Åsiktshysterin är ett hot mot demokratin

Haris Agic, fil dr i antropologi.

Åsiktshysterin och förenklingstrenden är direkta hot mot vår demokrati. 

Men hur undviker vi förenklingar utan att behöva nörda ner oss på PhD-nivå i varje fråga vi söker svar på? Här kommer mitt förslag på en trestegslösning, skriver Haris Agic,

fil dr i antropologi.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Mångfald eller svenskhet? Ner med patriarkatet eller har feminismen gått för långt? Är allt kapitalismens fel – eller är det PK-vänstermaffians? Marknadshyror: ja eller nej?

På en komplex fråga finns alltid ett enkelt svar. Men det blir sällan bra. Ändå dras vi till förenklingar. Varför? Psykologin säger att hjärnan vill förenkla för att spara energi. Generaliseringar ger ett sken av det konkreta. Att tänka utanför det välbekanta kräver mer av oss. Det känns otryggt. Den egna världsbilden börjar krackelera och vi tappar greppet om ”jaget” och dess plats i världen.

Inom antropologin kommer vi till liknande slutsatser. I stället för hjärnans egenskaper pratar vi om sociala och kulturella kontexter. Globalisering. Människor och ting är i rörelse som aldrig förr. Gränserna suddas ut. Världen flyter ihop. Allt är komplext. Samtiden präglas av ”ögonblickets tyranni”. 

Sagor vi vill höra hjälper oss att ducka för handgemäng med samvetet

Snabba puckar och höftskott i tanke och handling är dygden. Vi är vana och tränade i att tänka i löpsedelsformat. Att abstrahera – att ens unna sig tid för reflektion – är vi inte så bra på. För fort ska det gå. Och vi ska alltid stå redo med en åsikt i varje fråga. Även om vi saknar insikt.

Vetenskapernas frammarsch borde kunna fungera som antidot mot förenklingstrenden. Men i stället verkar det vara tvärtom. Sannolikt just för att allt tycks hänga ihop och är kalejdoskopiskt mångbottnat. Följaktligen: ingenting är enkelt längre. Kronisk brist på enkla sanningar i en alltmer komplex värld har skapat en osläckbar törst hos folket som, likt zombier, vaggar omkring trånandes efter summerande oneliners. 

Samtidens crack

Förenklingar är samtidens crack – ruset är anekdotisk världsbild, whataboutism och konspirationsfantasier. Sagor vi vill höra hjälper oss att ducka för handgemäng med samvetet och den förgörande besvikelse som kommer med självinsikt. Därför älskar vi förenklingar. Men det riktiga problemet uppstår när vi behöver agera och fatta beslut utifrån denna förståelse. När vi vägleds av åsikter i stället för insikter.

Åsikter är ställningstaganden som inte nödvändigtvis bygger på stabila faktaunderlag eller logiska resonemang – ett uttryck för personliga preferenser. Yttrandefrihet ger oss rätt att uttrycka våra åsikter. Men att förklä felaktiga påståenden som åsikter kan, som bäst, blotta vår okunnighet. Och ändå lever vi i åsiktshysterins epok – alla ska ha åsikter om allt och tvångsmässigt basunera ut dem. Allt delas upp i motsatspar: antingen eller. För eller emot. Oförmåga eller ovilja att sålla sig till ”ja”- eller ”nej”-sidan i varje debatt verkar rentav stigmatiserande.

Trestegslösning

Informationen väller fram i strida strömmar åt alla håll och kanter. Vi behöver identifiera ”rätt” info och bilda oss en saklig förståelse av relevans. Och det är svårt. Men hur undviker vi förenklingar utan att behöva nörda ner oss på PhD-nivå i varje fråga vi söker svar på? Här kommer ett förslag på en trestegslösning:

1. Vi behöver bli bättre på att lyssna i stället för att prata. Meningsutbyte och samtal på alla plan är berikande. Men de fungerar inte om vi inte lyssnar.

2. Vi behöver hushålla med våra åsikter och bli bättre på att uttrycka hur vi resonerar och tänker.

3. Vi behöver lära oss se skillnaden mellan åsikt och kunskap. Där den förstnämnda ofta kan vara en spegling av okunnighet så kan den sistnämnda ofta vara ett facit. Tricket är att kunna avgöra vad som är vad.

Demokratins framtid

Det här rör inte enkom samtalet i det offentliga rummet. Åsiktshysterin och förenklingstrenden är direkta hot mot vår demokrati. Vi bildar våra uppfattningar grundade på förenklingar. Sedan går vi till val rustade med dessa. I en komplex värld är förenklingar alltid förvrängningar. 

Demokratin är en rättighet och ett privilegium – men inte utan ansvar. Vår förmåga att undvika förenklingar kan vara avgörande för demokratins framtid.


Av Haris Agic

Fil dr antropologi, utvecklingsledare, folkbildare och kulturentreprenör