Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är kvinnor verkligen varandras värsta fiender?

Johanna Wester är aktuell med boken ”Catfight – nidbilder av kvinnor i grupp”.
Johanna Wester.
Foto: Emily Dahl

Språket, historien och politiken är fulla av antydningar om vad som kan väntas av kvinnliga samarbeten. Till och med välmenande föräldrar och lärare kan hålla liv i bilden att flickor inte fungerar ihop. 

Men hur sant är det att kvinnor är varandras värsta fiender? skriver Johanna Wester.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. ”Det jobbar många kvinnor där – du fattar.” Min vän höjer ett menande ögonbryn, som jag möter med en lika menande nickning. Det är klart att jag förstår vad hon menar när hon berättar om hur ofta det blir tjafs mellan hennes kollegor.

Kvinnor trycker ned varandra. Tjejer är falska. Flickor kan inte leka tre. Fraserna är bekanta för många. Jag har också sagt att tjejer snackar mycket skit om varandra. Hör man något ofta nog börjar man säga det själv.

Språket, historien och politiken är fulla av antydningar om vad som kan väntas av kvinnliga samarbeten. Till och med välmenande föräldrar och lärare kan hålla liv i bilden att flickor inte fungerar ihop. Från dokusåporna lär vi oss att tjejer är opålitliga, från reklamen att andra kvinnors avund är något åtråvärt, från löpsedlarna att kändiskvinnor avskyr varandra. 

Kvinnors osämja är en myt

Men hur sant är det att kvinnor är varandras värsta fiender? 

Inte särskilt. Enligt kunskapsutvärderingen PISA är tjejer avsevärt bättre än killar på gemensam problemlösning. Med kvinnor i styrelsen är det troligare att kvinnor får ledande positioner i företaget. Inom politiken och föreningsvärlden syns liknande mönster. 

I en patriarkal kultur finns det goda skäl att bevara idétraditionen om kvinnor i grupp. Splittrade motståndare är lättare att handskas med.

När kvinnliga besökare 2019 hindras från att gå in i det indiska templet Sabarimala samlas de protesterande kvinnorna i en 620 kilometer lång mur. När Polens regering 2020 försöker förbjuda abort reser sig historiskt stora demonstrationer i landet. När kvinnor i Sverige riskerar sin ekonomi genom att namnge förövare 2021, grundar andra kvinnor Förtalskassan

Månar mer om rättvisa

Kvinnor har alltid gått samman för varandras rättigheter. På en del håll i världen är kvinnors nätverk vad som håller dem vid liv. 

Ibland kan det vara mer slitningar i kvinnliga sammanhang. Men det är talande att det skylls på de människor som finns där, snarare än bristen på resurser. Enligt National Bureau of Economic Research tenderar kvinnor ha mer förtroende än män för sina kollegors kompetens och måna mer om att andra ska behandlas rättvist. 

Alexander Bard vantolkar

Det kan alltså ses som komiskt, ohederligt eller bara ointressant när Alexander Bard hävdar att Metoo var bevis på att kvinnor inte kan hålla ihop (Nyheter Idag). Men Bards vantolkning är inte ovanlig. Att se tecken på konflikt till och med när kvinnor enas mot förtryck är ett bra exempel på hur nidbilderna fungerar. Så hur gör vi upp med dem en gång för alla, för att tysta det misogyna mummel om flickors gemenskaper som så många kvinnor har vuxit upp med?

Det här är några förslag, möjliga att tillämpa för alla:

Ifrågasätt porträtt av kvinnor som falska och revirbevakande. 

Beskriv kvinnors organisering med samma neutralitet som mäns. 

Betrakta tävlan och konflikt mellan kvinnor som normalt i stället för tecken på fientlighet.

Efterfråga resurser till kvinnors samarbeten. 

Ge erkännande till kvinnors förmåga att stå vid varandras sida.

Vem tjänar på att bilden lever kvar?

Nog kan kvinnor bråka. Det är mänskligt att ha meningsskiljaktigheter, och debatt är både spännande och nyttigt. Men när kvinnligt samspel möts av karikatyrer, höga hinder och låg status får idén om inbördes trassel eget liv. Profetiorna riskerar att besannas – och männen i eliten behåller makten. 

För låt oss tala klarspråk: i en patriarkal kultur finns det goda skäl att bevara idétraditionen om kvinnor i grupp. Splittrade motståndare är lättare att handskas med. Men kvinnor har ännu bättre skäl att vägra budskapet och själva föregå med gott exempel. 

Några år efter min väns replik om sina kollegor förstår jag att det bara fanns ett svar: ”Vad pratar du om?” 


Av Johanna Wester

Föreläsare om FN:s Kvinnokonvention och författare till boken Catfight – nidbilder av kvinnor i grupp (2021)