Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Asylsökande måste erbjudas bättre villkor

BEHÖVS SKÄRPTA REGLER. Migrationsverkets enda krav vid upphandlingar begränsas till antalet mål mat per dag och att maten skall kunna accepteras av de boende. Foto: Alexander Donka

Sex vuxna på tolv kvadrat. Om Sverige ska kalla sig humanitär stormakt måste vi erbjuda bättre villkor för de asylsökande som kommer hit, skriver Johan Westerholm.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Få politikområden är belagda med ett sådant tabu som migrationspolitiken i Sverige. Trots att frågan rankades som den fjärde viktigaste frågan i valrörelsens slutskede av flera opinionsinstitut så kom frågan aldrig att debatteras mer än ur främst fiskala termer efter Fredrik Reinfeldts sommartal. "Öppna era hjärtan" menade han. Och med beskedet från Migrationsverket att vi under kommande fyra år kommer behöva förstärka verkets budget med ytterligare 48 miljarder kronor för att kunna möta ökningen till cirka 80 000 per år. En svår siffra om en grupp människor som uppvisar en blandning av ursprung, variation och skäl. Ännu färre har några vidare begrepp om hur detta påverkar det svenska samhället. Endast ett fåtal har flyktingens perspektiv.

I dag sitter totalt drygt 46 000 personer, varav 12 200 erhållit permanent uppehållstillstånd, PUT, fast i den form av boende som präglar den första tiden i Sverige. Det som kallas ABO, Anläggningsboende.

Migrationsverket driver inte ABO själva utan upphandlar dessa på den fria marknaden av bolag som kan visa upp en relativt god lönsamhet med liten risk. Pressen som 80 000 nyanlända per år innebär medger inte att en enda sängplats kan avvaras. Migrationsverkets enda egentliga krav vid upphandlingar begränsas i praktiken till antalet mål mat per dag och att maten skall kunna accepteras av de boende.

Det finns inga krav på minimiytor per person, antalet toaletter per boende, de sanitära villkoren eller närhet till hälso- och sjukvård. Avsaknaden av krav i upphandlingarna från Migrationsverkets sida samt kanske främst avsaknaden av skyddande lagstiftning för vuxna asylsökande leder till levnadsvillkor där vi i dag kan konstatera att boskap har ett bättre skydd i lag än en asylsökande med större yta per individ och reglerade hälsokontroller. De levnadsvillkor som råder försämras dessutom ytterligare, ytterst pådrivet genom "förtätningar".

Fler ABO "förtätas" nu. I rum på tolv kvadratmeter som för bara några veckor sedan hyste fyra vuxna män bor i dag sex vuxna personer. Sex personer som kan komma att fastna i detta under lång tid. De tvingas i dag, efter förtätningen, dela en toalett med 17 andra. 18 personer på en toalett. I månader. I år.

Utöver detta saknar personalen vid boendet ofta kunskap om gällande lagar. Smittskyddslagen är en sådan, denna lag är en tvingande lagstiftning där bara misstanken om samhällsfarlig smitta skall anmälas till närmaste myndighet utan dröjsmål.

Det finns exempel på hur nyanlända visat upp sjukdomstillstånd som vi inte normalt känner igen men som lämnas utan vård. Oftast går det bra, men vad är det som hindrar att det inte går bra en dag? Vi saknar dessutom 1 000 allmänläkare och 1 500 specialistläkare i primärvården i dag, främst i de glesbygdkommuner som tar emot flest nyanlända per invånare, och om en större epidemi av en infektionssjukdom skulle bryta ut vid ett ABO skulle det sannolikt få den lokala vården att kollapsa. För allvarligare sjukdomsfall är resurserna begränsade till de största sjukhusen i storstäderna.

I dag får inte ens hälften av de asylsökande någon kontakt med den svenska sjukvården då vård är frivillig i Sverige. Denna siffra slår dessutom kraftigt där Kalmar län, med sina mobila team, når nio av tio nyanlända genom uppsökande verksamhet medan Stockholm stad och län endast når tre av tio. Ojämlikheten i bemötandet löper som en röd tråd.

Vi talar om Sverige som humanitär stormakt men detta måste ifrågasättas. Politiker och medier har fastnat i en snäv debatt om likvider och volymer, en debatt som i regel slutar med att SD-kortet rycks fram. Vi saknar en saklig systemkritisk debatt som speglar hela processen och dess brister.

 

Johan Westerholm driver ledarsidor.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!