Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är det inte dags att avveckla Postnord?

Ersätt Postnord med ett slimmat, helägt svenskt postverk – varför inte med monopolstatus? skriver Gunnar Olsson.
Foto: Postnord
Inte mycket blev rätt när Gunnar Olsson beställde eftersändning.

Kan man lita på Postnord? Den frågan är högaktuell nu när många väntar på sina julklappar. 

Mina egna erfarenheter från sommarens fiaskoartade äventyr med det dansk-svenska företaget säger mig att det finns all anledning till oro, skriver Gunnar Olsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Sommartid bor vi på Väddö, elva mil från lägenheten i Uppsala. Det är skönt, särskilt under corona-tider, men Postnord vållar oss bekymmer.

Man klarar inte längre eftersändning, så vi har oroats för trassel med bortkomna räkningar. Dessutom har man lokalt postalt strul och tänker också dra ner utdelningen till varannan dag på landet.

Första april flyttade vi ut på landet, hustrun, vår hund och jag. Men vi tänkte undvika ett irritationsmoment, nämligen de ständiga resorna från ”landet” till Uppsala för att ha koll på posten.

Såna färder har krävts för att sköta de månatliga betalningarna för el, telefon, hyra mm. Vi är ändå gynnade: bara för något år sen nådde Fibern fram till oss, och vi fick ett stabilt bredband. Postnords dotterbolag, Adressändring AB, fick sköta om att brev, fakturor och tidskrifter fick en omväg från Uppsala till Väddö och vårt hus. 

Jag anade snart oråd

Men mycket snart anade jag oråd. Det kom misstänkt lite räkningar och annan post till oss på Väddö. Vi for in till Uppsala, och där var postfacket proppfyllt med allt som borde finnas på landet.

Vi klagade. Och fick 125 kronor i ersättning.

Till kulturella avarter på landet hör Samlingsbrevlådan, en uppfinning av Postnord och f-n själv. De anser tydligen att fram till juli eller så ska byns 250 hushåll samsas om en brevlåda, samlingsbrevlådan. Ändå har alla byns hushåll tidigt rustats med var sin egen låda.

Trots liberal grundsyn misstror jag alltmer med åren ”leka-affär”-hybrider som Postnord, med högavlönade chefer och sub-chefer en masse – samt lågavlönat fotfolk.

Hur många händer har vardagligen grävt sig igenom samlingslådans maginnehåll? Brevhemligheten? Glöm den! Fast en kort period fick alla faktisk sina tidningar och brev i den egna brevlådan. För därmed kunde Postnord ösa på reklam i våra ägandes lådor. I augusti var den nåden slut.

Nyckelharpa på villovägar

Mitt i sommaren läste vi i en tidning att Postnord slarvat bort en nyckelharpa! Hur är det möjligt?

Augusti gick, glesare med räkningar, tidskrifter försenades rejält. 31 augusti ringde vår dotter: Vårt postfack innehöll nu brådskande post till min hustru om nytt handikappkort, brev till mig från Skatteverket, och en faktura för bilförsäkringen. 

Nu stoppade vi försöket med eftersändning. 

Väl hemma i Uppsala hittade vi en dag posten i vårt tidningsfack – där den aldrig ska utdelas. I samma veva undrade min fru vart i hela friden en beställd och aviserad Guillouroman tagit vägen. En kväll ringde en dam som bor på en annan adress i närheten. Utanför sin port hade hon hittat en dyblöt försändelse med min frus namn på, skickad från förlaget i ovanligt robust förpackning.

Hon tog sig tid att ta fram min frus telefonnummer, ringde – och gick hem till oss med paketet. En vardagens hjälte, värd det varmaste tack.

Ge oss ett helsvenskt postverk

Sensmoral: Nyckelharpa, Guillouroman och fiaskoartad eftersändning – är det inte snart dags att avveckla Postnord och ersätta det med ett slimmat, helägt svenskt postverk – varför inte med monopolstatus?

Trots liberal grundsyn misstror jag alltmer med åren ”leka-affär”-hybrider som Postnord, med högavlönade chefer och sub-chefer en masse – samt lågavlönat fotfolk.


Av Gunnar Olsson

Journalist, Uppsala