Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är rätten till fri abort hotad nu?

Stefan Schubertsson.
Foto: Privat.
Foto: Shutterstock.

Fyrtio år efter vunnen kamp om fri abort pågår fortfarande debatten om kvinnans kapacitet att ta beslut om sin egen kropp. Nu är det dags att sätta oss i tidsmaskinen och resa tillbaka till 2016, skriver läraren Stefan Schubertsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Under 70-talets kamp för fri abort handlade huvudargumentationen om kvinnans förmåga och rätt att fatta beslut som rörde hennes egen kropp.

Dåtidens kristdemokrater, som var självklara motståndare, argumenterade att en kvinna under en graviditets första veckor: ”är utsatt för stark påverkan från sin omgivning” och därmed inte bör utsättas för att behöva fatta ett sådant beslut. Medan Grupp 8, 70-talets motsvarighet till Sveriges kvinnolobby, svarade att den vuxna kvinnan självfallet är fullt kapabel att besluta om frågor som rör hennes egen kropp och att allt annat är ett omyndigförklarande.

Drygt fyrtio år senare pågår fortfarande debatten rörande en kvinnas kapacitet att göra övervägda beslut om sin kropp, men nu i anslutning till frågan om surrogatmödraskapets vara eller icke vara i Sverige. 

 Frågan har motarbetats aktivt av bland annat Sveriges kvinnolobby och i onsdags visade det sig att de vunnit gehör hos regeringens utredare Eva Wendel Rosberg, som i sin utredning föreslår att altruistiskt surrogatmödraskap inte bör tillåtas i Sverige.

Ett förslag som för många människor inte bara är upprörande utan även obegripligt. Än mer obegripligt blir det när huvudargumentet för denna slutsats är att risken för att kvinnan som valt att bli surrogatmamma har utsatts för press och därmed känts sig tvingad att ställa upp, är alltför stor.


LÄS MER: Låt kvinnor hjälpa barnlösa mot betalning


Rosberg och Sveriges kvinnolobby dammar med andra ord av Harald Ljungströms och Kristdemokraternas gamla argument från 70-talets abortdebatt för att stoppa surrogatmödraskap i Sverige, vilket är anmärkningsvärt. Allra helst när det kommer till Sveriges kvinnolobby som därmed väljer att omyndigförklara gruppen de säger sig företräda.

Vad händer om vi applicerar samma argument på, låt oss säga, organdonationer, alla barn som kommer till på traditionellt vis i heterosexuella förhållanden, adoptioner eller varför inte komma tillbaka till frågan om fri abort? Var hamnar vi då? 

Vad tycker aktivisterna i Grupp 8 om det här – att kvinnor än en gång reduceras från subjekt till objekt och därmed inget annat än offer för andras viljor? Jag utgår ifrån att åtminstone några av dessa starka kvinnor måste klia sig i huvudet och fundera över varför argumentet låter så märkligt bekant.

Å andra sidan, om någon av dessa kvinnor numera är engagerade i Sveriges kvinnolobby, behöver de knappast klia sig särskilt länge. I debattartikeln ”Surrogatmoderskap och källor” (läkartidningen) berättar nämligen ST-läkaren Andreas Bengtsson att Sveriges kvinnolobby i den här frågan bland andra har lierat sig med organisationen Centre for Biothics and Culture Network, vilken är en konservativ kristen organisation som är emot all form av reproduktionsmedicin då de anser att det går emot god kristen moral.


LÄS MER: Knip, kvinnor – det är svårt att föda i luftslott


Vidare har organisationen kopplingar till den amerikanska abortmotståndsrörelsen samt arbetar aktivt mot homosexuellas rättigheter. Man kan tycka att denna organisations cv vid någon punkt skulle ha fått Sveriges kvinnolobby att backa och kanske till och med ompröva sin ståndpunkt och argumentation, men i stället har de alltså valt att samarbeta.

Finns det då inga risker med surrogatmödraskap alls? Borde det vara helt avreglerat? Självfallet inte. Kvinnor som väljer att bli surrogatmödrar ska naturligtvis finna stöd både i form av lagar och regleringar och olika typer av vårdpersonal.

Vidare bör, innan en kvinna godkänns som surrogatmamma, olika aspekter av hennes livssituation och person, så som psykologisk historia och ekonomi, kartläggas för att säkerställa att bevekelsegrunderna bakom hennes beslut är sunda. Självklart kan inga åtgärder i världen förutse precis alla möjliga scenarion eller alla möjliga fall av oegentligheter. Men går det med något? Går det med fri abort?

Så snälla, låt moralpanikens och de indignerade påhoppens tid snart vara över och låt oss än en gång gå in i den tidsmaskin som vi tvingades in i onsdags och resa tillbaka till 2016 där denna 70-talsmardröm återigen tillhör historien.


Stefan Schubertsson

Gymnasielärare i samhällskunskap, sociologi och engelska