Är mänskliga rättigheter verkligen i kris i Sverige?

DEBATT. Avtals efterlevnad kan övervakas i Sverige. Universella rättigheters inte. Förebilderna för FN-deklarationen var 1700-talsidéer om att människan av Gud och av naturen hade getts rättigheter som ingen överhet hade rätt att kränka. Människans fri- och rättigheter är okränkbara. De är universella, inte svenska.

Efterlevnaden inget problem

Efterlevnaden är inte något problem. Något mer grundlagsfäst finns inte – inte bara i svensk grundlag, utan dubbelt upp, tredubbelt upp, dels genom Europakonventionen och Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter, dels i EU:s grundfördrag. FN har därtill en särskild kommitté för att övervaka efterlevnaden av kulturella och politiska rättigheter, den så kallade MR-kommittén. FN är rätt plats för sådan övervakning. Det finns värre länder än Sverige att övervaka.

Mänskliga rättigheter består av 30 artiklar. Det är de s k klassiska rättigheterna, som rätten till liv, förbud mot tortyr, rätten till domstolsprövning och rättvis rättegång, yttrandefrihet, församlingsfrihet, föreningsfrihet, skydd för familjelivet, diskrimineringsförbud, minoritetsskydd. Det är de grundläggande fri- och rättigheterna. En av dessa 30 skiljer ut sig genom att kräva reda pengar för att efterlevas och det är asylrätten. Den är en anomali.

Vår sekulära trosbekännelse

Vår sekulära trosbekännelse, den om alla människors lika värde, finns i artikel 1. Den uttrycker vår ursvenska jämlikhet i anden så som du-reformen uppenbarade den. Visserligen är det en tolkning som är anpassad till vårt nordiska kynne men vad gör väl det när vi älskar den just så? Originalet säger: alla människor föds fria och lika i värdighet och rättigheter.

Regeringen behöver inte säkerställa att rättigheterna ”genomförs” i Sverige. Mänskliga rättigheter är genomförda i närmast industriell skala överallt, i policydokument, i verk och myndigheter.

Friheten är det primära och värdigheten är ett uttryck just för människans inneboende okränkbarhet. Integritet som vi säger nu. En värdig människa har inget behov av att mäta sig mot andra.

Senare artiklar, från 1966, innehåller medborgerliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som rätt till arbete, bostad och utbildning. De drevs in i FN-deklarationen på initiativ av socialister av skilda slag. De har inte samma dignitet som de universella rättigheterna eftersom FN inte kan yttra sig om anslag och resursfördelning inom enskilda stater. 

En Löfvensk undanmanöver

Eftersom detta tilltänkta institut är helt onödigt (”vad göras skall är allaredan gjort”) kan man ana ett Löfvensyfte, nämligen att styra bort uppmärksamheten från reella problem till förmån för jämlikhet. 

Det finns ju ingen efterlevnad att undersöka. Rättigheterna finns ingenstans och överallt. Regeringen behöver inte säkerställa att rättigheterna ”genomförs” i Sverige. Mänskliga rättigheter är genomförda i närmast industriell skala överallt, i policydokument, i verk och myndigheter. Det undervisas om mänskliga rättigheter från förskolan och uppåt, genom lågstadiet, högstadiet och gymnasiet.

Med sitt institut gräddar regeringen en maräng, en vacker, vit och luftig maräng, men när folket biter i den säger de - Vart tog tuggan vägen?

Av Helena Rivière 

Fri skribent

Tidigare riksdagsledamot för Moderaterna