Många lyfte nog på ögonbrynen efter statsminister Stefan Löfven uttalande i veckan. Dels på grund av budskapet om att de temporära och impopulära gränskontrollerna nu kanske förlängs (eller permanentas), men minst lika mycket över anledningen till detta.
Till Sydsvenskan sa statsministern "Det kan bli en ny gigantisk flyktingström från Irak. Vi måste vara beredda på det". Han menade att offensiven mot den Islamiska Staten (IS) i den irakiska staden Mosul riskerar att ”spilla över” till EU och Sverige.
Insatsen i Mosul är en av de största militära insatserna i Irak på många år. Över 90 000 soldater ingår i den irakiskt ledda koalitionen som ska försöka återta den irakiska storstaden Mosul från IS.
Det är omöjligt att förutspå konsekvenserna, men att IS kommer att förlora kontrollen över Mosul och tvingas tillbaka är högst sannolikt. Hur terrorgruppen kommer att svara och hur de 1,5 miljoner, redan hårt prövade människorna i staden drabbas är ännu oklart.
Att statsministern nu lyfter offensiven som ett hot och ett argument för förlängda gränskontroller mot Danmark är anmärkningsvärt.
LÄS MER: Dags för ett slut på godhetshyckleriet
För det första har gränskontrollerna aldrig motiverats med att minska flyktingströmmen, även om det blev resultatet. Regeringen var väldigt noga med att påpeka att detta endast handlade om ordning och reda i mottagandet. De hänvisade till önskemål från Migrationsverket och att det är polismyndigheten som ska avgöra behovet av gränskontroller.
Men nu är läget annorlunda. Vid tiden när gränskontrollerna infördes kom som mest 10 000 asylsökanden i veckan. I år har mottagande legat runt 500 i veckan. Så om gränskontrollerna inte längre kan motiveras med det ”allvarliga läget” vad är då orsaken till Löfvens utspel?
Det måste tolkas som ytterligare ett led i regeringens uttalade och obegripliga önskan om att skapa den minst generösa asylpolitiken i EU. Det är bara fyra månader sedan riksdagen klubbade igenom den nya stenhårda asylpolitiken. Samtidigt antog riksdagen de största avräkningarna från biståndet någonsin.
Regering har alltså precis genomfört den största enskilda försämringen av både flyktingmottagande och bistånd någonsin i landets historia. Man skär i hjälpen både ”här” och ”där”.
LÄS MER: EU:s gränskontroller måste återupprättas
I det ljuset kanske statsministerns uttalande inte borde få läsaren att höja på ögonbrynen. Men för den som har ett lite längre perspektiv än de senaste två åren, är den politiska omsvängningen, liksom Löfvens uttalande, extremt anmärkningsvärt.
Sverige och inte minst statsministerns eget parti har en lång historia av humanitet och solidaritet som man själv, ofta med rätta, är gränslöst stolt över.
Och även om Sverige i många avseenden fortfarande är en humanitär stormakt och är en av världens största biståndsgivare, kan det inte användas som ett frikort för att ignorera vissa humanitära katastrofer, eller blunda för vissa människor i behov av hjälp.
Asylrätten är inte en rättighet som man kan välja att respektera endast i tider av lugn. Tvärtom är det precis när läget är som svårast, nöden är som störst och hjälpen är som minst som de mänskliga rättigheterna är som allra viktigast.
Det är svårt att hitta några flyktingar som bättre stämmer in på flyktingskonventionens definitioner än familjer på flykt från Mosul eller från IS barbariska och oöverträffade förtryck.
Att då hänvisa till en tänkbar ”gigantisk flyktingström” som anledning till att behålla onödiga och försvårande gränskontroller är inte trovärdigt. Och att det statsministern har att säga om insatserna i Mosul är en förhoppning om att flyktingar inte ska ”spilla över” till Europa är skamligt.
65 miljoner människor är på flykt, hälften av dessa är barn. Mindre än två procent av dessa kommer i år att söka asyl i EU och av dem söker två procent asyl i Sverige ett av EU:s rikaste, stabilaste och mest glesbefolkade länder.
Staffan Landin
skribent och debattör om globala utvecklingsfrågor
