländske forskaren John Hatties metastudie Visible learning.

Resultaten i svensk skola har försämrats rejält under det senaste årtiondet. Varför råder då inte den studiero som krävs för att vända trenden? Varför går elever ”in och ut genom klassrummet under lektionstid utan att fråga läraren”, som Per Kedland skriver i en artikel i SvD 24/9?

Problemet ligger, enligt diverse tyckare, ofta hos eleverna själva och deras negativa inställning till skolan. Föräldraansvaret är också populärt att dra fram som en förklaring till oordningen.

Jag vill dock påstå att den förlorade kontrollen till största del handlar om pedagogens bristande auktoritet. Alla som inträder i klassrummet ska förstå att vi är de självklara ledarna och experterna. Vi är tränare för ett lag. Vi är chefer för en organisation.

 

LÄS MER: Därför slutar jag som lärare efter 30 år

 

Ska det vara knäpptyst i lektionssalarna? Nej. Det ska bubbla av muntlig interaktion, diskussion, debatt, analys och reflektion. Men det ska ske under ordnade former, inom av läraren angivna ramar. När tystnad utkrävs ska den infinna sig och klimatet ska genomsyras av respekt för varandra.

För att uppnå detta räcker det inte med diverse titlar. Det hjälper inte att man premierats genom Lärarlönelyftet eller ryggdunkar av rektorn. Det är på golvet det avgörs; vilka förväntningar vi har på elevgruppen, hur tydligt vi konkretiserar uppgifter och kunskapsmål, vilken vilja vi har att lära känna adepterna, vilket kunskapsdjup vi besitter, vilken kärlek och värme vi utstrålar etc.

Det kommer alltid att finnas elever som testar våra gränser innan kontakten byggts upp och då är det viktigt att vi markerar vilket beteende som inte är acceptabelt.

Men detta görs inte genom skrik, skrän och utkastning – det finns lärare som ännu sysslar med sådant på daglig basis – utan genom lågaffektivt, tydligt bemötande och skapande av personliga relationer.

 

LÄS MER: Det är vårt ansvar att uppfostra barnen

 

Lärarbranschen har förlorat kompetens då flera erfarna yrkesutövare lämnat till förmån för nyexaminerade pedagoger som knappast behövt ha en framgångsrik egen skolgång i bagaget. Målet med höjda löner torde vara att yrket nu ska attrahera och behålla lärare som vill göra succé inom gebitet. Goda resultat - inte oförtjänta glädjebetyg, utan tydligt visad kunskapsmässig progression inom en elevgrupp – är det som avgör en pedagogs skicklighet. Då studiero är en av framgångsfaktorerna bör den resultatinriktade läraren vara extra motiverad att skapa en sådan.

Om elever och deras föräldrar inte önskar tydligt ledarskap och motsätter sig självklara ordningsregler är det viktigt att skolledningen inte kapitulerar av rädsla för att förlora en ”kund”.

Tvärtom bör pedagogen backas upp och ges fortsatt mandat i sin yrkesutövning. Detta skapar trygghet för lärare och elever samt stärker skolans kvalitet.

Lärare som anser att allt handlar om elevgruppen bör auskultera hos kolleger med ordning under lektionerna som tar sig an samma klass. Hur gör de för att lyckas? Precis som inom framgångsrika branscher bör vi använda oss av kompetensöverföring mellan anställda och detta måste möjliggöras av skolledarna. Alla har inte samma fallenhet för ledarskap, men mycket kan övervinnas genom coachning och träning om man bara är mottaglig för det.

 

Jonas Nilsson

Förstelärare på Stordammens skola i Uppsala