Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är FR ens medvetna om Muslimska brödraskapet?

Magnus Ranstorp är docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.Foto: Susanna Persson Öste/TT
Aje Carlbom, docent i socialantropologi vid Malmö universitet.

Det är förvånande att läsa Catharina Håkansson Bomans och Maria Graners försvar av Folkbildningsrådets förhållningssätt till studieförbundet Ibn Rushds verksamhet, skriver Magnus Ranstorp och Aje Carlbom.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Intrycket är, som vi påpekade i vår första artikel, att de saknar medvetenhet om att Folkbildningsrådet (FR) stöder Muslimska brödraskapets ideologiska skola och att merparten av de 23 miljoner skattekronorna som utbetalas till Ibn Rushd (IR) varje år används i en kursverksamhet som försvårar – snarare än bidrar till – muslimers delaktighet i det svenska samhället.

Det är ingen framgång i sig att IR, som Håkansson Boman och Graner påstår, varje år når flera tusen nyanlända eller marginaliserade muslimer med kurser i arabiska och islam. Dessa två ämnen är möjligen lämpliga om kursdeltagarna ska bli delaktiga i det muslimska parallellsamhälle/civilsamhälle som IR och deras nätverk strävar efter. 

Kurs i svenska är bättre

För delaktighet i det svenska samhället – med allt vad det innebär av att kunna tala med svenskar, hänga med i den demokratiska debatten och göra sin röst hörd, ta del av information, lära sig svenska normer och lagar, söka arbete och så vidare – är det kurser i svenska som är nyckeln. Muslimska kvinnor med kort utbildningsbakgrund stärker knappast sina möjligheter till demokratisk delaktighet genom studier i arabiska och islamisk ”livsåskådning”.

Ibn Rushd tar sig an ett viktigt samhällsuppdrag när de strävar efter att nå och stärka marginaliserade grupper, menar Folkbildningsrådets ordförande Catharina Håkansson Broman.

Håkansson Boman och Graner vill ge intryck av att FR har god kontroll över hur statsbidraget används. Men Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot FR tidigare då rådet uppmanades att ”åstadkomma en bättre styrning och kontroll över till vilka verksamheter bidraget går”. Statskontoret konstaterade 2018 att den interna kontroll som genomförs av studieförbunden är bristfällig. Varför lyder inte hela verksamheten under offentlighetsprincipen? Vad är det FR döljer? Hur används medborgarnas pengar om de inte är definierade som statsbidrag? Kritik och det bristande förtroendet för FR:s bedömningar gör det rimligt att öppna rådet för en omfattande genomlysning.  

Hela verksamheten måste granskas

Att FR placerat sig i en zon som innebär ett delvis omfattande av offentlighetsprincipen betyder inte att det är rimligt att det fortsätter att vara så. Det är hög tid att hela FR:s verksamhet görs tillgänglig via offentlighetsprincipen. En sådan transparens skulle innebära möjligheter till fördjupad ekonomisk granskning och vid begäran utlämnande av handlingar. Endast så kan tilliten till folkbildningen återupprättas.

 

Av Magnus Ranstorp

Docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan

Aje Carlbom

Docent i socialantropologi vid Malmö universitet